Karlshamn — staden där Elvis Costello spelar för halva priset, staden dit vår största skivpostorderfirma vill förlägga en filial därför att man säljer mest skivor där, staden där alla rockkonserter är fullsatta och mer därtill, staden med cirka 20 000 invånare och ett 30-tal lokala rockband, staden som rockband står i kö för att få spela i, staden där nyktra och glada ungdomar dansar till rockmusik, staden där punkare och hårdrockare morsar och lånar plattor av varandra, staden där den dyraste konsertbiljetten (Costello) kostade 35 kr, staden där t o m Costello log, staden där politikerna inte riktigt fattar vad som händer.
Det här är historien om Karlshamn — staden som fick rockslag.

Rockslaget i Karlshamn — den drogfria föreningen som kör rock— har Expressen skrivit om, och Aftonbladet och Vecko-Revyn och Stormklockan och…
Schlager kan nu som första tidning avslöja sanningen om Rockslaget — rockföreningen som kör drogfritt. Sveriges kanske största rockförening med över 1 000 medlemmar.
— Det har blivit lite för mycket om det drogfria, tycker Kheiwe Axelsson, mannen som utpekas skyldig till Rockslaget.
— Folk börjar tro att vi är någon slags nykterhetsförening som försöker oss på lite rockarrangemang. Så skriv om ROCKFÖRENINGEN den här gången är ni bussiga. (Givetvis Kheiwe, det här är ju en rocktidning och vi är bussiga.)
Det började med en liten lapp i september 1979.
Före lappen hände det inte mycket på rockfronten, och inte på någon annan front heller. Kheiwes lägenhet var samlingspunkten för alla rockfreaks i stan. Där snurrade man piattor och klagade på allt och alla. Aldrig hände det nåt i Karlshamn.
— Vi hade ett Musikforum som fungerade bra, men de körde sällan rock, säger Pigge som också var med i början.
— För att försöka ändra på det gick jag och Mutwig (också rockdåre) med i Musikforums arrangörsgrupp, men det hjälpte inte, fortsätter Kheiwe. Det fanns ingen rockgeist i Musikforum, de hade andra intressen.
Sen kom den lilla lappen i september.
— Vi gick ut med ett upprop till alla som spelade rock i Karlshamn och bad dom komma till en liten träff. Ryktet spred sig. Den 6 september kom dom och dom var många, fler än någon hade trott.

