SCAPA FLOW är en ytterst intressant ung svensk grupp från Uppsala. De spelar en ren och enkel men tung synthmusik. De låter lite som en del av de belgiska och tyska banden men är ändå helt annorlunda. Deras debut på samlingsskivan TRANS EUROPA gillas av många, ogillas av andra men respekteras av de flesta. Vad är det då som gör de så speciella? Hittills har ingen svarat men kanske har de själva förklaringen?
— Vad gör er musik så speciell?
— Om det är något, så behövs det distans från det för att beskriva det och som tillverkare av musiken är det omöjligt att ha den distansen. Det är nog bäst att låta någon utomstående svara på det.
— Vad betyder SCAPA FLOW, och varför kallar ni er det?
— SCAPA FLOW var en brittisk flottbas under båda världskrigen, och särskilt under första världskriget hade den stor betydelse, då en hel del tyska fartyg sänktes där. Det har en intressant historisk betydelse och så låter det ju bra.
— Ni har påståtts vara politiskt medvetna, stämmer det?
— Som personer är det klart att vi har åsikter, och sakerna vi vill säga finns i texterna, men politiskt medvetna är kanske ett onödigt uttryck.
— Vilka är ni i gruppen?
— Det är inte speciellt intressant. Vi föredrar att tala som grupp.
— Hur beskriver ni er musik?
— Det är en mestadels ren, okomplicerad synthmusik, gjord på ytterst okomplicerade grejor. Vi lägger stor vikt vid texterna, det är viktigt att de “sitter ihop” bra med musiken. Det gör att låtarnas atmosfär beror lika mycket på texterna som på musiken, och att låtarna kan låta väldigt annorlunda sinsemellan, beroende på hur texten är.
— Är alla era låtar så där bra “sammanvävda”?
— Var det någon speciell du tänkte på?
— Ta tex “Servant”. Personligen tycker jag att den verkar lite osammanhängande och utan något direkt budskap.
— Det kan du delvis ha rätt i. Varje mening i sig har väl ett budskap, men de har inte speciellt mycket med varandra att göra… Fast den blev rätt lyckad ändå. Mångtydig, framför allt.
— Låt oss tala om era live-framträdanden. Sist jag såg er hade ni munkkåpor på er i inledningen. Varför?
— Vi gillar munkar. De är så tysta och lugna, men ändå väldigt kraftfulla. Man kan säga att de symboliserar det som kyrkan varit i historien. Kyrkan har ju länge varit, och är fortfarande en väldig maktfaktor i samhället. Det har betytt mycket, både positivt och negativt. Munkkåporna illustrerar musiken bra, samtidigt som de ger en stark kontrast.
— Har era andra visuella effekter på scen samma syfte?
— Ja. De utgör dels illustrationer till musiken och dels motsatser som förhoppningsvis får publiken att tänka efter lite…
— Och korset?
— Vi använder ett stort träkors i en låt. Korset som symbol för kristendomen och kyrkan är helt absurd. Korset symboliserar döden. Jesus korsfästes och man använder korset för att beskriva död, tex på gravstenar, samtidigt som man missionerar med korset som ett tecken för det goda. När vi under låten slår sönder korset, slår vi sönder symbolen för dels döden, och dels för den kyrka som länge ställt och fortfarande ställer till en hel del skit i världen. Allegorin är ungefär samma i texten.
— Vad ska ni göra härnäst?
— Nu i höst ska vi väl göra en del spelningar, sen får vi se.
— Är det några fler skivor planerade?
— Ja, vi släpper en mini-LP:n “The Guide” i oktober.
Det kan bli något att se fram emot.

Intervjun gjord av Pär Forslund.