Johan Kinde är den ende kvarvarande ursprungsmedlemmen i Lustans Lakejer. Född i Stockholm 1963 i Oxens tecken. Bildar tillsammans med gitarristen Anders Ericsson Lustans Lakejer.

Starkaste barndomsminne: Jag älskade att breda smör på ett kokt ägg, men till slut fick jag inte ta mer smör vid matbordet. Då tipsade min syrra mig om att jag kunde be om en smörgås istället för att tjata om smör. Från den stunden öppnades en helt ny värld för mig. Man kunde få saker utan att bråka, jag hade lärt mig att luras helt enkelt.
Första spelningen inför publik? Åkersberga-aulan i februari 1978.
Första drömjobb: Från och med tredje klass ville jag bli popmusiker. Innan dess pilot, men det var tur att jag inte blev eftersom jag ser lite vindögt.
Första konserten: Kiss på Gröna Lund i mitten av 70-talet.
Första plattan: En dubbel-LP med Glenn Millers Greatest Hits. Första rockplattan var Bill Haleys Rock around the clock.
Första idol: Ted Gärdestad, som var min andra platta.
Favoritartist: Bruce Springsteen.
Musikvideofavorit: ZZ Top med Legs.
Vilka tidningar läser du: Schlager, Expressen och diverse musiktidningar.
Senast lästa bok: Dr Glas (Hjalmar Söderberg)
Vilken är den mest överskattade idén just nu: Jag tycker det är stiltje på idéfronten.
Vilket är det ultimata modet: Att ge sitt liv för att rädda någon annans.
Vad skrämmer dig mest: Att vanliga människor; främst i USA och England, slutat att bry sig om vad politikerna egentligen säger och mer ser till hur dom är, ungefär som rockstjärnor. Budskapen försvinner och det underblåser möjligheterna att en Hitler-lik person skulle kunna dyka upp. Eller som Clash sjunger i “White man in Hammersmith Palais”: “If Adolf Hitler flew in today/they’d send a limousine anyway”.
Vad är stil: Förmågan att kunna ha vilka kläder som helst och ändå se bra ut. En förmåga som jag inte har.
Favoritfilm: Casablanca.
Tror du att 70-talsmodet kommer tillbaka som nostalgi-mode: Jag hoppas och tror inte det. Alla moden som kommit tillbaka har varit smakfulla, men 70-talet var så äckligt.
Nya LPn heter ‘Sinnenas rike’, har det något med den japanska filmen med samma namn att göra? Nej, det är en snygg titel. Något man söker efter när det ser ut som det gör. Det kan vara lugn och ro eller en flicka. Titeln sammanfattar min strävan det senaste året.
Vad skulle du göra om du inte var musiker: Tacksam för att jag är musiker. Jag måste syssla med något kreativt. I vår släkt har vi varit affärsmän eller konstnärer och jag är en usel affärsman.
Var skulle du vilja bo om du inte bodde i Sverige: Amerika.
Är framgång nyttig eller skadlig? För mig är framgång nödvändig.
Vad ångrar du: Finns inget jag ångrar, men det finns mycket jag skulle gjort på ett annat sätt om jag fick göra om det. Ar man 17 år och gör sin första LP blir det fel ibland. Det var så mycket humor som gick förlorad. Kärnan i mina gamla texter tycker jag fortfarande är bra men idag skulle jag inte ha använt ett så pompöst språk.
Hatobjekt: Har svårt för Margaret Thatcher. Hon verkar så genomond. Reagan gillar jag inte heller, men honom kan man inte bli lika retad på. En gammal man som fått en grandios avslutning på en i övrigt misslyckad karriär.
Skulle du kunna tänka dig att spela på en stödkonsert för Nicaragua tillsammans med Mikael Wiehe? Att spela med Wiehe är inget problem. Men jag är pacifist. Om man stödjer befrielserörelser som för en väpnad kamp måste man alltid veta exakt hur det förhåller sig. Det blir alltid delikat. Jag skulle till exempel vilja veta om indianerna i Nicaragua blir förföljda. Jag är kritisk till Stockholms Negrer som skickar pengar till SWAPO. Jag är också tveksam till att Imperiet spelar in “Fred” i dagens läge.
Vad tycker du illa om hos dig själv? Jag är för dominant. Osmidig. Jag skulle vara ödmjukare. Om det är en stressituation kan jag bli bestämd på ett felaktigt sätt.