Dom Dummaste är ett rockband. Dom Dummaste är också en orkan som rycker upp träd och krossar hus. Ingen går säker i deras närhet när de går fram som skördetröskor i den svenska rockrabatten.
För de här gäller inga jante-lagar eller heligheter. Bli upprörda, bli förbannade, bli vad som helst men missa inte deras kommande LP ‘Revolverkäke’.
Och missa inte den här intervjun.

— Om ‘Sympati för Djävulen’ säger jag bara en sak; bränn den!
Lars Cleveman är en av Dom Dummaste och det är från scenen i Moderna Museets bio han på det här drastiska sättet tar avstånd från gruppens förra LP som i höstas kom ut på MNW.
Allt Dom Dummaste säger och gör är drastiskt. Antingen är det total satsning intill det sanslösas vansinne eller också är det ingenting alls. Så har det alltid varit.
Dom Dummaste pendlar mellan det geniala och det idiotiska. Och man vet aldrig när det slår över från det ena till det andra.

En intervju med den här gruppen är rena sjögången, det är underhållning, det är teater, det är blodigt allvar, det är totalt vansinne. Det är absolut underbart.
Lars Cleveman är en vulkan, en tryckkokare på väg att explodera, men som på något sätt lyckas kanalisera sin energi till musik. Han sjunger tenor i operakören och har skrivit en egen opera, librettot är hämtat ur en Kalle Anka-pocket, Det Gyllene Landet. Med Dom Dummaste kan han gå amok över scenen, utan den minsta kontroll över något. Musiken han skriver är manisk, våldsam, stark.
Tillsammans med Martin Rössel är han den idémässiga kärnan i Dom Dummaste. Martin är gitarristen, fixaren, prataren och musikern som skriver mer lågmält än Cleveman. Men med samma laddning.
Bägge älskar Velvet Underground och speciellt John Cale.
Utåt är det Martin och Lasse som är Dom Dummaste. Men där finns också trummisen Anders Hernestam och basisten Henrik Stawe Två personer som ofta ger idéerna en mer konkret musikalisk form och håller samman det expresståg utan bromsar som heter Dom Dummaste.

ÅRETS MÄRKLIGASTE

Det började med en kassett på skivbolaget Sista Bussen, en klassiker som följdes av singeln “Jesus Kristi 100 krig”. Märklig och egensinnig musik som gjorde DD till underground-hjältar i lilla Stockholm.
Men med debutalbumet ‘Sympati för Djävulen’ förra hösten gick allt åt pepparn. Åtta musiker exploderade utan mål och riktning i MNWs studio. Vad som skulle bli den definitiva rockplattan blev ett magplask. Något som både Lasse och Martin var pinsamt medvetna om.
Alltså: Bränn ‘Sympati för Djävulen’.
Nu kommer den verkliga uppföljaren till deras kassett. ‘Revolverkäke’ är en LP som de ger ut på egen hand på DD Records.
Och så mycket kan jag lova er som att ‘Revolverkäke’ är årets mest märkliga svenska rock-platta. Bra är den också, bara ni vågar.
Den här gången är också Dom Dummaste stolta över vad de presterat.
Lars Clevemen: — Nu är vi tillbaka efter två år på autopilot.
Martin Rössel: — Jag tycker så här: Nu är vi tillbaka i skogen utan kompass och hugger igen och det får bli vad fan det blir. Jag menar att vill man hugga sig ett metspö får man hugga av helvete.
Bägge älskar att använda sig av snåriga bilder. De bara kommer forsande i blixtrande dialoger och för det mesta slutar det i nonsens.
‘Revolverkäke’ är intressant också för det sätt på vilket den är inspelad. Allt är gjort i replokalen eller i Lasses och Martins hem på en portabel kassettbandspelare som kallas för portastudio och kostar runt 8000:-.
LC: — Sent i våras så testade Martin en portastudio och resultatet hade all den karisma som ‘Sympati’ saknade. Då fick vi iden att spela in hela LPn på det viset och ge ut resultatet själva.
MR: — Först var jag emot idén. Att lämna MNW kändes som att ge sig ut på farligt djupt vatten. Men att kunna arbeta helt på egen hand kändes väldigt lockande. Och nu efteråt känns beslutet som en verklig vändpunkt mot det bättre.
‘Revolverkäke’ har som alla skivor två sidor. Den ena är Martins sida och domineras av musik som är drömsk, lågmäld och stundtals vacker.
Lasses sida är mer hotfull och sångerna domineras ofta av hans orgel/synt. Men av de sex låtarna har bara en nyskriven text och musik, LPns titellåt.
LC: — Det är så att jag jobbar fruktansvärt långsamt. Jag skriver, förkastar, skriver igen, förkastar osv, osv… I och för sig har jag hört att Beethoven också var väldigt omständlig.
— Låten “Revolverkäke” citerar rockabilly eller är metarockabilly. Det handlar om en kille som tagit värvning. Men han tål inte att se blod, se styckade människor. Det är en egenskap han hatar hos sig själv. Men till hans hjälp börjar ett embryo växa i hans hjärna, det är revolverkäken. Den tar över killen och förvandlar honom till en krigare. Ja, revolverkäken ynglar av sig så till den milda grad att hans psyke regerar världen.
Så makten är revolverkäkar?
LC: — Jaa du. Ronald Reagan är väl en häftig revolverkäke. Så har vi ju Thatcher och alla mördarsvin som håller oss som gisslan.
Det här är tankebanor du varit inne på förut i din musik.
LC: — Ja det förföljer mig. Våldet som tar över personligheten och regerar över människan.
Den här LPn borde täppa till truten på alla som påstår att Dom Dummaste bara är pratmakare.
Eller åtminstone få dem att hoppa över ordet bara. För pratmakare är och förblir den här gruppen, det är en del av personligheten.

