Vad döljer sig då bakom detta melankoliska och poetiska dis? Fyra lika melankoliska människor? Nej, här skiftar intressena från läsning av “Liftarens guide till galaxen” till öldrickning. Vi sitter samlade nere i Puttes källare i Lomma och tanken var att jag skulle göra en seriös intervju med bandet, men det skulle visa sig vara nästan omöjligt.
Tre av fyra har förflutet i andra band, mer eller mindre kända i de södra regionerna av landet. Jesper och Christian (Ticket to Wonderland) spelade under högstadietiden i Map och Solitude. De träffade Basic och Putte som spelade i ett annat band. Tillsammans med Sebastian Stebe bildade de sedan gruppen In A Coma. Musiken de spelade var rakt igenom body. Medlemmarna kom dåligt överens och så småningom splittrades de. De är lite oense om när Mortal Memories bildades. Putte vill inte gå med på att september kan räknas som sensommar. Till slut kommer Elin till deras räddning och formulerar frasen “tidig höst” som de enas om.
Vid starten 1990 bestod gruppen av Jesper, Putte, Basic och Joakim. Ganska snart kom kassetten “Autumn Hymn” till och den släpptes i hundra exemplar. De första femtio, med färgomslag, sålde snabbt slut och övriga, i svartvitt såldes efter en hyllande recension i New Life. Musiken är depressiv och varierad. Min gissning är att inte så många andra band skulle få för sig att använda valstakt i sin musik. På min kommentar om detta svarar Jesper:
— Valstakt är fint och kul och fungerar bra.
Året efter “Autumn Hymn” spelades en demokassett in i Studio Köket i Staffanstorp som sedan sändes iväg till några skivbolag. På denna kassett återfinns Puttes pappa Anders på violin. Han ska nu ersättas av Elin som är alldeles färsk i gruppen. Frequent Frenzy i Stockholm hörde av sig och sökte kulturbidrag för att ge ut en CD. Många av låtarna är från hösten 1991, samt en uppfräschad version av “Frozen mind” från kassetten, spelades in igen och CD:n “The Stone And The Grail” kom ut våren 1993. Jesper kommenterar Frequent Frenzy som “väldens snällaste men slöaste”.
Till den mest kommersiella (?) låten “Circle of Floating Fires” har de spelat in en video som inte kan släppas eftersom den inte är klippt än.
På begäran från redaktionen så ombads jag reda ut förhållandena mellan Mortal Memories, Ticket to Wonderland och Shapeshifter. Snabbt skjuter Putte in att hans trummodul faktiskt är med i alla grupperna, och även på Dead Eyes Open’s LP. Jesper förklarar att Shapeshifter består av honom själv och Christian plus diverse gästartister då sångerskan Lina ska flytta utomlands. Ticket to Wonderland har de ingen inblandning i förutom att Jesper spelar i någon låt, samt ovan nämnda trummodul.
De vet inte riktigt hur de ska definiera sin musik men tycker att min beskrivning “korsning av Legendary Pink Dots, Bel Canto, Cure och irländsk folkmusik” är den mest träffande hittills. Själva hör de på så skilda saker som Rage Against the Machine, Einstürzende Neubauten och Pixies. Putte retas med Elin för att hon köpt Erik Gadd’s nya LP och dessutom tycker att den är bra. Mortal Memories låtar kommer ofta till på de mest vitt skilda sätt. Jesper förklarar att ibland kan en bra basslinga fastna i huvudet då man sitter på bussen, sedan gäller det bara att inte glömma den innan man når ett instrument. “Pain” var en sådan. Texten kom helt spontant då Putte tittade på en tavla över den öppna spisen (ett dagisalster?) och började sjunga “Pain on a painting, everything is grey tonight”. Putte skapar sina melodier vid synthen och Basic komponerar på gitarr.
De eftersträvar att en LP ska vara som en bok med många noveller skrivna av olika författare, utan variation blir det trist. Alla är överens om att det är praktiskt taget omöjligt att skriva bra låtar då man är glad.
— När man är glad räcker liksom det, då behöver man inte skriva av sig. förklarar Putte. Vi hade kanske skrivit politiska texter om vi kunnat det, men kärlek är ett lättare ämne. Man får tolka texterna precis som man själv vill. Det finns ingen som kan tolka rätt utan att veta vad musikerna tänkt.
I början av maj spelar de på en studentmusikgala i Lund. Till sommaren hoppas de spela på Arvikafestivalen och något som heter Storsjöyran. Kanske blir det även tal om Hultsfred, Mortal Memories fanns med bland grupper som ansågs intressanta. Putte fortsätter med sin mobbing av Elin och säger att hon bara är med för att köra till spelningarna då ingen av de andra tre har körkort (Putte har kört upp två gånger).
Framtiden ser alltså ljus ut. Och till er som inte hört CD:n — gör det.