En kväll för en sådär fyra, fem år sedan visades ett obskyrt program på TV. Det innehöll bland annat ett axplock ur Göteborg och Stockholms underjordiska rockliv. Där förstnämnda stad representerades av band som Cortex, Ocal Waltz och Sator Codex. Grupper som en större del av befolkningen skulle ha betecknat som tunga och farliga, och det kanske inte helt obefogat. När turen sedan kom till Stockholm och dess representant, så framstod nästan Göteborgsbanden lika farliga som legendariska The Pinks. Med bilder från Stockholms trafikerade gator manglade fem håriga, storvuxna män fram sitt budskapet i låten “Kill The Sun”. Detta var det mest fysiska jag hade hört av något svenskt band, någonsin. Med solglasögon, dödskalleörhängen, pannband och slitna motorcykeljackor gick de ut med att de hade rätt att spänna sig, för de visste att de var tyngst i Sverige.

In The Colonnades var bandet som ett par år senare hade startat med en något mer dansorienterad musik a la Gang of Four och Modern English, men som övergett detta till förmån för ett mer brutalt sound där konstellationer som Black Sabbath, Sisters of Mercy och Motörhead gjorde sig betydligt mer påmint.
1986 debuterade ITC med sitt nästintill legendariska material på en sex-låtars mini-LP. Och redan en av titlarna avslöjar vad det hela handlar om; “Total Destruction”.

— Den var skapad på aggressivitet och ren pina. Helt förjävlig alltså. Vi hade knappt några låtar, så vi manglade i princip in allting vi hade, berättar ITCs basist Johan Petterson. Vi träffar honom och sångaren Ulf “Blondie” Lennemann tillsammans med Johans trumslagande bror Olle Petterson på krogen Tre Backar i Stockholm. I bakgrunden håller sig även ITCs gitarrist Magnus Gehlin och Strindbergsliknande organisten Olle Borg.

Intervjun med de icke så fagra medlemmarna i In The Colonnades krävde faktiskt en hel del mental uppladdning, efter alla elaka rykten som sagts om bandet genom åren. Men lyckligtvis visade det sig vara ganska obefogat. Ett mer tillmötesgående band har knappast blivit intervjuat av New Kind of Kick.
Ulf berättar om de komplikationer en viss islänning medförde under inspelningen av mini-LP:n.

— Han skrek ut några kommandon till mig på ett helt främmande språk, och så stod jag där och slog i mitt grönländska lexikon, tills det visade sig att det var fel. Det var ganska kaotiskt med andra ord. Och inte hjälpte det med en fritidsgårdsführer i studion.

— Det var mycket stök, men ganska smärtfritt ändå eftersom det var första plattan, nyanserar Johan. Olle Borg påpekar att alla inblandade överlevde i alla fall, och det får väl betecknas som positivt.

På uppföljande singeln “Wheels” året efter debuten sjöng de om hur jävla häftigt de tyckte det var att åka utan hastighetsbegränsning. Och det här med bilar och motorcyklar är någonting som gör ITC än mer intressanta, eftersom rykten har sagt att det är långt ifrån alla i bandet som har körkort. Och det är lite skojigt med tanke på ITCs MC-betonade image. Efter att jag har ställt mig på denna ömma tå blir tystnaden total och det dröjer innan Ulf till slut bryter tystnaden.

— Menar du en som framför ett fordon på laglig basis eller är det rent principiellt snack nu eller? Körkort hit och dit, vad fan, komma och säga att Sverige är socialdemokratiskt eller rent av socialistiskt är bara skitsnack. Det är en snutstat där körkortet används som den yttersta knogen för att trycka ner folk, fortsätter han och en smått irriterad Johan hakar på:

— Vi lever i ett tjuvsamhälle som tar ifrån en körkortet för den mest bagatellartade förseelse. Men som avslutande svar på din fråga så är det två just nu som har körkort. Nästa fråga!

In The Colonnades lämnade Joker Records efter “Wheels”-singeln på grund av bolagets krassa ekonomi och att det inte fungerade riktigt som de ville.

— Vi ville bli ett representabelt ABF-band, säger Ulf som vanligt ironiserande.

Efter lämnandet av Joker tog det över två år innan maxin “Fryday” låg på skivdiskarna. Då utgiven på Magnus Gehlins eget bolag Pale & Common. En platta ITC både är nöjda och missnöjda med.

— Tolvan var det lite lättare att jobba med trots att det var på gott och ont som vi stod för producerandet. Inspelningen i Thunderloadstudion i Solna fungerade jäkligt bra. Och när man blickar tillbaka på skivan så är det faktiskt tre jävligt bra låtar, samtycker In The Colonnades.

MEN Å ANDRA SIDAN HADE ÄVEN WAGNER PROBLEM I BÖRJAN.

— Tyvärr så blev inte distributionen speciellt lyckad. Det blev som något vakuum över plattan, vilket var jäkligt synd. Men å andra sidan hade även Wagner problem i början, deklarerar Johan.

— Men det var i samband med tolvan det började att fungera inom bandet. Alla kände sig för första gången delaktiga, tillägger Magnus.
Hur är det med In The Colonnades influenser, svenska t ex?

— Det finns mycket bra Death Metalband, tycker Johan.

— Nomads är bra, Candlemass och Bathory likaså, säger Ulf och erkänner att det även finns en del småbattingar i Norrland som repar dygnet runt och som är jävligt bra.

— Men när någon säger svensk rock får jag helt fel vibbar och tänker på grupper som Eldkvarn och sådant skit, suckar Johan.

På något sätt glider vi in på Peter le Marc och ITC berättar att de ber till gudarna att det ska hålla mellan honom och hans brud, så att det inte kommer en skilsmässoplatta till.
Vad det gäller utländska artister nämns så skilda namn som Metallica och Beach Boys.

