Varför lämnar en amerikansk rockartist New Yorks levande gator, för att göra karriär i Stockholm? Händer det överhuvudtaget? Jo, Neon Leon gjorde det.

Nu har han varit här ett år. En singel, har släppts fram på Adventure Records. I dagarna går han in i studion och gör singel nummer två på SOS. Till hösten lovas även en LP. Allt gott och vät.
Nu när så många unga rockmusiker drömmer om New York där de verkliga framgångarna i popbranschen finns, vänder Neon upp och ner på trenden och tar sig hit till Sverige. Om Sverige frågade han en gång i tiden. “Finns musik i Sverige?”
— Det som hände med John Lennon var en bidragande faktor till att jag lämnade New York, jag tänkte: “Fan, nu börjar de skjuta gitarrister…”
Utåt ser inte Neon Leon ut som många andra rockmusiker kan man tänka sig att han är. I varje fall antar man att han inte sitter i kassan på Åhlens City. Hans hår är rakt och står upp på olika håll. Punkigt skulle man kunna kalla det — eller i värsta fall “new wave”. Något som kanske stannade kvar från dagarna som medlem i Pure Hell — USAs och (enligt pressrealiserna) världens första (kanske enda) svarta punkband. Han befann sig också inom punkkretsarna under musikens storhetsdagar.
— Jag bodde på Chelsea Hotel i New York, granne med folk som Sid Vicious och Nancy, medlemmarna i Blondie med flera. Alla musiker bodde på första och andra våningarna — för att vi ställde till så mycket oväsen — så vi lärde känna varandra.
Neon Leon har under sina tio år i rockmusiken spelat med en hel del kända musiker. Nu under intervjupasset får man höra att namn som Rolling Stones, Alan Vega och Wayne County, har antingen spelat med eller varit polare med Neon Leon.
Låten “Heart Of Stone” som ursprungligen tänktes för Rolling Stones eget skivbolag, kommer nu ut till hösten på B-sidan av hans nästa singel “Las Palmas” — “den låten handlar om mina äventyr i Spanien”. “Heart Of Stone” skryter bland annat med gästspel av The Stones, med Mick Jagger på backing vocals.
— Den kommer att släppas även i England, dit jag ska flyga för att träffa pressen i oktober.
Att ha varit polare med The Stones verkar än så länge inte ha haft någon framgångsrik påverkan på hans karriär. Men New York är stort, och fullt av många strävande musiker, som någonstans längtar efter genombrottet. Flyttningen till Sverige har inte heller precis gjort honom känd. jag påstår att Neon Leon kanske är en av rock and rollens offer. Den som inte riktigt lyckats. Förutom en kultsingel i USA, “Rock and roll is alive in New York” (vars royalties han idag lever på) tycks han för mig vara rockstjärnan som “never made it”.
— Vad betyder “made it”, frågar Leon. När jag var yngre drömde jag om att spela gitarr. När jag sedan lärde mig att spela gitarr tyckte jag att jag hade “made it”. Nu har jag blivit den personen jag drömde om och jag tycker att jag har “made it”. Jag kommer och går som jag vill. Jag lever helt som jag vill, jag har TVÅ rock band, ett här och ett i New York. Visst tycker jag att jag har “made it”.
— Orsaken till att jag inte blev riktigt stor i USA var kanske för att jag inte gjorde saker som de med makten — de som säljer skivor — gillade. Jag klippte inte av håret eller tog på mig en stilig kostym. Jag spelade inte den disco eller åtminstone ballader som de väntade sig från svarta. De sade att svarta inte skulle spela rock musik och jag svarade att vi uppfann den. Jag spelar inte rock and roll för att beordras om vad jag ska göra. Jag behöver inte pengarna som styr.
— Min musik är kanske orsaken. Det är bara gatans sånger. Poesi med musik. Kanske någon gång skriver jag en låt som är verkligen relevant, och som många människor gillar — kanske inte.