Du vet inte vad det är, men det går runt.
“Beatwave”, ett års rytmer från Per Cussion och Manhattans djungel.
Som scener ur en film där Dr John har den mest framträdande sångarrollen, där endast en virvel kanske lever kvar i slutmixen från den första inspelningen.
Internationell healing i natten.

En kylig vinterdag sitter jag med Per Cussion på Maranatas fik på Gamla Brogatan i Stockholm och snackar om hettan i New York. Hettan och vår svenska slagverkares nya LP — “Beatwave”.
— Det var en enorm värmebölja i New York när vi gjorde klart plattan. Jag satt och spånade bara för att hitta på ett namn och så tänkte jag att man kunde använda sig av det — “heatwave” blev “beatwave”.
— Dessutom är väl “Beatwave” en bra beskrivning på vad som händer inom mycket av musiken just nu. Det läggs mycket mer tyngdpunkt på beat och rytm i både rock, funk och en del jazzmusik än någonsin tidigare.
Är det en idealisk utveckling för en slagverkare som Per Cussion?

RYTMEN ÄR GRUNDEN

— Om man tänker mycket på rytmer och slagverk så får man ju verkligen utlopp för det i den här typen av musik. Det går verkligen att inkorporera en massa olika rytmiska förlopp eller rytmiska mönster och idéer i och med att allting bygger just på rytm. Man stör inte resten av musiken genom att göra den mångdimensionell rytmiskt, tvärtom, den bygger just på det.
Musikaliskt är “Beatwave” ett mångfacetterat verk med många kompositörer, textförfattare, sångare och musiker inblandade.
Jag gör en litterär parallell och frågar Per Cussion om man ska se plattans åtta låtar som en novellsamling eller som en sammanhållen roman med olika kapitel?
— Jag tycker nog att den här plattan är den mest helgjutna, den mest konsekventa, av de tre jag har gjort. Kapitel — ja, det kanske man kan säga… eller scener ur en film.
Kathy Hazzard och Grandmaster Funk sjunger varsin låt men det är Dr John The Night-Tripper alias Mac Rebennack som har den mest framträdande sångarrollen.
— Han var ju med på min förra platta, men under ganska stressiga förhållanden, så det första jag gjorde när jag kom till New York var att söka upp honom för att se om vi inte kunde göra någonting mer genomarbetat den här gången. Det blev två låtar “Don’t know what it is (but it’s going round)” och “Girl, you ain’t no baby no more”. Vi jobbar väldigt bra ihop, han och jag. Vi förstår varandra väl och behöver inte hålla på och diskutera saker i en kvart. Det mesta går av sig självt.
Men trots att samarbetet med Dr John snabbt gav resultat är Per Cussions nya LP ett organisatoriskt och framför allt inspelningstekniskt mammutverk.
— Vi började spela in redan förra december och skivan har varit mer eller mindre under arbete ända tills nu, när jag mixade plattan i New York.
Hinner det hända mycket i studion?
— Vi hittar en groove eller nåt beat eller riff som vi gillar och spelar in det väldigt enkelt. Sen har det mesta jobbet gått ut på att lägga till och dra ifrån och ibland har det blivit nånting helt annorlunda än vad man hade en vision av från början. Det kan tex finnas inspelningar från december -83 där det bara finns en virvel kvar, från den första inspelningen, i slutmixen. Och det är klart, det är ett väldigt tidskrävande, dyrt och slitsamt arbete eftersom det går åt en massa studiotid och man har alltid musiken i huvudet. Nästa platta kommer jag att försöka göra mera rakt av i studion.

MÖJLIGHETERNAS RUM

Vilka är då fördelarna med att jobba på det här sättet?
— Det är intressant och framför allt väldigt utvecklande eftersom musiken ständigt befinner sig i nåt slags improvisationsläge. Ingenting är förutbestämt och man kommer bort från en massa standardlösningar.
“Beatwave” är inspelad och mixad både i Silence studio i Värmland och i New York.
— New York har ett idealiskt klimat att göra musik i, tycker jag. Det beror naturligtvis på vad man har för preferenser. Vill man ha det lugnt och stilla är det väl ingen bra plats, men om man som jag blir inspirerad och stimulerad av att det händer mycket runt omkring en så är det perfekt.
Det är inte bara så att Per Cussion har fått upp ögonen för New York. Det omvända förhållandet gäller också. En tolvtumsversion av titellåten från hans förra LP “Don’t Stop” har släppts i USA och hittills sålt i 17000 exemplar, bara på östkusten.
— Det troliga är att man i New York kommer att satsa på att släppa den här nya LP:n och då har ju maxisingeln gjort ett ovanligt bra förarbete skulle man kunna säga. Dessutom kommer en tolvtumsversion av “Girl you ain’t no baby no more” att släppas så småningom.
“Man” i det här fallet är det amerikanska skivbolaget Black Market som tillsammans med Per Cussions svenska bolag Silence har delat på inspelningskostnaderna för “Beatwave”.
Hur känns det då för Per Cussion, som spelat slagverk med otaliga svenska grupper, att ha etablerat sin egen fasta grupp “Per Cussion All Stars”?
— Det är bra att ha en fast plattform men det är fel att se det som min egotripp. Det är snarare ett slags musikerkollektiv där alla som är med, för tillfället, är stjärnor och där man lika gärna kan turnera under någon av de övriga bandmedlemmarnas namn, som vi t ex gjorde med Zilverzurfarn i höstas.