UPPROP

— Det visade sig att grupperna inte hade någon kontakt med varandra, de ordnade inga spelningar tillsammans och umgicks aldrig. Det bestämde vi oss för att ändra på. Ebba Grön var redan bokade för en spelning i stan och nu skulle tre av de lokala banden få vara med och spela på konserten. Det blev succé. Diskoteket Träffpunkten var fyllt till bristningsgränsen, något som väl aldrig tidigare hade hänt.
Det första rockslaget hade ägt rum och det blev en seger. Sedan kom rockslagen slag i slag och seger följde på seger. Alltid fullsatt. Fler lokala band anmälde sig och fler “större” band kom till stan. Ett av de största var nypopulära Noice.
— Vicka yngel, fnyser Pigge. Vi kommer från Stockholm, flytta på er, ungefär. Men dom blev väl lite skraja när dom såg stämningen och närkontakten. Dom var vana vid distans.
— Nästan alla band som spelat här har blivit förvånade över stämningen och den äkta rockkänslan. Här finns det feeling och folk kommer för att lyssna. De flesta band vill komma tillbaka och många står i kö för att få spela här. Men vår policy är att våra egna band kommer i första hand. Slutar folk att komma till dom lokala spelningarna så slutar vi att ta hit andra band, säger Kheiwe.
Senare på hösten startade Rockslaget en tidning och man gick upp till fritidskontoret för att få lokaler. En förening var villkoret för lokalen och den 31 januari 1980 bildades föreningen Rockslaget. I februari invigdes fritidsgården som stått tom i ett halvår. Rockslaget fick disponera tre dagar i veckan på gården och Kheiwe fick kommunal anställning 20 timmar i veckan med uppgift att ta hand om Rockslaget. Det blev fler konserter. Problem, Moderns, Tony Ellis, Ståålfågel, Garbochock, Gyllene Tider, Guran, Dag Vag, Ebba Grön, Undertones m fl hälsade på.
— Undertones var enormt, minns Pigge. EMA blev helt skärrade när dom inte såg några ordningsvakter. Vi pekade på våra rockslagare och förklarade att det inte behövs några andra. Nu har dom lärt sig och vi hade knappt några vakter på Costello heller. Folk sköter sig på våra konserter helt enkelt, dom fattar att det är förutsättningen för att vi ska fortsätta.
På fritidskontoret var man alltså positiva till Rockslaget, men ingen i kommunhuset hade anat vilken uppslutning Rockslaget hade och ingen hade ens kunnat föreställa sig hur stort Rockslaget så småningom skulle bli. Idag, ett drygt år efter den lilla lappen, har Rockslaget sålt sitt tusende medlemskort och blivit en förening med ett massivt stöd bakom sina krav.
— Våra krav är egentligen ganska enkla, tycker Kheiwe. Vi vill helt enkelt ha lokaler som klarar vår verksamhet. På gården har vi studiecirklar i gitarr, bas, sång, mixning mm, under två av våra tre dagar. Vi visar rockfilmer och har möten. Det blir helt enkelt ingen tid och plats över att repa för våra 30 lokala band och det finns ingenstans att låsa in instrument och utrustning.
— Vi kan fixa allt, bara vi får en vettig kåk. Vi har snickare, målare, arkitekter, murare, ja allt som behövs för att ställa i ordning drömlokalerna, bara vi får en kåk.

KALLA HANDEN

Rockslaget har flera förslag på lokaler. En av de nedslitna byggnaderna i Folkets Park t ex, eller MIU-akademin — ett stort gammalt kråkslott som kommunen erbjudits köpa för 300 000 kr men troligen tackar nej till. Från Folkets Park får man också kalla handen.
— Vi förstår inte hur dom resonerar, säger Kheiwe. Folkets Hus-föreningen är konkursmässig och fick nyligen nära en halv miljon för att kunna rulla vidare några månader.
För drygt halva den summan skulle vi kunna få vårt drömhus. Vi har alltid fullt med folk, Folkets Park har det aldrig — utom när vi är där.
Folkets Park har erbjudits Rockslaget flera former av samarbete, t ex samarrangemang under förutsättning att man slopar drogfriheten och sätter åldersgräns.
— Såna förslag nobbar vi direkt. Pigge blir upprörd.
— Drogfrihet är ett krav, och det är fan så mycket enklare att ordna drogfria konserter. Det blir sällan bråk och vi slipper åldersgräns. Alla fattar att vi är drogfria och alla ställer upp på det, utom Folkets Park. Det andra förslaget skulle innebära att Rockslaget utnyttjar banden istället för tvärtom.
Trots att Rockslaget tycker sig möta ovilja från kommunen och Folkets Park så är man förtröstansfulla och litar på att det ordnar sig till slut.
— Vi oroar oss inte utan kör vidare med stora planer. Snart kommer Mörbyligan hit och vi har kontakt med mängder av band som vill spela här. Så småningom kanske vi gör en samlingsplatta från Karlshamn och till sommaren funderar vi på att sätta ihop ett Karlshamns-rock-paket för turné runt landet. Vi är många och har ett massivt stöd från folk över hela Sverige. Kheiwe är segerviss.
— Jag vet! (Pigge har kläckt en idé.)
— Vi hyr en lastångare och åker runt hela Sveriges kust.
Är ni med i Luleå och Göteborg? Till sommaren lägger kanske Rockslaget till och då ska det vara packat på kajerna. Annars får ni skämmas.