NETWERK (2) presenterar på “Light Wave Demo” något som närmast låter som man råkar stoppa bandet till portastudion i den vanliga bandspelaren. D v s, det går hälften så fort och hälften av ljuden försvann till andra sidan. Så här hade Klinik kanske låtit om de funnits i början av 70-talet. Visserligen finns här en elektronisk känsla som ofta saknas i en del synthmusik idag, men jag undrar mest om det är meningen eller bara ett misstag? Soloprojektet Netwerk kanske inte nåddes av nyheten om sequencerns intåg på marknaden, så han fortfarande har fullt upp med att hålla takten med pekfingret?

NEVROVOID (3) På “Breach” skapar Nevrovoid med vilje en trendig korsning av danstechno och “klichésynthig militärromantik/fetischism”. Tolka det som ni själva vill, men det är faktiskt en ganska sorglig historia. Alla låtarna följer samma mönster, d v s bodyreceptet modell “ett”: enklast möjliga basgång, tunga trummor, tuffa tape-cuts o s v. Den roligaste detaljen är låten “Trollmor” som nog alla känner igen refrängen ifrån: “O, aj, aj, aj, aj, buff!” De sex låtarna är som en välplanerad charterresa tillbaka till mitten av 80-talet då samplern klarade fyra sekunder som mest och sequencern lade av om man fyllde alla spåren.

MR. HANGPIKE & ADAM’S LEAFS (4) tycks ha musikaliskt kunnande men det hela faller på töntigheten. Med sitt namn och demon “The Pike That Could Not Swim” menar de kanske inte allvar, men det är inte heller så genomtänkt att det vinner poäng på det. Musiken påminner mig mest om Rage Against the Machine om ni känner till dem. Till er andra: — det låter som en korsning mellan Run DMC och Ministry. Jag har inte lyckats lista ut vad texterna handlar om; kanske beror detta på koncentrationssvårigheter som i sin tur orsakats av för mycket oväsen?

MADAME NEMESIS (5) spelar dystersynth. På sin demo presenterar de tio låtar med svartrock- och synthinfluenser. Det som gör att den här demon inte hamnar högre är främst den både tråkiga och ibland även falska sånginsatsen. Efter att ha lyssnat igenom kassetten får jag den där obehagliga känslan som uppträder ibland; jag kommer inte ihåg ett dyft av allt det jag precis lyssnat på. Musiken är alltför slätstruken och låtarna liknar varandra för mycket. Demon är nämligen inte dålig men jag uppmuntrar gärna Madame Nemesis att försöka igen.

MG (5) har gjort tidernas fulaste kassettomslag, en guldstjärna i kanten för det. Musiken är lyckligtvis hästlängder bättre. Till grund för de åtta låtarna ligger ett synthbeat på klassiskt manér och med tanke på den något knappa utrustningsparken, en synth och en elgitarr, så är detta riktigt bra jobbat. Här finns både slingor och melodier som de hade kunnat göra något mycket bra av. Tyvärr faller “Smile”, som kassetten heter, främst p g a den undermåliga sången. Det vore nog både roligare och bättre för alla parter om MG utökade medlemsantalet till det dubbla, d v s blev en duo.

PSEUDO DUDES (5) verkar veta vad de vill med “Are We Hi-tec?”. Detta är högtempo och aggression och verkligen något för er som somnar av hastigheter under 120 bpm. Samplingarna trängs i ljudbilden och sångaren spottar aggressivt ut sitt budskap genom högtalaren. Det är kanske inget jag skulle rekommendera, då det inte faller i min smak om jag inte verkligen anstränger mig. Crossover är den bästa referensen och eftersom synthpoppen dominerar i demo-högen sticker Pseudo Dudes ut i mängden. Hade det inte varit för den mycket aggressiva sången så hade den här demon känts mycket tunn och väldigt lätt hamnat betydligt lägre i betygskalan. Det låter som ett ungt band, men gruppen har ambition, så vi får väl se.

BELLMANS BROTHER (6) har nästan blivit On Metals “husband”. De spottar ut demos med olika bodylåtar i en strid ström, “Before & Afterwards” är den fjärde. Bland dessa bodyspår finns även två låtar som återfinns på två aktuella samlingsskivor. Det anmärkningsvärda är att just dessa två låtar inte alls har någon utpräglad “bodytouch”, utan de är snarare smöriga poplåtar. Jag förstår om de vill nå ut med sina visor till massorna, men att de lämnar sin ljudprofil bakom sig på det viset gillar jag inte. Lika stora som sin sedan länge bortgångne bror lär dessa Göteborgare inte bli. Kära broder, stäm upp någon lustigare visa på din luta nästa gång!

