Dark Tranquillity har med sitt femte album “Haven” visat att de minsann fortfarande kan. Sångaren Mikael Stanne berättar allt om nya albumet och lite till.

Många var de som tyckte att Dark Tranquillity sålde sig med förra albumet “Projector”. Det lät ju i många stycken inte som det band vi lärt oss tycka om. Experimentlustan hade tagit över. Nu var inte detta album så dåligt som det gjorts gällande i viss media. På nya “Haven” har bandet återigen återvänt till den stil vi känner som genuint Dark Tranquillity, fast ändå inte. Saker har hänt både i sättningen och med musiken. Men alla dessa nya frågetecken rätas ut innan vi går in på nya albumet “Haven” vill jag veta vilka reaktioner ni fått på förra albumet “Projector”.
“Det är lite blandat, en del greppade inte riktigt vår experimentlusta men över lag var det jävligt bra. Vi visste inte vad vi kunde förvänta oss av den, men vi kände att nu gör vi något totalt off från vad vi gjort tidigare. Många som är mer åt death metal-hållet har kanske inte riktigt uppskattat att vi blandade i andra ingredienser, men överlag har reaktionerna varit positiva”.
Hur har reaktionerna varit på “Haven”?
“Det har varit positiva recensioner över lag. Det är alltid kul. Skivbolaget gillar det framför allt och då är vi nöjda”.
“Haven” är väl också inspelad i Fredman?
“Ja, men det var planerat att vi skulle spela in någon annanstans, men det blev tidsbrist och bokningsstrul så det blev Fredman. De har ju flyttat till nya lokaler så det var jävligt spännande och avslappnat. Det är gångavstånd. Det var enklast så”.
Finns det inte en risk att det blir lättja över inspelningen om du kan gå hem efter en dags arbete?
“Jag vet inte. När du väl håller på att spela in eller repeterar så stänger du av, du avskärmar allt annat. Vi har alltid spelat in nära och det har fungerat för oss. Skall du få en viss distans till det är det positivt att kunna gå hem och komma tillbaka med fräscha öron”.
Något som slog mig direkt jag såg nya skivan var att bara två låtar letar sig över fyra minuters-märket. För att kontrollera om det alltid varit så konsulterade jag de äldre Dark Tranquillity-skivorna. Är det ett medvetet försök att skriva kortare och snärtigare låtar än på tidigare album?
“Ja, det har det varit. Vi började precis efter ‘Projector’ att skriva låtar och låtarna blev runt fem minuter långa för vi blandande i en massa grejer. När vi spelade in dem på demos och började dissekera dem insåg vi att det kanske blev för mycket, så vi arrangerade om låtarna och spelade in dem på nytt. Sedan analyserade vi mera och då blev låtarna kortare och mer komprimerade. Vi gick in med idén att vi plockar bort allt onödigt och bara har kvar grunden så att vi kunde få mer fart, mer rakt på sak. Det var något vi aldrig gjort tidigare så det var spännande att se hur låtarna utvecklades. Det var ett annorlunda sätt att jobba för oss”.
Dark Tranquillity har alltid varit synonymt med eftertänksamma texter. Vad är det som influerar dessa?
“För mig är det mycket personliga grejer jag bär med mig men som jag nödvändigtvis inte pratar om. Saker som jag inte får utlopp för, eftersom jag inte vet vem jag skall vända mig till. Så jag skriver av mig det helt enkelt. Det kommer från frustration och hjälplösheten som man ibland kan känna. Flickvänner som lämnar en och sådant”, svarar Mikael skrattande. “Så att du inte går och bär på det till dess att det blir en knut i magen på dig. Det är av en terapeutisk karaktär”.
När du blottar din själ så mycket i texterna, har du aldrig när du stått på en scen någonstans i världen känt att “Fan, vad tänkte jag när jag skrev det här”?
“Det har väl hänt men inte så ofta. Ofta när jag skriver blir det väldigt utlämnande så när jag vaknar på morgonen och går igenom det jag skrivit under natten får jag slänga 80% av materialet eller dölja det i ord på något vis, så att det inte blir allt för avslöjande på en gång. Det är också intressant att försöka dölja det med ord”.
Har du på “Haven” försökt säga mer med mindre antal ord?
“Ja, eftersom låtarna på nya plattan blivit kortare har jag fått korta ner texterna och skriva om dem för att få dem att passa in. Vissa har jag fått ändra inriktning på eftersom mycket av inspirationen kommer från låtarna. Det var också en utmaning att få det lite mer direkt. Lite enklare. De är väl inte så utåtriktade. Jag vill inte säga något med dem, de är mer för mig själv”.

