Leila K

Historien om Leila K är en ovanlig berättelse om en tonårings väg till idolskap och stjärnhysteri. När Leila gjorde föräldrarevolt handlade bara det inte bara om insnöade föräldrar — det handlade om en revolt mot en hel kultur.

Leila K rymde helt enkelt hemifrån. Hon orkade inte längre låtsas vara något hon inte var. I ett flertal intervjuer har hon berättat om hur hon kände sig när hon bodde hemma.
— Jag fick inte ha svenska kompisar, dem fick jag släppa in genom fönstret. När de ringde bytte farsan telefonnummer och jag fick låtsas be till Allah fem gånger om dagen, suckar hon.
Leilas föräldrar är från Marocko och de är troende muslimer. Men Leila har bott i Sverige hela sitt liv och blivit försvenskad. Med tiden blev hon ett problem. Eftersom hon inte fick göra någonting efter skolan började hon skolka för att passa på att vara “fri”. Lärarna ringde hem och hennes föräldrar tyckte det var dags att skicka Leila till Marocko.
— Jag fick bo hos en moster, hon skickade mig bland annat till en syskola och där lärde jag de snälla flickorna röka och sminka sig, säger hon och fnittrar vid minnet.
Naturligtvis fick Leila inte gå kvar och istället skickades hon tillbaka till Sverige. Där fortsatte trubblet. Hon började snatta, dricka, det var kul att göra allt som var förbjudet. Så började en lång period med fosterhem, rymningar, fosterhem igen. I början när hennes låt “Got to get” hördes i radion var Leila efterlyst. Hon var tvungen att hålla sig gömd tills hon fyllt 18 och blivit myndig.
— De sociala myndigheterna krånglade till allting för mig. När jag rymt några gånger satte de mig på ungdomsvårdsskola. Jag har till och med suttit i häkte. Har sett så mycket skit, säger hon och får något bistert i blicken.
Men nu behöver hon inte gömma sig längre, mer än möjligen för sina fans, Leila är myndig nu och bor i en egen lägenhet i Stockholm.
— Jag saknar mina gamla kompisar i Göteborg ibland, men jag var tvungen att flytta, jag var igenkänd. Eftersom jag står på svarta listan för muslimer hände det ofta att marockanska män spottade framför mig. För dem är jag oerhört syndig och att jag står på scen så män kan titta på mig är fruktansvärt…
Hon är glad att hon hittade sin nisch i livet, rapen. Annars vet hon inte riktigt vad som skulle ha hänt. Med all säkerhet hade hon blivit kvar i Göteborg i alla fall.
— Bergsjön som jag bodde i är i och för sig ett ghetto. Men det är samtidigt ett betongparadis. Jag tycker det är ganska coolt.
Att hon blev popstjärna var mest en slump. Hon övertalades att ställa upp i en raptävling på Fryshuset i Stockholm och kom fyra. Rob N’ Raz satt i publiken och på den vägen är det.
— Min publik är nästan aldrig över 20 år, hip-hopen är ungdomens musik.

Rob N’ Raz

1988 vann Rob, alias Robert Wåtz, 24, 1989 vann Raz, alias Rasmus Lindwall, 24, SM i discomix alltså. Sedan dess har de knappast haft tid att vara med i några tävlingar.

Discjockeys, tänkte folk föraktfullt när de hörde talas om Rob N’ Raz första gången. Men det var innan låten de gjorde med Leila K. “Got To Get” sålde 750 000 exemplar.
— Det är kul när man vet att det är så hård konkurrens från andra länder, att vi i Sverige gjort en låt som slagit så hårt.
Men priset har varit ganska hårt, killarna har knappt hunnit med att sova mellan varven. När “Got To Get” blev en hit skulle allt hinnas med samtidigt, Leilas LP, turnerande och promotionbesök i snart nog halva världen.
— Vi har en grundläggande professionell syn på jobbet, vi jobbar hårt och målmedvetet. Vi har dragit ner på sömnen och det sociala livet. Men vi har aldrig tagit droger för att orka, säger de.
I framtiden kommer killarna inte bara att jobba med Leila K, de vill jobba med flera olika artister på en och samma LP. Och även utländska artister har varit i kontakt med den framgångsrika duon. Sångerskan Cat och Samantha Fox har bett om deras hjälp, men fått nobben.
— Det fanns inte en ledig tid just då, men vi vågade tacka nej därför att vi tror att de kommer att fråga oss igen.
Vem hade väl kunnat ana för några år sedan att två discjockeys skulle bli så framgångsrika producenter?
— Tyvärr har vi inte riktigt hunnit med det jobbet. Vi vill gärna jobba som discjockeys på en klubb någon gång i veckan. För att möta publiken och se vad som är på gång.