— Sinsemellan har vi väldigt olika musiksmak. Lite Slayer, Johnny Cash, Hank Williams och Wagner.

Hur är det med Black Sabbath-flirten då. Ni har ju till och med en cover av dem på senaste alstret.

— Visst Sabbath är helt ok. Men vår musik hamnar på gott och ont i lite olika fack och då jämför folk med det de kan. Men det är inget vi har strävat efter. Och i så fall är göteborgarna i Stillbom värre, tycker Johan.

“SLAYER, JOHNNY CASH, HANK WILLIAMS OCH WAGNER.”

In The Colonnades har vid ett flertal tillfällen jämförts med Lädernunnan, såväl musikaliskt som deras image. Dessutom har rykten sagt att de varit långt ifrån bästa vänner.

— Det där är ett påfund. Tidiga nunnan var jävligt bra och hade en väl genomarbetad image, vilket vi har, eftersom det inte finns något mer ointressant än ett ostylat band. Därav likheterna i så fall. Musikaliskt är vi milsvida från dem. Och att det skulle vara ett konkurrensförhållande dementerar vi rakt av. Ingen öppen konflikt mellan ITC och Nunnan alltså. Det är bara Ulf som är lite sur på Jonas Almqvist, men där ligger det kanske på ett lite lägre plan.

— Här har man gått och velat, och ändå så får jag aldrig sätta på Jonas.

— Ditt sjuka svin, svarar Johan på Ulfs råa humor och gör mig påmind om ITC ökända intriger.
— Det är inte så mycket inom gruppen längre. Vi har spelat ihop sedan 84/85 och det har tagit oss ganska lång tid innan vi har hittat receptet hur vi ska umgås och spela. Nu riktas intrigerna mer utåt.

— Men vem är sjukast i bandet egentligen? undrar Olle Borg, som gör sig påmind.

— Det är du, svarar Johan blixtsnabbt. Du är ju sociopat, passar inte in i samhället.

— Nej, det är samhället som inte passar mig, svarar Olle och alla brister ut i gapskratt.

ITC har som sagts funnits i närmare sju år, men inte förrän denna höst kom debuten “Scrap Metal Value” på stora formatet. Något som de bland annat förklarar med att de först nu hittat något de kan vara överens om. Och det hörs verkligen att de nu vet vad de vill. “Scrap Metal Value” är mycket jämn och distinkt. Destinationen är spikrak med taggtrådsvassa gitarrer, kraftfull sång, och ett mycket tungt komp. Ovan på denna blykloss ligger Olle Borgs fjäderlätta och pipiga orgel. Utan den skulle det nog blivit lite väl massivt.
Till skivkonvolut valde In The Colonnades John Erik Franshs målning “Hell’s Angels of California…”. Det resulterade bl a i en spalt i Dagens Nyheter.

“…Bilden visar en scen från en tillställning med motorcykelgänget Hell’s Angels, och i förgrunden ligger en naken flicka med väl synligt kön. Detta har bland annat fått ett halvdussin skånska skivhandlare att vägra ta in skivan, och även Pubs varuhus tackade inledningsvis nej. Alla tycks dock inte dela uppfattningen eftersom målningen i original hänger på Moderna museet”.

Ett bra exempel på hur man gör promotion på en skiva gratis.
Ni är ganska generösa med att slänga ut åsikter omkring er, varför har ni då inte tryckt upp texterna för att förtydliga erat budskap ?

— Vi glömde nog det. Jag vet inte riktigt. Det fanns inte råd eller plats, säger Johan oklart.

“OM KDS FÅR MER ATT SÄGA TILL OM KOMMER SVERIGE ATT BLI SOM EN ENDA STOR GARDEROB.”

— Sedan har ju medaljen en baksida också. Man kan få på huvudet om man har gjort något grammatiskt fel. Dessutom tycker jag att det blir lite Sha-boom-artat, säger Ulf. Det är jag och Johan som skriver texterna och till LP:n har vi verkligen försökt att profilera att man ska ta avstånd från kristendomen.

Alf Svensson, knappast favorit.

— Jag blir verkligen mörkrädd av KDS och Alf Svensson. Han är mer fascistoid än Hitler någonsin har varit, menar Ulf och Johan fortsätter:

— Om KDS får mer att säga till om kommer Sverige att bli som en enda stor garderob som man får sitta i som straff. Fy fan jag kan redan se tvångsklippningen framför mig.
Som bakgrundskuriosa kan nämnas att efter en intervju i Magazin April blev ITC uppskrivna på EAP:s Anti-drogkoalitions lista över misshagliga band, bland annat tillsammans med Black Sabbath.

— Ingen vågar längre tänka alternativt. Det finns vissa heliga kor i Sverige. T ex invandrings- och drogpolitiken. Tar man upp dem är man redan dömd.

ITC har en hel del åsikter och skulle alla som kom upp i intervjun tryckas, ja då skulle det behövas en tjock extrabilaga så därför avrundar vi med en fråga om In The Colonnades framtid.

— Vi har en procentuell marknad i Europa, kanske inte så mycket i England, eftersom det fortfarande styrs av oxfordutbildade fikusar. De har så jävla svårt att acceptera annan musik, menar Ulf, men Johan håller inte riktigt med.

— Sådana band som de kan lyssna på är band som Easy. Men sedan finns det alltid kvar de här soppskallarna som kan tänka sig att lyssna på oss.

— Våra blickar riktas mer mot Tyskland eftersom det onekligen är en av världens största skivmarknader, även inom Independent, men skulle det bli av en spelning i andra länder så är det helt ok, avslutar Johan. Och med det lyckönskar vi In The Colonnades med erövringen av den germanska marknaden och resten av världen.