SJÄLVSÄKRA

Många människor tycker att ni har en överlägsen attityd och är väldigt självsäkra.
LC: — Det är nog ingen dålig uppfattning.
MR: — Förtjänar man att vara självsäker så är det bara bra att också vara det. Just nu känner jag mig precis så. Men det är klart att många irriterar sig på det. Det är jante-lagen, man ska inte tro på sig själv.
Er attityd är ju att det ni gör är väldigt speciellt i förhållande till vad andra musiker gör. Är det verkligen så?
LC: — Jag tycker det. Jag gillar Blå Tåget, Commando, Cortex. Men sedan säger jag: det finns massor av kompetenta musiker i det här landet. Men inte lyfter dom mig, inte en halvmeter. Ta bara avant-gardepoeten Åke Hodell som är bortåt sextio år nu, han är mer rock’n’roll än någon snubbe som hållit i en gitarr i det här landet.
Lasse spottar fram orden och fäktar med armarna. Han hetsar upp sig mer och mer.
— Eller Cornelis, Povel Ramel, Karl-Gerhard. De bästa musikerna i Sverige finns inte inom popen eller rocken. De flesta rockbanden försöker låta som de kom från USA och inte Sverige. Anarki & kaos, Power to the people och all bulls-h-i-t.

FRÖDING, FÖR HELVETE

Varför är det så här i Sverige? I Tyskland har ju en egen rockmusik växt fram.
MR: — En sak som är viktig här är kulturell identitet och då har Tyskland och Mellaneuropa en helt annan kontakt med sin historia än vi. Vi har också vårt men det är mycket skörare. Vi har inte samma grundstomme.
Nu kastar sig Lasse fram med hela framkroppen, avbryter Martin och bara vräker fram sina ord.
— Vi har ju Strindberg. Vi har snubbar med en fruktansvärd kraft. Fröding. GUSTAV FRÖDING.
Han reser sig nästan upp. Rösten är en orkan.
— Men vad svenska rockmusiker måste förstå är att det inte handlar om att ha samma tröja som Richard Bedrup eller Bengt Grive… eller vad faaaaan dom heter borta i USA. Det är fullstä-ä-ändigt oiiiintressant.
— Det handlar om att ta fram sitt eget livs förnedring och lidande och ge igen med gitarren. Gustav Fröding han hämnades på världen när han satt på asylen. (Han bara vrålar rätt ut). Det måste komma inifrån. Det gör FAAN inte det. (Han slår näven i bordet så kopparna hoppar). Dom ljuger i det här landet. Dom står där: “Ser jag bra ut? Håller jag gitarren på rätt avstånd från höger bröstvårta?” Faaaan ta dom. (Han tar tag i bandspelaren och gastar rätt in i micken). Dom måste hajjjja att det handlar om dom själva.
— Vänta ett tag. Jag måste ut och pissa.
Efter utbrottet fortsätter Martin. Sakta och lite omständligt:
— Vi har den här amerikanska lydstatsmentaliteten. Det är trist att behöva tjata om det men vi är helt matade med amerikanska mediatraditioner. Och dom går ut på att vara begripliga, informera, tala om hur dom ska göra för att komma till posten i morgon.
Så fort Lasse är tillbaka börjar han igen:
— Jag säger bara att låt innehållet styra formen. För att ta Åke Hodell igen. Titta efter hur han gör.
Han beskriver ljudteatern “Lågsniff” av Hodell. Han reciterar, viftar, vevar, gör ljud och är för en kort stund enmansteater).
— Men svenskar accepterar bara en form och det är Kikki Danielsson. Och så en del mer avancerade som begriper Ebba Grön…
— Man måste lära människor att ta emot nya former.
Men samtidigt är du uppväxt med olika musikformer som du använder. Genom din egen historia är du ändå inne i former du inte lämnar.
Samtidigt som du tillägnat dig en ny form istället.
— Rock menar du? Det kan stämma men hela tiden känner jag mig i opposition till former. När jag umgås med rockfolk tycker jag dom har fel och snackar en massa skit. När jag umgås med klassiska är det samma sak.
Hur viktigt är det att kommunicera?
LC: — Det är jävligt viktigt. Men man måste kommunicera på sina egna villkor. Ställa upp höga krav för lyssnarna men ändå försöka få dom att komma över dom. Jag tycker det är väldigt viktigt att ställa krav.
— Om du har en kille som håller på att krepera och du bara hör splitter, fragment av ljud från honom så kan det säga fan så mycket mer än Lasse Tennanders välformulerade, tydliga plakat. En grej som går direkt in i ditt känsloliv, in i dina inälvor kan säga mycket mer än ett välformulerat bla bla bla bla bla bla.
Att döma av den här diskussionen skulle man kunna tro att LPn låter på ett helt annat sätt än den gör. Den är ändå relativt konventionell.
MR: — Det viktiga är inte att det är okonventionellt, utan att det känns bra.
LC: — Det viktigaste är att det är ett sant uttryck för var vi befinner oss just nu.
— Framförallt. Rocksnubbarna är i sandlådan vad beträffar det här. Redan på 1400-talet fanns ett avant-garde. Dom där Cabaret Voltaire kan gå hem och lägga sig. 600 år innan dom började var de redan överkörda. Om man nu ska prata om det.
— Att vara ärlig kan vara att komponera valsmusik. Bara man känner, att det man gör är en själv.
Och därmed har cirkeln slutit sig för det måste betyda att Jerry Williams USA-rock är helt OK?
Efter det påståendet faller diskussionen sönder i ett kaotiskt pratande i allas mun.
Det blir ordning när jag kastar fram ett nytt diskussionsämne. Ett hett ämne.

