Medan Lundgren är ute i skärgården och fixar med snickarglädjen är det jag som blir er guide i två steg före-världen. Demo-kassetten är bland det mest spännande som finns om man har ambitionen att hänga med i den moderna musikens snabba vindlingar. Genom att lyssna på kassetter från nya grupper kan man hålla koll på vad som kommer att hända på rockscenen inom det närmaste året. Om man inte som vissa grupper resonerar att “bra musik säljer sig själv” och hårdnackat vägrar att skicka runt demo-tejper till tidningar och bolag…
Den här veckan sitter jag med en ansenlig hög kassetter med grupper från Karlskrona i söder till Umeå i norr.
Och det är en stark hög, mycket stark.
Som Fahrenheit från Stockholm. Fahrenheit kallade sig tidigare Schnabel och gav ut en singel på Stranded. Nu är man utan bolag och söker sig nya vägar med nytt namn. Fortfarande är intrycket splittrar, gruppen tar ibland i lite för mycket i försöken att reflektera alla musikaliska strömningar idag. Men när gruppen är bra är den desto bättre.
+-0 är en av många nya grupper som representerar den “vite funkens” segertåg på den moderna svenska rockscenen. Hårt markerad rytm, tung distinkt bas och vass gitarr. +-0 låter genom sin kvinnliga sångerska ofrånkomligt ganska mycket Commando M Pigg, men med en renare klang. Göteborgsgruppen låter självsäker och mogen, det var länge sedan en så färdig grupp dök upp utan förvarning!
Lix som stammar från Örebro (om jag inte minns fel) är också påverkade av funk men av den svarta funkskolan. Men man är det på ett distansfyllt och eget sätt; också mycket bra!
RRP är en kul grupp. Jag minns min överaskning när jag förra sommaren fick en första kassett med gruppen. Brevet var poststämplat “Vilhelmina” och jag väntade mig inte covers på TT Reuter och allmänt Joy Division-influerade klanger, men det leverade RRP. Men man stod hela tiden farligt nära hårdrocken något som man undvikit denna gång. Snarare har RRP varit så rädda att trampa in på det området att musiken nästan blivit för snäll. Men RRP är fortfarande roliga.
Nu börjar det att tryta med superlativen, men dom räcker gott och väl till Temp från Göteborg. Som så många band i Sverige idag låter dom Gang of Four, och sämre förebild kan man ju verkligen ha…
DDA består av folk från Vadstena och Linköping och söker sig en annan väg. DDA gör hederlig rock; som det brukar kallas, men gör det med dagens intryck som grund, och gör det jävligt bra, helt enkelt.
För att varva ner kan jag presentera Borta på Vinden och Ulrik Ågren, Arbogas stoltheter på rockscenen. Båda grupperna gör kompetent, skicklig rock med många gitarrsolon ock beskrivande texter om samhället Sverige. De är typiska exempel på den musik som landsorten drar fram när den anklagar oss storstadsjournalister för att vara trendsjuka. Och typiska exempel på den form av rock som jag ser som den tristaste…
“Ös på kassett” är ett försök från Puls Production i Skärblacka att dokumentera några Östgötska grupper med målet att de därigenom lättare ska få spelningar. Men för att få spelningar krävs det nog bättre idéer än vad de representerade grupperna Dame Fortune, Dr Dryg, Brainstorm och Why Not visar upp här. Kompetent (vilket betyder trist) gitarr-rock av Dame F, lite av varje (ska, ballad, hårdrock) av Brainstorm, riktigt hygglig rock (men med vansinnigt schablonfyllda texter) av Dr Dryg och Provinsreggae av Why Not.
Så slutar jag denna veckas genomgång med Europa från Umeå som spelar Policeinspirerad musik och Police tycker jag inte är någon speciellt kul inspirationskälla…
Det här vara bara ett fåtal av allt som strömmat in, nästa nummer fortsätter genomgången.