Ja svårare än så är det inte att skriva texter till bluesrock i Malmöbandets ögon. Men de underskattar nog sin roll lite.
För det är levande, nytt, popigt och bluesigt när Wilmer X spelar sina hits. Direkt från Skånemetropolen rapporterar Anne Nummila.

Det var någon gång i somras som bandspelaren i Bombadillstudion i Klippan började snurra för att föreviga ett Malmöbands prestationer. Pål Spectrum, mannen bakom Kriminella Gitarrer, Torsson och “Klippan soundet” satt bakom rattarna, Wilmer X skötte musicerandet. Målet med inspelningarna var en Ep på Svenska Popfabriken.
Hur det nu än var så fick Amigo lyssna på bandet och blev intresserade av att spela in en platta med gruppen som sjöng om röda elektriska gitarrer och “att göra slut”. En singel var dock för lite, en lp för stort. Det hela resulterade i en Medium Play på Amigo.
— Vi var först lite skeptiska mot en Medium Play. Vi hade ju redan bestämt oss för en Ep. Nu efteråt tycker jag att resultatet blev precis lagom. “Dum i huvet” och “Slå dank” hade vi inte spelat in då det hela bestämdes med Amigo. Vi åkte till Lundaton och bandade dem.
— Att Amigo inte ens hörde på de sistnämnda låtarna innan de skickade iväg dem för gravering tyder ju på att de hade ett visst förtroende för oss, säger Nisse Hellberg, Wilmer X sångare och gitarrist, och ler. Han fortsätter med att prata om Pål Spectrum och “Klippan soundet”.
— Anledningen till att vi valde Pål som producent var att vi tyckte att hans sound var intressant. När vi kom till studion, med en klar uppfattning om hur vi ville att det skulle låta kunde vi inte drömma om att resultatet skulle bli så bra.
— Vi gick bara in och spelade, visste inte riktigt hur det lät, och när vi kom ut hade han mixat till ett resultat som stod över våra egna förväntningar! Klippansoundet i allmänhet gillar jag. Torsson är en av mina favoritgrupper. De lirar en egen, vanlig rockmusik som helst bör höras live. Texterna om lingonplockning och att äta korv är närmast en genidrag. Plötsligt känns det värdefullt att höra talas om landsbygd och verklighet…
— Våra egna texter är berättande, precis som storyn bakom bilderna i en serietidning. Serier och rockmusik har med varandra att göra. Kolla in Ramones till exempel, de framtonas ju själva som seriefigurer. Vår musik är som att läsa Kalle Anka…
Om man lyssnar på textraderna “Lilla, lilla vän från en annan planet / åh vad jag älskar dej / Lilla lilla vän från en annan planet / du är den enda som förstår mej / När du talar är det bara jag som förstår / till ditt innersta inre är det bara jag som når“… (“Från en annan planet”) förstår man vad han menar.
När Nisse och Clas Rosenberg, gitarr, träffades för första gången var det Clas som stod för inslaget av blues, Nisse stod för pop. Idag är rollerna ombytta. Stones-allvaret står Nisse för. Han är också stolt över blueslåten på plattan.
— I Sverige spelar alla bluesband gamla hits. Vi spelar våra låtar lite ostämt, hursomhelst, stryker inte en låt bara för att det blir lite fel. Allt för många band spelar för att visa att de är duktiga. Då måste man framföra sitt material perfekt även på scen. Vi spelar för att det är kul.
— Har man lyssnat på blues fattar man att det inte är den tekniska skickligheten som räknas. Nya vågen kom verkligen med en sund inställning till musiken. Alla kunde börja spela själva utan att vara perfektionister. Det den progressiva rörelsen försökt uträtta under 5-6 år har nya vågen tagit igen på tre…
Många r’n’b band, som Rockpile, har fått ryktet om sig att vara “gamla öldrickande gubbar”. Den definitionen stämmer inte in på Wilmer X. Ska man då kalla dem ett blues- eller popband eller?
— När vi skriver en poplåt spelar vi den på ett mer “svart” vis eftersom bluesen ligger i botten. Det är därför vi inte har ett renodlat popsound. Jalle Lorenssons skräniga munspel bidrar naturligtvis också till att man får ett rockigare intryck. Har man munspel med så låter det genast ösigt.
— Ingen av oss i bandet har lyssnat på musik man sitter ned till och lyssnar på, typ Pink Floyd. Vi har alltid gillat hits. Trallvänliga melodier till dundrande komp, det gillar jag. Det är därför Ramones är så bra. Deras låtar är alla tralliga, de är hits helt enkelt…
Förutom de ovannämnda medlemmarna i Wilmer X ingår numera även den “rockande banktjänstemannen” Jalle Olsson på trummor och Lennart Nygren, bas. De båda förvärvades lagom till sommarens inspelningar.
— Jalle Olsson hade aldrig suttit framför ett trumset när vi hittade honom. Men den som har bluesen i kroppen klarar av det. Jalle övade i två veckor innan vi började spela in. Då vi skulle banda två låtar på Lundaton tittade man förvirrat på trumsetet vi släpade in. Jalle använder inga pukor…
Om Wilmer X platta har ett glättigt sound, försvinner det till stor del live.
— Jag antar att folk som hör plattan blir glada av den. Antingen gillar man ett glättigt sound eller så tycker man att det är löjligt. Nästa platta vill jag ge ett lite tyngre sound. Framförallt basen borde varit högre på ett par låtar. Ingen kan väl iallafall beskylla oss för en tråkig produkt, det låter iallafall inte som allt annat, avslutar Nisse…
Den sjunde December spelar Wilmer X på Roxy i Stockholm. Passa på att se dem där och höra “Sov min älskling” som annars finns förevigad på singel. Bolaget är Larm…