Henrik Venant lägger av.
Ovanstående mening var nära verkligheten för lite mer än ett halvår sedan. Den dåvarande gruppen Lyxorkestern hade då nyligen splittrats och tiden innan hade varit svag på motivering.
Repetitionerna kändes sega och konserterna saknade gnista. Henrik Venant smidde planer som innebar minst ett sabbatsår.
Men nu är han tillbaka i full aktivitet. Arbetet med den omtalade och Stig Vig-producerade “soloplattan” går framåt. Och på scenen har Henrik Venant börjat göra ny succé med sitt nya rockband Pojken med Grodan i Pannan.
Tre av anledningarna till Henrik Venants nya musikaliska tillförsikt är gitarristen Christer Nilsson, basisten Björn Collinder och trumslagaren Janne Fristedt. Det är dessa tre musiker som tillsammans med Henrik bildar en samspelt orkester, med nimbus och ett otroligt gruppnamn i bagaget. Det är inte underligt att Henrik Venant utbrister i lovord över sina nya kumpaner när jag träffar honom en svinkall söndagskväll i 24-kanalsstudion Lundaton:
— Pojken med Grodan i Pannan har blivit ett fantastiskt uppsving för mig. Det har blivit en lustupplevelse att repetera och det har till och med blivit så roligt att vi försöker ta varje tillfälle i akt. Har vi två timmars spilltid så ringer vi runt för att kunna träffas i replokalen. Sådan entusiasm har jag inte upplevt på mycket länge!
Henrik Venant talar länge och väl om sina musikers fördelar. Christer Nilsson är, enligt sin sångare, en lyhört bluesgitarrist som är värd ett bättre öde än att bli världsbäst i hemstaden Jönköping. Basisten Björn Collinder är, enligt samme sagesman, en grovt underskattad basist med förflutet i malmögrupper som Pest och Herr och Fru Gud. Trummisen Janne Fristedts karriärstart är värd att låta Henrik Venant berätta i sin helhet:
— Janne Fristedt började inom musikbranschen som roadie. Genom att bära och ställa iordning instrument lärde han sig bland annat hur man riggade upp ett trumset. Sedan stal han till sig stunder där han kunde öva sitt trummande. När vi andra gick på lunch satt han exempelvis kvar och övade. Så det var inte så underligt att han blev permanent i den här gruppen… inte minst jag blev imponerad av hans hängivenhet.
Den LP som Henrik Venant arbetar på kommer på ett eller annat sätt innehålla Pojken med Grodan i Pannan. Men annars är de nuvarande inspelningarna skilda från Henrik Venants tidigare plattor. Dessa var typiska grupp-projekt. Den här gången spelar Henrik det mesta själv. Under långa nattpass pusslar han sedan ihop de olika instrumentalinsatserna. Detta har bland annat resulterat i syntetisk bas, akustiska instrument och mycket genomarbetade röstarrangemang. Henrik Venant:
— Den nya skivan kommer att visa flera olika sidor av mig. Förutsatt att det fungerar, kommer LPn att bestå av tre olika sammanhang: låtar där jag spelar allting själv, låtar där jag spelar tillsammans med Pojken med Grodan i Pannan och låtar där jag specialinbjuder andra musiker. Dessa inspelningar kommer sedan att blandas så att LPn trots allt får en kontinuitet.
Henrik Venant måste betraktas som en av de mest omskrivna rockprofilerna i svensk musikpress. Men trots detta har skivorna aldrig sålt mer än hyfsat och än idag — åtta år efter singeldebuten — kan inte Henrik Venant leva på sin musik. Istället har Henrik Venant fått ta olika ströjobb och det är först nu, via ett arbete som ljudtekniker, som han kan betraktas som heltidsanställd inom musikbranschen. Trots detta visar Henrik Venant ingen bitterhet gentemot musikbransch och publik. Tvärtom är han tacksam att han fortfarande har möjlighet att ge ut skivor. I ett hänseende är han emellertid missnöjd:
— I Skåne, där jag bor, är Sydsvenska Dagbladet den allt igenom dominerande morgontidningen. Själv firar jag mitt elvaårsjubileum som musiker 1985. Trots detta har jag bara varit omnämnd i Sydsvenskan en enda gång — för sju år sedan! Och detta trots att de hela tiden fått recensionsexemplar av mina skivor och allting. Jag vill inte låta förorättad, men nog tycker jag att det är konstig musikbevakning…
Genom sitt gamla skivbolag Heartwork skapade Henrik Venant sig ett namn som flitig, om än habil, skivproducent. Namn som Garbochock, Cortex och Kai Martin & Stick! har filtrerats genom Henrik Venant producentöron. Nu är det dock nära tre år sedan Henrik Venant senast var omslagskrediterad som producent. Innebär det att producentjobbet är något som lagts på hyllan?
— Inte alls, menar Henrik. Om rätt grupp dyker upp är jag mycket intresserad av att producera dem. Att jag begränsat mitt producentarbetande beror mycket på att många grupper egentligen inte vill att jag ska producera dem — de vill bara ha mitt namn på omslaget. Och det ställer jag inte upp på! Om jag ska producera så vill jag vara en aktiv producent, även om det innebär att jag ändrar på hela gruppens instrumentala struktur. Får jag så pass fria händer och dessutom någorlunda betalt — och då talar jag definitivt inte om någon lyxlön! — så ställer jag gärna upp.