Punktliga som ett urverk spottar de ur sig plattor, svenska dödsmetallbandet Edge Of Sanity. För ett år sedan kom förra plattan, och nu är den fjärde fullängdaren “Purgatory Afterglow” här. Musikproducerandet verkar gå på högvarv i Finspång.

Jag vill gärna få ut en platta en gång om året; jag vet faktiskt inte varför vi är så produktiva. Vi har ju valt att jobba på ett annat sätt. Efter “Unorthodox” som kom 1992 kände vi att vi hade kommit så långt som vi ville med death metal, så vi bestämde oss för att Edge Of Sanity skulle vara mer ett projekt. Vi skulle inte repa, inte spela live, utan bara göra plattor. Då behöver man inte mer än ett år emellan, förklarar Dan Swanö, sångare och frontman.
Edge Of Sanity är dock inte hans huvudgrej, som många kanske tror, utan studion Unisound och framtiden inom producentyrket.
— Det är en inkomst för hela familjen. Jag jobbar säkert 25 dagar i månaden, och då är det svårt att hinna med allt med ett band. Om jag får välja mellan att tjäna pengar på studion eller förlora pengar på att spela på ett skitigt litet ställe är valet enkelt. Jag når hellre folk med plattor, det är mer min grej. Plattan ska kunna ersätta allting, det ska inte kunna bli lika perfekt live.
I Unisound spelar Dan mest in plattor med “Death Metal och annat läskigt”, närmare 50 st har det blivit, men han jobbar även med annan musik. Just nu är hans favoriter Ghostorm från Litauen som han just spelat in en platta med.
— Musiken är verkligen så att man tappar andan. De kan verkligen lira, och övar som idioter. Det brukar band från de länderna göra, till skillnad mot många svenskar.
Andra band brukar man fråga om de ska turnera, men det är ingen ide att fråga Edge Of Sanity.
— Absolut inte! skrattar Dan.
En video till låten “Black tears” blir det dock, och i början av 1995 ska Dan spela in en soloplatta under namnet Nightingale. Titeln blir “I”, men hur musiken låter är osäkert.
— Jag kommer att gå vidare från låten “Sacrified” från förra plattan. Jag får göra som jag vill, men kommer troligen att inse att det inte är så lätt att vara ensam.
Ensam hemma är Dan inte iallafall, då han har både tjej och en drygt ettårig son.
— Han är fascinerad av musik, plinkar på gitarren och trummar på allt. “Black Tears” är hans favoritlåt, då skiner han upp som en sol och far omkring. När han fortfarande låg i magen spelade jag mycket distad gitarr hemma, så vill man att han ska somna är det bara att spela sådant. Deicide är som en vaggvisa för honom.