ATT SKÄRPA SIG

Under konserten på Moderna Museet sa Martin att ni lämnat MNW och bildat DD Records för att få total frihet. Du antydde att MNW la sig i när ni gjorde ‘Sympati för Djävulen’ och styrde er och dom som arbetar där inte är intresserade av musik. Är det så?
MR: — Dom tyckte saker om mixningen…
Henrik Stawe: — Men felet på MNW var att dom faktiskt gav oss för mycket frihet. Dom borde sagt åt oss att den moppe vi åkte på inte fungerade.
Vad jag ville fram till var att ni alltid pratar en massa. Är inte det onödigt?
HS: — Dom styrde oss åt helvete genom att inte ta tag i vad vi höll på med.
Anders Hernestam: — Men vi kan inte lasta över någon skuld att ‘Sympati’ blev så dålig på MNW.
Men Martin, att du snackar på det här viset som du gjorde på Moderna Museet är en orsak till ert dåliga rykte. Borde du inte skärpa dig?
MR: — Att skärpa sig och sluta snacka om saker hör inte ihop. Man kan prata hur mycket som helst och ändå vara skärpt. Så här är det med mig och MNW. När vi spelade in skivan varjag överväldigad över att vi fick så mycket tid i studion. Men nu, ett år senare, känner jag att dom kanske inte var så intresserade av oss. Brydde dom sig egentligen så mycket om vad vi gjorde med tiden?

SKIVBOLAG OCH PENGAR

I dag har alltså Dom Dummaste klippt av banden med MNW och ger ut ‘Revolverkäke’ på sin egna etikett DD Records. Och det vore väl inte så uppseendeväckande om det inte vore så att de nu gått till SOS för att få sin skiva distribuerad. Och SOS har knappast gjort sig kända för att vara Sveriges mest seriösa skivbolag (understatement).
MR: — SOS verkar göra sitt jobb bra och det är vad vi behöver.
LC: — MNW, RCA, CBS eller vad som helst är samma sak för mig. Inga skivbolag är intresserade av musik, dom är intresserade av att vara skivbolag.
Det är en väldig skillnad…
MR: — Jooo, det är det, när du ser det ur ditt perspektiv som lyssnare/journalist. Men för oss som är musiker är det samma sak.
LC: — Jag vill inte ge MNW något hundhuvud. Men jag vill åt principen, att driva ett skivbolag handlar om stålar. Det handlar inte om musik. Om MNW ska överleva måste de använda samma premisser som alla andra. Och varför skulle SAM-musik vara ett alternativ till EMA-Telstar när det är samma töntar. Det är hyckleri.
MR: — Men det finns skillnader Lasse. Helt solklart. MNW, SAM-musik, etc behöver inte ge vinst som försvinner ut ur bolaget.
LC: — Men funktionen är densamma: ofrihet för konstnären.
MR: — Nej, nej, nej.
LC: — Men Martin, för h-e-l-v-e-t-e. ‘Metal Machine Music’ * hade aldrig blivit utgiven på MNW.
MR: — Inte på RCA heller.

