Från Ebba Grön är steget till Dag Vag längre än vad det kanske verkar. Eller är det bara en syn- och hörselvilla? Ja, kanske. Dag Vag spelar visserligen en musik som i jämförelse med Ebbas aggressiva rock närmast kan beskrivas som “svensk-pop-schlager-reggae”. En musik som antagligen går hem lika bra hos en femtonåring som hos en femtioåring. Och det, mina vänner, är en bedrift som är få musiker förunnat.
Dag Vag är alltså en svensk musikensemble. Men sannerligen inte vilken musikensemble som helst. Där den svenska tråkigheten slutar, där börjar Dag Vag.
Dag Vag är, (ursäkta ABBA) näst efter Ebba Grön, det bästa och det roligaste det här landet kan bjuda på i musikväg just nu.
Till skillnad från Ebba är dock Dag Vag ett “gammalt” band, dvs om man ser på de enskilda medlemmarnas ålder och musikaliska erfarenheter. De flesta i Dag Vag har nämligen sina rötter i det sena 60-talet. Sångaren och basisten, Stig Vig, t ex ingick i ett svenskt progg-band som, av dom som var födda på den tiden, i dag betraktas som legendariska. Träd, Gräs och Stenar var namnet.
Nåväl, låt oss inte dyka alltför djupt i det sena 60-talet. Sjuttitalet är — om inte intressantare — så i alla fall aktuellare.
1977 är särskilt aktuellt för den här artikeln. Det var nämligen då Dag Vag bildades.
Från början kallade de sig för Dag Vag & Svagsinta och spelade under det namnet in singeln “Dimma/När vården slår till”. I ljuv citrongul plast blev den något av -77 års kultsingel i det här landet.
Detta blev tyvärr något lite för mycket för ett par av bandmedlemmarna som snabbt beslöt sig för att hoppa av.
Dag Vag (och då enbart under det namnet) slog dock snabbt till igen med en superb reggae-version av Anita Lindbloms gamla filosofiska hit “Sånt är Livet”. SälIan eller aldrig har det förflutna transformerats om till de moderna tiderna och de moderna rytmerna på ett bättre sätt. Dag Vags version av “…livet” måste betraktas som en alla tiders cover-version!
I vintras kom så Dag Vags första album och precis som singlarna indikerat var den av helt superb kvalité. Lyckan var fullständig.
Dansmusik för hela familjen och hela folket. Bilbundna för den delen med. I musiken såväl som texterna finns en livskänsla som är befriande befriad från all tråkighet och “jag-vet-bättre-allvar” som alltför länge tyngt det man i dagligt tal kallat för musikrörelsen.
Dag Vags styrka ligger — förutom i den svensk-jamaicianska pop-schlagerreggaen — nämligen i humorn och det sunda vansinnet som framför allt gör sej gällande i texterna.
Texterna är nämligen små underverk. Absurda, roliga, icke-moraliserande och en hyllning till livet och dess förutsättningar.
Tyvärr älskas dock inte Dag Vag i den omfattning de förtjänar. Många inom den gamla gamla vänstern, menar att Dag Vag saknar politisk skärpa och att de sålt sig åt plojar. Men som Dag Vag säger:
— Vi har byggt upp den här lite mystiska imagen med flit. Vi tycker att det är kul. Folk som säger att vi är kommersiella saknar humor. Folk som tycker att våra texter är flummiga är jävligt inskränkta och blockerade. Realiteten, verkligheten finns, det är ju klart. Men vad många inte hajar, det är ju att drömmar också finns. Politik är viktigt, men det finns annat också, kärlek, glädje, musik…
Dag Vag finns också, även om dom, när detta skrives, funderar på att byta namn. Och så länge Dag Vag finns, så länge finns det hopp om att gränsen till det tilllåtna ska kunna brytas — oavbrutet.