“Vi ville hitta en titel som sammanfattade helheten i den och då tyckte vi att ‘Haven’ var en passande titel för vi stänger ju in oss i replokalen, telefonerna fungerar inte och ingen känner till var den finns så vi kan lämna allt utanför bakom oss.”

I tredje låten “Indifferent Suns” tycker jag mig finna en stämning som påminner om U2:s “New Year’s Day”. Hur mycket av influenser utanför metal finns det på “Haven”?
“Alla vi i bandet lyssnar på otroligt mycket annat än metal så det är självklart. Jag antar att du syftar på pianogrejen”.
Inte bara på den?
“Jag tycket att den var så uppenbar att vi skrattade åt den men det är ingen annan som anmärkt på den. Du är den första än så länge. Vi lyssnar på allt annat än metal, även om vi fortfarande lyssnar på metal. Jag kan ha en melodi som är hur hiphopig som helst men när vi lägger trummor och gitarrer på den blir det ändå otroligt mycket metal. Grunden kan vara något helt annat”.
Hur viktigt är det att hitta en titel som passar?
“Det är viktigt. Det är något jag tycker är intressant och vi snackade mycket om detta när vi spelade in albumet. Vi ville hitta en titel som sammanfattade helheten i den och då tyckte vi att ‘Haven’ var en passande titel, för vi stänger ju in oss i replokalen, telefonerna fungerar inte och ingen känner till Var den finns, så vi kan lämna allt utanför bakom oss. Vi är på ett säkert ställe. Omslaget visar ju också lite på det då bilderna kommer från replokalen. De visar det kaotiska men ändå hoppfulla som finns där. Dark Tranquillity är verkligen en verklighetsflykt för oss. Från första inräkningen till dess vi går därifrån är du helt bortkopplad från övriga världen”.
Var det förändringen i sig som fick er att byta skivbolag?
“Det var väl lite så. Vi hade spelat in ‘Projector’ för Osmose men vi kände att det kanske inte var en platta för dem. De hade bara gjort samma sak för oss igen. Denna platta behövde en helt annan approach, så vi tänkte att vi kanske skulle kolla läget. Vi fixade en manager och han skickade ut plattan till olika skivbolag. Det var en tio femton som ville ha den men alla hade olika krav. Vi kände att vi behövde ha en nytändning, att komma bort från det vi gjort tidigare”.
Med nya albumet har det också tillkommit en ny medlem på synt. Vad har synten betytt för ert sound?
“Det har betytt otroligt mycket faktiskt. Han kommer från en mycket mer klassisk skola. Han har gått musiklinje och har en helt annan syn på musiken. Vi har utvecklat vårt språk för musikaliska termer, men han bara skrattar åt oss. Han har en stor del i soundet på nya plattan”.
Som avslutning kunde jag inte låta bli att fråga om det inte känns märkligt att det finns band som tagit efter och som i vissa fall låter otroligt mycket Dark Tranquillity.
“Det gör det onekligen. Det är samtidigt otroligt smickrande, men det går inte att tänka på det. Jag bara skrattar. Det finns coverband som bara gör våra låtar. Det är ju som när vi var fjorton, femton år och gjorde covers på Iron Maiden. Det känns overkligt.”