SECLUDED PLACE (6) är ett enmansprojekt från Södertälje. Enligt egen utsago spelar de dyster synthpop. “Some Songs” är den första demon och det hörs tyvärr. Musiken är det väl i och för sig inget större fel på men sånginsatsen kunde varit avsevärt bättre. De planerar att spela live och då är det tänkt att gruppen skall komplettera med två livsmusiker. Kanske skulle de istället kompletteras med sångare? I övrigt är Secluded Place tämligen bra!

(ACTIVE) MEDIA DISEASE (7) får den stora äran att representera Finland i detta nummer. De har snickrat ihop en riktigt bra demo som de döpt till “Symtoms” och som innehåller en blandning av melodiös synthpop och gitarrmangel. Sången är bra både med och utan distortion och det ska de ha en stor stjärna i kanten för. Visserligen dras de med en och annan bodykliché som namnet och det “kirurgiska” omslaget (ett hjärta i närbild). Däremot finns här många bra idéer och stor skicklighet. (Active) Media Disease är ett av de få prov på musikalisk kvalitet som Finland hittills visat i synthsammanhang.

SHOCK FOR LIFE (7) står för den här demohögens överraskning vid en första anblick. En anspråkslös kassett och ett mycket fult informationspapper. Trion serverar oss sex synthlåtar av bra märke. Det är inte direkt likt något annat, men låter inte heller nytt på något vis. De har fördelen av att ha en kompetent sångare och musikerna tycks veta vart de vill nå. Visserligen luktar inspelningen och produktionen lite onödigt mycket källare, men sådana petitesser är lätta att förbise när resten är så pass lyckat. Det är svårt att få en bild av hur länge Shock For Life har pysslat med musik, men är detta det första de producerat så är jag imponerad!

TRANSMISSION (7) koras härmed till On Metals precis nystartade “Sikta Mot Stjärnorna”-tävlingsvinnare. Ian Curtis har lyft på locket, rest sig ur graven, fått med sig hela New Order och startat upp Joy Division igen. Vid en första lyssning låter Transmission som en kassett med outgivet material från tiden för “Unknown Pleasures”. Med andra ord finns här allt från skramliga gitarrer till ångestladdad röst. Vad jag skulle valt bort om jag fick bestämma är tjejen som sjunger så uselt på ett spår. Annars finns det inte mycket att säga, visst är det plagiat, visst är de duktiga, visst saknar jag Joy Division men när någon gör allt detta så bra så förlåts den bristande fantasin lätt.

ZUPERNATURE (8) spelar synth-pop på ett bra, enkelt och sentimentalt vis. Denna duo har spelat pop ihop i ett år och med tanke på det så är den här kassetten mycket bra. Ljudbilden innehåller det mesta som man som synthpoppare kan önska. Det blippar och bloppar, trummorna håller sig i bakgrunden och sången intar centrum av arenan. Texten är ganska lätt att urskilja och melodierna “nynnvänliga”. Zupernature sällar sig lätt till en uppsjö av svenska kunniga synthpopband som; Children Within, Kiethevez, Voister Litz, Sombre View m fl. De spelar som sagt glad, dansant pop och andra låten, “Thoughts From My Mind”, skulle platsa på vilken synthsamlings-CD som helst.

KONTAKT

Skicka demos, info, konsertdatum etc till:
Release
On Metal
Box 7144
402 33 GÖTEBORG
fax: 031-7750083

ZuperNature
Skånegatan 14A
262 43 ÄNGELHOLM

Shock For Life
c/o Mattias Bodén
Stenkvistavagen 9
633 57 ESKILSTUNA

Netwerk
c/o Jimmy S.
N Fogdelyckeg. 22A
374 38 KARLSHAMN

MG
c/o Martin Gustafsson
Kettilgatan 17
574 36 VETLANDA

Nevrovoid
c/o Stefan Malmquist
Granvägen 21
138 33 ÄLTA

Bellmans Brother
c/o Johan Jernstedt
Utåkersgatan 12B
416 51 GÖTEBORG

Pseudo Dudes
c/o J. Ålander
Ruddammsgatan 9B
633 40 ESKILSTUNA

Transmission
Jani Erickson
060-175601

(Active) Media Disease
Kanslerintie 6G 168
SF-20200 TURKU
FINLAND

Secluded Place
c/o Michael Masus
Jungmansvägen 17
151 39 SÖDERTÄLJE

Madame Nemesis
Jesper Herold
046-200596

Mr. Hangpike & Adam’s Leafs
c/o Jhonny Bärgman
Landshammarsg. 10A
646 00 GNESTA