Skånes stökigaste rockband, Two Sheds, blev uppmärksammade när deras mini-LP “Full Frontal Nudity” kom 1990. Men det var inte deras musik som i första hand orsakade intresset för gruppen. Nej, det var omslagsbilden där grabbarna poserade nakna som skapade de stora rubrikerna. Spelar de så dåligt att de måste ta till ett så skamligt grepp? Nej. Efter att ha lyssnat på uppföljaren “Out Of Our Sheds” kan jag konstatera att Two Sheds är ett mycket intressant band, även musikaliskt. Att använda ord som “radioanpassad” och “kommersiell” i samband med “Out Of Our Sheds” går bara inte. Det här är musik för idioter. Musik för knäppskallar, dårar och hönshjärnor. Ingenting för en Flanell-Janne således.

Two Sheds bildades av ett gäng förvirrade själar i Malmö 1988. De började spela på fester och klubbar och skapade sig så ett rykte som ett fläskigt liveband. Tidningen Slitz blev så till sig att de utnämnde Two Sheds till Sveriges stora framtidshopp. I slutet av året så signade vakna bolaget Accelerating Blue Fish, dvs Bosse Magnusson, Two Sheds. 1989—90, då gruppen skulle etableras, blev spolierade av en bruten arm och att trummisen Anders Rosendal fick skaka galler för totalvägran. Hösten 1990 var dock alla problem lösta och debut-plattan “Full Frontal Nudity” släpptes. Men efter LP-releasen så hoppade basisten och gitarristen av gruppen och Anders Rosendal och sångaren Göran Magnusson fick se sig om efter nytt folk. Sommaren 1991 var Two Sheds en grupp igen med Richard Tost på bas och Ulf Larsen på gitarr, och arbetet med en ny platta kunde starta. När “Out Of Our Sheds” så släpptes samma höst så fick den ännu bättre kritik än föregångaren. “Perverterade relationer och taggiga gitarrslagsmål” skrev Nils Hansson i DN och det är väl precis vad det handlar om. Nyligen släpptes plattan också i Tyskland så Two Sheds kan försvinna ut i världen snart. Gruppen har redan påbörjat arbetet med sin tredje LP som lär dyka upp våren 1993 nångång.