Nöjesrixdan, vad är det? Ja, det undrade jag också och inte gick det att få fram någon klar information om det hela förrän man bänkat sig på Berns för tidernas första “Nöjesrixda”.
Nöjesrixdan gick ut på att hitta lösningar på nöjesbranschens kris genom att sammankalla alla inblandade i branschen. Alla kom förstås inte, framför allt uteblev artisterna. Något kulturellt intresse i det branschen arbetar med verkade inte finnas.

Så rixdan handlade inte om kultur. Istället diskuterade man enbart hur branschen ska kunna få ut mer pengar av sin verksamhet. Och när ordföranden släppte ordet fritt blev det — istället för nya idéer — ett långt klagande, där man skyllde på varandra för att det gick så dåligt. TV “var inte riktigt kloka” som lägger Dallas på fredagar istället för måndagar och en arrangör begärde ordet minst 10 gånger för att påpeka att GT skrev för lite om hans arrangemang.
En annan drog in sina arrangemang på färjorna som knappast var intressanta för någon annan och folkparkerna klagade på långhåriga råddare, att dom var tvungna att bjuda på mackor och att ljudet alltid var för högt. Folkparkernas representanter och även andra arrangörer ville ha tillbaka dansbanden och att ungarna skulle lära sig dansa i skolan.
Så värst mycket längre än så här kom inte den församlade branschen innan lunch. Inte heller på eftermiddagen, då man diskuterade hur man ska göra för att få fram nya stjärnor som går att tjäna pengar på. Och särskilt mycket bättre blev det inte av att TVs Leonard Eek på eftermiddagen höll i ordet. Jag menar, var det nödvändigt att välja den största tönten på TV till det.
Till sist så känns det rätt ironiskt att sitta och diskutera alltför höga priser när arrangörerna för nöjesrixdan tar ut 350 kr för lunch och en kopp kaffe.