SNART ÄR DET DAX IGEN. FÖR ER SOM TVEKAR OM NI SKA GÅ I ÅR KAN LÄSA IGENOM DETTA, SOM ÄR EN RAPPORT FRÅN 1986 ÅRS FESTIVAL… BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG?

I nr 4 skrev jag att bara Sverige av nordens alla länder var utan en festival med en massa bra band. Jag hade fel. Nu har nämligen det lilla samhället Hultsfred i östra Småland ordnat en festival. En riktigt bra sådan var det faktiskt också. Festivalens första dag (fredag) inleddes med ett lokalt gäng kallat Banhof. Ca. 1 timme efter det spelade Stockholmsbandet Pushtwangers. Bandet har klassats som “garageband” men jag tycker nog att dom har en större dragning till lite råare pop i 60-talsvariant. Bra var dom iallafall.

Bland dom främsta på min rankinglista hamnade nästa band. Dom heter Triffids och kommer ifrån Australien. Jag hade innan konserten inte hört deras senaste LP “In the Pines” men låtarna dom spelade från den tyder på att det är en klar toppskiva! Blue For Two med Freddie Wadling i spetsen blev nästa blickpunkt. Dom krockade med ett lokalt band kallat Boom Shankar. Men vad gjorde det…? (Vem fan vill se sentimental hårdrock med snaskiga gitarrsolon?). Blue For Two visade i alla fall en klar överraskning med sin råa och tunga synthrock. Av någon konstig anledning råkade jag kolla på nästa band Madison. Deras framträdande kan sammanfattas i endast ett ord – pinsamt!
Råpunkband världen över som försöker slå hastighetsrekord – ge upp! Fransmännen The Scraps har redan slagit det med god marginal. Som bekant ersattes kvällens huvudband Lords Of The New Church med Bradfordgruppen New Model Army. Några hängde läpp medans de andra jublade. Jag själv hörde till den jublande gruppen. Mer om den konserten kan du läsa på sidan 4 där även en intervju med Slade The Leveller finnes. Sist ut på fredagskvällen var Borlängegänget Sator Codex som sägs ha gjort en dunderspelning. Jag själv låg och sov medans dom bl.a. rev av “Leech” och Abbas “S.O.S.”. En liten tröst är dock att en god vän bandade samtliga låtar!

Lördagen inleddes kl. 12 på morgonen med gruppen Harald. Dom sägs ha spelat Rhythm ‘n ‘ Blues. Dagens andra band var Västeråsbandet Smådjävlar som verkligen har utvecklat sitt sound sedan jag såg deras andra spelning på Vang & Vin… Mycket bra! Som väntat gjorde även Commando ett lysande framträdande. Låtar de spelade var bl.a. “Mot stjärnorna”, Madonnas “Like A Virgin” samt några från deras kommande LP. Efter Commando spelade Charizma, Kalle Bah och Fjärde Väggen, då passade jag på att ta en matpaus. Mätt och belåten gick jag för att se västtyskarna Sprung Aus Dem Wolken. Något gick snett så dom blev istället flyttade ett par timmar framåt. Smått sur gick jag istället och såg den västtyska gitarristen Hans Edler. Ungefär kl. 6 satte Dom Dummastes gamla sångare Lars Cleveman igång. Musiken han framförde var tyvärr inte lika bra som udda.
Nästa band på scen var Pojken Med Grodan I Pannan som jag tyvärr missade lite av i början. Det jag hann se var iallafall något av det bästa jag sett på länge av svensk musik. Kring 8-tiden blev det en paus då synth-nissarna Erasure satte igång. En timme senare drog vi oss till en liten scen på ett litet dansgolv. Golvet var fyllt med punkare och vakter som stod och höll för öronen … Dags för 6-10 REDLÖS! Framträdandet blev en klar överraskning eftersom jag tidigare trott att dom skulle spela enformig höghastighetshardcore. Vid tiotiden riktades allas blickar mot den stora scenen då Reeperbahn började att göra sig redo. Anledningen till att dom spelade ihop igen, var bara för denna festival. Kl. 23.30 blev det en krock eftersom dansk-amerikanarna Sharing Patrol och framflyttade Sprung Aus Dem Wolken spelade då. Jag såg dock lite av varje band. Sharing Patrol spelade en slags blandning av tidig punk och 60-tals mod-musik. Mycket bra måste jag säga: Sprung Aus Dem Wolken, med en medlem med förflutet i Einstürzende Neubauten, var rätt kul att höra men jobbiga att se på p.g.a. en strålkastare riktad rakt ut mot publiken.
Det enda band man egentligen fick vänta på var Lädernunnan och anledningen till det var tråkmånsen Nils Lofgren som spelade strax innan. När dom väl satte igång gjorde dom publiken varma med klassiker som “Fly, Angels, Fly”, “Prime Mover”, “F.F.A.”, samt den garnla godingen “No Rule”. Dom körde även några låtar från deras nya mini-LP “Lust Games”. En perfekt avslutning på en perfekt festival.
Sammanfattningsvis kan jag säga som så att hela festivalen var mycket bra. Den var väl anordnad och det var väl nästan ingenting som man direkt saknade. Det mesta fanns: Tältplatser, matservering, kaffeservering, vattentillgång etc.etc.
BRA GJORT ROCKPARTY!!!