Göteborgsbandet EAK har släppt sin andra skiva, Stolt. Jag såg EAK spela på midsommardagen förra året på en anti-fascistisk konsert i Göteborg. Jag har sett dem spela på Kafé 44 i Stockholm (till stöd för turkiska anarkister!) på sin Stolt-“turné” Jag har förstås lyssnat på skivorna. Och så här tycker jag…
På ytan verkar Stolt, och även hela “imagen” kring EAK, som relativt “Politiskt Korrekt”. Tuffa låtar, tuffa medlemmar, tuff logo… Men allt beror på hur man definierar PK. Från ett oinitierad vänsterperspektiv kan allt, med lite god vilja, tolkas väl. Till och med som jäkla tufft! Och jag tycker att det är det perspektiv ni skulle ha om ni läste detta i Slitz eller Expressen och inte Direkt aktion.
EAK bar växt fram ur miljön kring RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdom, KPLM(r):s ungdomsförbund, alltså stalinister) i Göteborg. Det märktes tydligt på förra plattan Klass Mot Klass. En del marxist-leninistiska tankegångar kom fram inte bara i texterna, utan också i deras “tack till…”-notiser. Stolts texter är präglade av ett stalinistiskt synsätt, inte minst av Stalins tes om “socialism i ett land”, vilket betyder att socialismen går att genomföra i ett land och inte behöver vara internationell. En annan stalinistisk tes är den auktoritära koncentrationen av makt till staten över folks huvuden. Kontrarevolutionärt, liksom.
Låten Allt blir vårt, som för övrigt är en hård kritik av utförsäljningen av Sverige till EU, avslutas med hotet att “vi” (arbetare) ska skapa
ett fritt och starkt och lyckligt socialistiskt land
Ja ha… Avslutningslåten Strid lyder:
Uti kampen som / kräver folk av stål / Kampen för klassen / som utsugs och lider / Kampen för framtidsstatens / hägrande mål
Som anarkist kämpar jag för hela mänsklighetens befrielse och rätt att leva i en värld fri från allt förtryck. Staten och en specifik befolkningsgrupp (de i Sverige gjorda av stål) ingår inte i min definition av PK, snarare i Nationella Alliansens.
Analysen av det ekonomiska förhållandet i samhället som grundläggande förtryck (“bara vi blir av med kapitalism blir allt frid och fröjd”) lämnar också en dålig eftersmak. Låten Vi skapar allt är enkelspårig och “hitlåten” Stolt arbetare bara ryker av proletärromantik. Även i den, till synes PK, låten Kvinnor, slå tillbaka noterar man att det är
Inte nog med att vi måste / kämpa mot borgarsvinen
Kampen mot kvinnoförtrycket får inte ens en egen låt utan att påminnas om att den tar energi ifrån den “övriga” kampen. Den andra låten som nämner kvinnor är Ett fritt Palestina (ska man verkligen hyllar Hamas?) och detta är i en roll som offer:
Våra stolta kvinnor / Har ni förnedrat
Som sagt, bristen på ett frihetligt socialistiskt synsätt inom EAK är påtaglig.
Stolt är utgiven av det nystartade skivbolaget Stella Rossa (röda stjärnan) Musik i Malmö. Det kunde lika väl heta Folkmakt Records. Som ni kanske vet är Folkmakt en revolutionär frihetlig socialistisk grupp som hyllar rådskommunismen (definitionen av det begreppet får ni gräva fram själva). Att de vill ge ut “revolutionär socialistisk musik och låta rockmusiken bli ett vapen för det klasslösa samhället” är ett hederligt ändamål. Och från det allmänna vänsterperspektivet, om du nu t ex läste Slitz, kan försöket vara mycket lyckat. Men vi kan fråga oss själva om att propagera för en socialistisk stat är samma sak som att propagera för det klasslösa samhället?
Stella Rossa Musik har sålt flera hundra exemplar av Stolt på förhand till RKU. Med lite illvilja kan man tolka det som att de tar bidrag från ett politiskt parti som är närmast ideologiska (om inte klassens) fiender! Men pengar är pengar (vem har inte tagit stålar från sossarnas ABF utan att le!) och vad som räknas är till vilket ändamål man använder dessa pengar. Att Stella Rosa Musik ska använda pengar till att uttryckligen “hissa den röda fanan” (av rådskommunismen?) gör mig lite illa berörd.
Men politiskt jidder åsido; detta skulle vara en skivrecension, ska alltså handla om musik. Okej, EAKs musik är i den tidiga 80-tals-hårdrockgenre som bäst företräddes av Accept (kommer nån ihåg dem?) och Def Leppard. Riktiga höjdare. Som f d hårdrockare skulle jag kunna tycka om EAKs musik. Det gör jag inte. Och ingen annan gillar väl heller Accept eller Def Leppard idag…

Erik Svensson
FD Folkmaktare

EAK. Stolt. Stella Rossa Musik 1996.

 

Från Direkt Aktion #1 september 1996