EGOTRIPP

Men Lasse, det är ingen tillfällighet att den musik som är intressant i det här landet ges ut på de icke-kommersiella bolagen.
MR: — Nä, nu får vi sluta irra omkring i det här bjäbbandet.
Det är inget bjäbbande.
LC: — Nä. Det här är VERKLIGEN intressant. Det finns skillnader mellan icke-kommersiella bolag det medger jag. Och det enda bolag jag verkligen erkänner det är Sista Bussen. Dom respekterar jag.
Vad skiljer då DD Records från MNW bortsett från storleken? Ni har ju ambitionen att ge ut udda musik även med andra musiker?
LC: — Att DD Records är en enda stor egotripp!!!
Men allvarligt nu…
LC: — Det ÄR allvar.
MR: — Kan inte jag få säga nåt nu?
LC: — Det här är ju kul! Ska du ha lite whisky?
MR: — Som jag hoppas kommer DD Records att bli ett verkligt alternativ.
(Martin pratar lugnt och avspänt som en politiker i TV. Åtminstone jämfört med Lasses passionerade utbrott).
Jaha. Men då sitter du i samma sits som Silence, MNW och de andra. Du måste få det hela att gå ihop ekonomiskt.
MR: — Nej. Jag pratar inte om pengar. Jag pratar om konstnärliga kvaliteter.
LC: — DD Records är en hobby för oss. Hittar jag musik som jag vill ge ut men vet är helt chanslös, då kan jag sälja några prylar för att få ihop det. Pengar bör inte ha nåt med det att göra utan som ett nödvändigt ont för att hålla allt rullande.
Hur kan man då distribuera sin LP via SOS med hedern i behåll?
HS: — Därför att dom inte har svinigare deal än något annat bolag.
Nej men dom har en bakgrund som inte är upplyftande.
MR: — Det finns dom som kallas för skurkar i massmedia. SOS tillhör dom. Sedan finns det andra skivbolag som multinationella CBS som har direkta intressen i internationella vapenaffärer. Men ingen kallar CBS för skurkar.
— Vad jag vet ägnar sig SOS inte åt sådana affärer. Vårt avtal med SOS är ett rent affärsavtal. Alla i den här branschen är skurkar på ett eller annat sätt. En del kanske till och med delaktiga i att en massa människor dör på olika ställen i världen som Latinamerika, Mellanöstern etc. Vilka platserna är i detalj lämnar jag till toppdirektörerna på CBS, RCA och Warner.

SAMMANBROTTET

HS: — Dom som köper skivor skiter fullständigt i på vilket skivbolag den är inspelad. Jag anser för övrigt att musik inte är något politiskt brännbart material. Det är något man njuter av.
Vadå? Är inte all konst, bara för att det är konst, politisk? Varför fängslas rockmusiker i Prag? Varför är de främsta författarna i Östeuropa tystade, förbjudna?
HS: — Att musik och böcker är förbjudna i öst beror inte på böckerna i sig utan på det rådande politiska klimatet.
Eller att dom är personer som är kreativa, som visar att människan kan skapa saker. Det är ett hot mot det totalitära.
HS: — Det beror inte på att människor är kreativa utan att det finns dom som förtrycker de kreativa.
Jag blir väldigt förvånad när du säger att musik bara är underhållning. Det är ju inte alls vad Dom Dummaste representerar. Inte för att DD spelar agitationsrock för det tycker vi alla lika illa om. Men…
AH: — …för att det slår an en känslomässig sträng.
Precis.
MR: — Jag lyssnade tidigt på Hoola Bandoola och Mikael Wiehe. Men jag gled ifrån det och började lyssna mycket på Bowie. Och för mig var Bowie mycket mer politisk för han rörde vid mitt hjärta, vid min själ.
LC: — Per Wirtén. Jag tror det är så här att när man försöker få Dom Dummaste att vara konsekventa märker man att det inte går. Det FINNS ingen konsekvens i det här bandet. Och det är precis det som är Dom Dummaste.
— Närmare oss än det här lär man aldrig kunna komma.
Här bryter vi för säkerhets skull intervjun.
Alla som älskar Dom Dummaste räcker upp sina händer nu.
Alla som hatar Dom Dummaste räcker upp sina händer nu.
Finns det någon som är likgiltig?

*) ‘Metal Machine Music’ är ett dubbelalbum med bara tjutande rundgång som Lou Reed gav ut 1975.