“Bästa dagen i mitt liv” sa Fredrik.

— Det kommer säkert att dröja en vecka innan jag riktigt fattar vad jag fått uppleva idag. Utan den minsta tvekan har det här varit den finaste dagen i mitt liv och det är helt och hållet Carolas förtjänst. Hon var lika underbar som människa som hon är som artist. Så naturlig, så innerlig, så fin rakt igenom…
Fredrik Lyrberg är 15 år och han bor i Vällingby, utanför Stockholm, där han går i nionde klass. Ända sedan han såg Carola för första gången i Eskilstuna folkets park sommaren 1983, har inga andra artister existerat.
— Visst tycker jag att Eurythmics och Tone Norum är bra — men dom är ändå chanslösa vid en jämförelse med Carola. Hon sjunger bäst, hon har dom bästa låtarna och hon är den i särklass snyggaste tjejen i världen!
Tack vare PÅ SCEN gick Fredriks stora dröm i uppfyllelse. Han fick träffa Carola och vara tillsammans med henne en hel dag. Och det kan först som sist sägas att det var Carola själv som gjorde upp det minst sagt händelserika dagsprogrammet. Hon älskar alla sina fans, hon bryr sig om dom. När hon nu fick chansen att ta hand om en av sina beundrare, så bestämde hon sig för att göra det ordentligt. Det här skulle bli en dag som varken hon eller Fredrik skulle glömma i första taget — och PÅ SCEN kan lova att hon lyckades!
Det var en märkbart nervös Fredrik som hämtades upp av oss på tunnelbanestationen. Han erkände ärligt att det blivit dåligt med nattsömnen och inte hade det blivit bättre av att nästan hela skolan hade fått höra talas om idolmötet med Carola och därför kommit med massor av frågor som gjorde honom ännu mer skakis…
— Hej, Fredrik. Vad kul att få träffa dig! Kom med här så ska jag visa dig runt.
En Carola Häggkvist full av iver och förväntan mötte Fredrik när vi kom till kontoret där hennes bolag sköts av pappa Jan och där Gunilla och Efva har hand om fan-cluben.
När Carola och Fredrik dök upp igen efter tjugo minuter, och den första nervositeten lagt sig, såg han ut som en mänsklig och ytterst tindrande julgran. Carola hade nämligen skänkt honom affischer, dekaler, pannband, knappar och massor av andra saker som han knappt orkade bära.
Sedan lassade vi in oss i Carolas vita Ford med henne vid ratten. Målet var båtbryggan i Djursholm, där hennes mysiga motorbåt ligger förankrad, Picnic ute på havet hade hon föreslagit och Fredrik tackade förtjust ja till inbjudan. Det inhandlades kyckling, sallad, ost, bröd, juice, vindruvor och massor av andra godsaker och båda hjälptes åt med att välja vad dom ville ha och sedan packa allt i kundvagnen.
Mellan skratten och skämten kunde vem som helst se att dom trivdes bra ihop.
Medan PÅ SCEN fick bära ner all mat och packning till båten, åkte Carola och Fredrik upp till huset där hon bor och hämtade muggar och bestick. När dom kom tillbaka, hjälptes vi åt med att fälla ner kapellet och göra loss från förtöjningarna.
Det blev en oförglömlig båttur för alla som var med. En strålande oktoberdag med blå himmel, en riktigt varm sol och nästan helt vindstilla. Carola styrde med skeppar-mössan på svaj och Fredrik stod bakom henne och bara skakade på huvudet av förtjusning.
— Jag kan inte fatta det här. Det är inte klokt egentligen…
Tillsammans satte dom upp bordet och dukade fram alla läckerheterna dom hade köpt. Med motorn avslagen och stilla guppande på vågorna, berättade Fredrik att han har drygt 300 bilder med henne hemma. Och den summan ökade hastigt, eftersom han hade sin egen kamera med sig och tog mängder av kort på idolen Carola.
— Din senaste LP är definitivt den bästa du gjort, sa han. Det tog lite tid att lära sig tycka om den, men efter att ha hört den 4-5 gånger inser man hur fantastiskt bra den är!
Tillbaka i land igen, bar det av in till stan och biografen Look. Visserligen hade Carola sett filmen “Purpurfärgen” två gånger tidigare, när hon var i USA, men hon ville hemskt gärna se den en gång till.
— Det är en fantastisk film som alla borde se, sa hon. Och hon hade rätt. I nästan tre timmar satt vi alla med gråten i halsen och njöt av den oerhört gripande handlingen.
Den för oss alla så oförglömliga dagen avslutades på ett mycket annorlunda men finstämt sätt, tillsammans med Carolas många troende vänner. Hon ville ta med Fredrik till den gemenskap som betyder allra mest för henne och det visade sig att även Fredrik delade Carolas tro på Gud.
Den här kvällen överraskade hon både sina vänner och Fredrik genom att ackompanjerad av piano sjunga två gospelsånger. Och det märktes tydligt i hennes sång att det kom direkt från hjärtat. Det var en underbar stämning i lokalen, präglad av gemenskap, kärlek och värme.
När Fredrik fått en lång avskedskram av Carola, satte han sig i taxin med ett lyckligt leende på läpparna.
— Vilken dag. Vilken underbar dag — och vilken underbar Carola!