Jerry Williams är inte den som lägger av med sin rockmusik i första taget! När POP 80 träffade Jerry på hans skivbolag, hade han just hämtat silverplattor för sin och Road Worlds senaste LP “Keep on living”.
— Äsch, sa Jerry, det är ju bara silver, men det betyder ändå 50 000 sålda plattor på mindre än ett halvår, så inte behöver man skämmas!
Jerry börjar kunna det här med rock. Ända sedan 1962 har han spelat rock och 1979 var hans sjuttonde folkparkssommar.
Hur kom det sig att det blev rock för hela slanten?
— Då, i början av 60-talet, var jag helt knäckt på Elvis, Little Richard och Jerry Lee Lewis. Skaffade en gitarr och började lira lite för mig själv. Sen blev det ungdomsgårdar och 1962 slog det till ordentligt. Från att ha spelat på några gårdar var man plötsligt ute och reste runt hela Sverige på turné.
— Rock’n’roll var fortfarande så nytt i Sverige på den tiden, så när vi var ute och spelade i parkerna tog alla folkparksgubbar för givet att vi kom från Amerika eller England, så dom försökte alltid snacka engelska med oss.
— Allt hände lite väl fort, så plötsligt befann vi oss i Hamburg i Tyskland. Vi spelade på en klubb som hette Star Club. Där spelade också en engelsk grupp som hette The Beatles. Dom var justa killar att spela med…
Alla vet ju hur det gick för Beatles. Sista gången Jerry spelade med dom var på Tennishallen i Stockholm 1963, första gången Beatles kom till Sverige på turné.
Efter just Beatles och Liverpoolvågens genombrott följde några magra år för rocksångare Jerry. Han passade på att göra lumpen. Det blev nu aldrig så dåligt med jobb att han var tvungen att gå tillbaka till rörmokerijobbet.
— Visst var det svårt med konkurrensen från alla dom nya popbanden, som körde med helt ny stil och långt hår.
— Jag var nog en av dom sista entusiasterna som körde med fett i håret och det fick man ju höra ibland. Det hände till och med att folk spottade efter en och skrek “Sune”, men det fanns hela tiden en trogen rockpublik — speciellt bland den “bilburna ungdomen”.
1967 började Jerry spela med Lasse Samuelsson och Dynamite Brass. Samarbetet pågick några år, till killarna i bandet ville fortsätta att utveckla sin egen musik medan Jerry ville fortsätta med rockmusiken. 1973 flyttade Jerry över till England, dels för att prova något nytt och dels för att hämta inspiration. Han började spela ihop med bandet Wild Angels och hade jobb på klubbar och universitet.
På sommaren 1974 kom Jerry och WA till Sverige för att turnera i Folkparkerna. Men när det senare blev tal om att hela bandet skulle flytta till Sverige för gott, så backade dom ur. Killarna åkte hem till England igen den hösten.
Idag spelar Jerry med gruppen Road Work. Bandet består av Peder Sundahl på trummor, Ingemar Rogefeldt på gitarr, Kaj Högberg på bas och Doughie Lawton, gitarr. Kaj och Doughie skriver Jerrys låtar. På den senaste plattan var alla låtar utom två deras verk. Skriver inte Jerry några låtar själv?
— Jorå, på dom senaste 17 åren har jag skrivit två stycken. Men det är inte så man flippar ut när man hör dom direkt.
Varför sjunger aldrig Jerry på svenska?
— Jag fixar inte att sjunga på svenska, och särskilt inte rock! Det vore som att sjunga rock på tyska och det låter ju öken. Jag tycker det liknar Johnny Halliday, och det är inte precis min bag. Visst finns det några som grejar att sjunga rock på svenska, men dom är inte många. Nationalteatern klarar det bra!
— För mig har det alltid varit viktigast att lira låtar som jag tycker är bra. Att det sen inte blir lika mycket guld i kassan som om man spelade in egna låtar, det kvittar.
— Jag kan inte ha som riktmärke att plattorna ska spela in stålar. Jag tjänar så jag klarar mig och mer behövs inte. Den dan pengarna blir viktigare än känslan för den musik jag spelar, då är det dags att lägga av.
Vintern 1979 hade Jerry ett eget TV-program på fredagkvällarna. Hur kom det sig att han fick göra flera egna shower?
— Tja, inte vet jag. Det låg väl i tiden. Rocken var på gång igen. TV bara ringde upp och frågade om jag ville göra programmet. Först hajade jag ingenting. Men efter en tid började jag få lite idéer om hur jag ville att showerna skulle se ut och vilken stajl det skulle vara på dom.
— Producenten, Leif Ahldal, och jag hade jobbat ihop förut med radioprogram, så med hans hjälp repeterade vi in en del saker och resten improviserade vi.
Jerry är en riktig friskus. Ni som minns kampanjen och såg TVs show “En rökfri generation” från i våras, kommer säkert också ihåg Jerry, som rev av I can jive.
— OK, jag snusar, men det är ju inte alls så taskigt för kroppen som cigarretter, säger Jerry. Jag springer — eller joggar som dom flesta säger — tre gånger i veckan minst och sen lyfter jag skivstång ungefär lika ofta. Jag gillar att hålla mig i trim. Dessutom behöver man kondis när man är ute på turné hela somrarna. Det blir långa resor, stress och lite sömn.
Vad tycker Jerry, den gamle rockkungen, om punk och new wave?
— Jag går inte precis ut och tjackar punkplattor (jag lyssnar mest på Otis Redding, Dave Edmunds och Steve Gibbons) men det var juste att punken kom fram, som en reaktion på den etablerade musiken. Många av dom gamla rockbanden som inte klarade sig började spela taskig svensktopp och dansmusik och det tycker jag var ett svek mot dom själva. Jag tycker att det är bättre med punk än med taskiga Elviskopior och Svensktopp.