Efter Jokkmokks-Jokkes framgångar på underhållningssidan är det följdriktigt att det seglar upp en same även på dansestradtoppen. Den samen heter Härje och är en baddare att härja på scenen. Han och hans kvartett har lagt stora delar av Norrland för sina lappskor och nu börjar färderna gå allt vidare omkring.
När Härje var mycket liten (åja, han är inte så stor i dag heller) gjorde han vissa ansatser att hugga av sig en tumme. Hans bror hade nämligen förlorat en tumme och föräldrarna hade försökt dämpa sorgen och smärtan med ett handklaver. Nu blev det inget av med den tilltänkta amputeringen, men ett dragspel fick Härje i alla fall. Några år senare var Härje vida känd i fjällbygderna för sin musik — och sina invecklade gymnastiska övningar på dansestraden…

Det blev rent hus i kåtorna när Härje och hans grabbar spelade upp, och envisa rykten gör gällande att det var då urtunningen av vargstammen i Härjedalen började; samtidigt som människorna sökte sig till orkestern flydde vargarna nämligen med skräck i blicken in i de norska fjällmassiven.
Sedan Härje med viss framgång sparkat fotboll bland fjällbjörkarna fick han ett anbud från (dåvarande) sensationslaget i div. II, Marma IF i Hälsingland. Härje stoppade ner kolten och lappmössan i en näverkont, axlade dragspelet och skidade i väg till knivskärarlandet. Väl framme där ägnade han dagtiden åt att köra traktor och kvällarna och nätterna åt att lira fotboll och dragspel. Det gick som det gick; orkestern gick från klarhet till klarhet, medan arbetsledningen mulnade och mulnade. När Härjes var uppe i 6–7 spelkvällar i veckan togs steget över till proffslägret, vilket med tacksamhet noterades av diverse jobbarbasar. Hur det gick för Marma IF? Jo, dom spelar numera i division 5…
Med Bollnäs som utgångspunkt härjar numera Härjes mest i södra Norrland, Dalarna och Uppland men när gänget väl bestämmer sig för att inte teckna årslånga förvägskontrakt i grannsocknarna torde nog dörren stå öppen till övriga landet. Några grammofonskivor och några längre turnéer har banat väg för den utvecklingen. Men det är, uppriktigt sagt, inte så lätt för grabbarna att bryta sig ur den lokala gastkramningen man råkat in i; betänk att orkestern t. ex. spelat varje fredag i fyra år på samma ställe, och nästan uteslutande inför fullsatt salong!
En tidig måndagmorgon samlade vi ihop Härje, Anders, Roland och Charlie och ställde en del högintelligenta frågor. Vi började med Anders, gitarristen, som är vida känd för bl. a. sin morgonpigghet. Med uppbjudande av alla sina krafter strök han rimfrosten ur skäggstubben och pressade fram:
Dan Anders Lindblom. Född 44. Menlösa barnens dag. Vikt 4250 gr, längd 54 cm. Civilstånd ogift och härligt oförlovad. Realen och 2-årig fackkurs i Handel (och vandel). Ett års kontorsjobb hos pappa. Ägare till 3 gitarrer, 1 fiol, 1 Fender gitarrförstärkare, stereoanläggning, bandspelare, 75 Lp-skivor, möbler till 2 rum och kök. Samt en Volvo P 1800 — rööööd…
Spelat i sex år. Sjunger gärna. Lyssnar på Beatles och folkmusik, amerikansk blues och popjazz. Gillar: Mysiga halvmoddstöser i övre tonåren, utförsåkning, grillad mat och att få sova i fred på morgnarna.
Basliraren Roland Persson väcks av den just insomnade Anders’ timmerstockar och stönar: Född 36. Vid sex år framträdande inför publik med dragspel, vid sju med saxofon. Vid 18 år jazzfrälst. Sedan många år bassist i Härjes. Gillar: Musik som det svänger om, dito brudar, dito mat, dito bilar. Ämnar: Köpa sportbil, ordna balkong på egna kåken och käka ännu mer kroppkakor.
Roland kryper in i ett överblivet fodral till en gammal ståbas, ramlar över trummorna — och väcker trummisen: Carl-Göran Charlie Ekström. 24 år. Född i Långsele på förstubron. Vikt: normal. Längd: sisådär. Nuvarande civilstånd: javisst. Ingenjör. 2 år vid konstruktionsbyrå. Äger massor av trummor, gitarr, stereoanläggning, bandspelare, en bråte skivor i en lägenhet på 3 rum och kök, timrad sommarstuga och en vit Volvo Amazon. Spisar allt — t. ex. Beatles, Animals, Art Blakey å de. Diggar: Strömming, mycke folk, fina flickor, svängig musik, originella trummor och — sa jag det? — strömming…
Charlie plockar upp fodralet till lilltrumman och skakar fram kapellmästare Härje Sundberg: Ritz Härje Ossian (härvid faller alla närvarande i gråt). Född 41 i Härjedalen. Nej, landskapet har inte fått sitt namn efter mej. Premiär och dundersuccé vid skolfest i Ljusnedal. Illvilliga tungor säger att det inte berodde så mycket på framförandet av »Elvira Madigan» som på den oknäppta gylfen. Gillar: Flickor, människor med egna idéer, flickor, skidåkning, flickor, nyinköpt orgel som det bara finns fyra av i Sverige, flickor samt när folk vänder sej om på gatan och säger »där går Härje». Ogift. Tja, vem vill ha en karlslok som är hemma två timmar i veckan. Diggar bl. a. Beatles och Telstars (Kjell Öhman!).. Ogillar kålsoppa och dumma intervjuer.