— “Kärlekssång” är en känga i häcken på alla syntplopband och deras attityd till musik, säger Karl-Henrik Hofgren i Temp om den singel som är centrum för gruppens tillvaro just nu, men vars utgivning ständigt förhindrats av allehanda händelser.
Temp är en perfekt summering av den nya Göteborgsrockens attityd. Aldrig kalkylerande, alltid fräna och rakt på. Expressen kallade gruppen för “Sveriges svar på Bauhaus”, någonstans stämmer det.
— Vi är inte speciellt kompromisslösa, det är i alla fall ingen attityd som vi bygger på. Samtidigt är vi inte speciellt kommersiella heller. Vi vill kort sagt ha lite av varje. Det är viktigt att slå isär dom ofta vattentäta skotten melIan olika genrer.
Det gör Temp genom att envetet fortsätta att göra en rockmusik som bygger på Gang Of Fours ursprungliga attityd till rå funk och som i färdigt skick är lika betonghård och rätt väsande som tidiga Killing Joke. Staffan Lundahls trummor, Magnus Björklunds gitarr och B-E Geijsmarks bas bildar den vilt fäktande grund som Karl-Henrik Hofgren sprider sina snubblande, sluggande ordflätor över.
Hittills finns det bara ett officiellt ställe att finna Temps musik på, det lilla Stockholmsbolaget Castors samlingsskiva “Figur 13”. Tyvärr gör inte gruppen sig själva rättvisa i det sammanhanget. Samma låt är dock ämnad att i en bättre version återkomma på baksidan av den inledningsvis nämnda singeln “Kärlekssång”.
Men ibland hjälper det inte ens med härd kärlek och det har gått troll i portgången varje gång man har varit på väg att få ut singeln, som spelades in i november -82. Har inte omslaget blivit felgjort så har pressmatriserna spruckit etc, etc. Nu har utgivningen återigen äventyrats då Stranded Records sagt upp det distributionsavtal bolaget haft med Castor.
Men Temp låter sig inte knäckas av motgångarna. Demon frän singeln har spelats i radio och givit reaktioner från arrangörer och press. Detta har givit inspiration att jobba vidare.
— Allt ska vara så kommersiellt just nu, menar Karl Henrik: t o m Cure känner sig tvungna att göra en kommersiellt beräknad singel. Nu är det viktigt att ett mer oslickat band slår igenom så att fler band vågar hålla sig kvar i sina råa, oslipade ursprungsformer. Det skulle också göra det lättare att undvika att stämplas som “omöjliga och svåra”. Jag fantiserar ibland om vad som hade hänt om t ex Kai Martin & Stick! hade slagit igenom försäljningsmässigt med “Vilddjur”, hur mycket enklare det skulle blivit dels för Stick!, dels för alla andra nya band.
Temp lever än så länge på en osviklig förmåga att smälta åt sig idéer och klanger och kunna göra något personligt av detta. Nästa steg är att stärka melodisidan. Än så länge lever gruppen helt på kraft och ös vilket fungerar utsökt på scen men inte lika väl på skiva.
Temp är medvetna om detta. Och vad annat om man jobbar med en idé som egentligen inte kan misslyckas?