220 Volt har gjort det, Europe har gjort det! De har lyckats få in en liten fot på den amerikanska marknaden. Det har Steel Wings också, om än så liten, kanske bara en tå, men i alla fall. Steel Wings är ett band som innehåller ett folkslag som jag tidigare efterlyst på dessa sidor, nämligen smålänningar. Hipp hurra!

Nåja, för att inte fara med osanningar måste jag erkänna att en och annan i bandet, t o m ledaren för gänget Gert-Inge Gustavsson som spelar gitarr, inte kommer från Småland, utan från Halland. Närmare bestämt Laholm.
Resten av medlemmarna i bandet är Mikael Lindman (också gitarr), Krister Andersson på bas, Tommy Söderström sång och Janne Björk på trummor.
När Gert-Inge runt 1980 försvann till England för att pröva lyckan insåg han dock att i London fanns inte mycket att hämta, för den som ville spela hårdrock.
— Jag skulle provspela i ett helt okänt hårdrock-band, väntetiden var tre(!) dagar. Då insåg jag att konkurrensen i England verkligen är enorm.
Han åkte tillbaka till Sverige och plockade istället ihop ett band själv. Resultatet blev Steel Wings. 1982 fick de agera förband åt Tomas Ledin och i samma veva spelade de in en tejp som skickades runt till diverse bolag. Ett engelskt bolag hörde av sig, och resultatet av det samarbetet blev att Steel Wings medverkade på samlingsplattan “Metal Plated”.
1984 hörde amerikanen Ira Blacker av sig. Han hade gillat deras sound, och ville att de skulle göra en riktig demo. Det har killarna nu gjort, på deras bekostnad och nu har samma man sex månader på sig att fixa skivkontrakt åt gruppen. Framtidsutsikterna ser alltså ganska ljusa ut för killarna i Steel Wings. Med en man som Ira Blacker bakom sig torde inte steget till USA vara så långt. Även om killarna gärna vill bli uppmärksammade i Sverige också, och det förtjänar de med sin tunga, nyanserade hårdrock.