För länge sedan delade Afflicted både replokal och musikstil med Dismember. Numera spelar de heavy metal istället för dödsmetall, och har inget gemensamt med Dismember mer än skivbolaget och vissa åsikter, bland annat att rap-metall är fruktansvärt dåligt och att Tomas Skogsberg är fruktansvärt bra.

Afflicted har bytt många saker i sina dagar. Namn, från Afflicted Convulsion till bara Afflicted, basist, sångare, och nu senast, musikstil. Afflicted spelar numera heavy metal i Iron Maidens och Manowars anda.
— Vi bytte sångare förra sommaren. Michael är mer en “riktig” sångare. Vi hade bytt stil innan, men med honom funkade det. Det är felet med många svenska band. De har kvar sina gamla dödssångare, men kallar musiken heavy metal, tycker Jesper Thorsson, gitarrist i Afflicted.
Bandet består numera av honom, Joacim Carlsson, också gitarr, Yasin Hillborg, trummor, Philip von Segebaden, bas, och Michael (tidigare Maciek) van de Graaf, sång. Trots byte av sångare och stil har de inte funderat på något mer namnbyte.
— Nä, det känns naturligt att ha kvar Afflicted. Vi har ju redan bytt namn en gång. Vi har bytt stil rätt ofta, men det känns naturligt nu. Det känns som vi har kommit hem. Metallen känns rätt. Förr kompromissade vi, nu manglar vi rätt på. Det vi spelar är nog hur heavy metalen skulle låtit nu om inte annat kommit emellan, vad vi anser vara 90-talets heavy metal.
Afflicteds gamla sångare spelar nu mera i bandet Dissober, medan Michael är en skolad sångare som till och med provat på opera.
— Det var en otrolig känsla första gången vi testade honom. Jag tror det var första gången jag spelade med en riktig sångare i ett seriöst band, minns Jesper.

Gamla hjältar

Just nu är det ganska många band som lämnar den allra brutalaste dödsmetallen, eller dödsmetallen överhuvudtaget, bakom sig.
— Jag kan bara tala för oss, men man tröttnar lite. Plötsligt spelade alla death metal. Man vill utvecklas. Jag tror många går tillbaka och plockar fram gamla skivor. Man lyssnar på samma sak som när man var tolv år och blir lite nostalgisk.
De gamla hjältarna Jesper talar om, och alltid lyssnat på, är framför allt Iron Maiden, Judas Priest, tidiga W.A.S.P. och Accept. Nuförtiden lyssnar dock Jesper lika mycket på klassisk musik som hårdrock, och där är det mest Wagner, Orff, Grieg och Gustav Holst som gäller. Så mycket dödsmetall blir det inte längre, och i så fall bara gamla band.
Med tanke på att Afflicteds kommande skiva ska heta “Dawn of Glory” och att en av låtarna heter “Raging Into Battle” får man förmoda att även Manowar är populära.
— Vi har funderat på att göra en Manowar-cover, men Edge Of Sanity gjorde ju det före ( “Blood Of My Enemies” – reds.anm). Vi brukar spela mycket covers i replokalen, men inte live, för vi kan inte bestämma vilken vi ska köra.
Även Afflicteds texter har förändrats i takt med musiken.
— De är lite mer, jag kan inte säga heavy metal, men mer om sådant som intresserar. Mytologiska saker. Man bör läsa dem för att fatta, det är ett klarare budskap nu.
Mytologi, och nordisk sådan. Huvaligen, då måste man ju vara rasist. (OBS. Ironi):
— Jag tycker det är bra att band som vi har sådana texter, för då tar man tillbaka och avdramatiserar ämnet. Att man skriver om nordisk mytologi behöver inte betyda att man är nationalist på ett dåligt vis.
Den största skillnaden mellan dödsmetall och heavy metal menar Jesper är låtstrukturen.
— Låtstrukturen är lättare nu. Egentligen är det svårare att skriva. Förr hade vi mycket riff på riff, typisk death metal. Nu försöker vi skaffa mer flyt i låtarna, göra rakare låtar.

Tyskt demotvång

Sitt första album, “Prodigal Sun” släppte Afflicted i oktober 1992. Sedan var det tyst en lång stund.
— Det var tyst mer än ett halvår, säkert åtta månader. Vi skulle hitta en ny sångare, och det gick trögt att skriva nya låtar. Och utan sångare kan man inte spela live, säger Jesper.
“Dawn of Glory” ligger redan färdig på Nuclear Blasts kontor i Tyskland, men ska antagligen släppas först i september. När Afflicted berättade för sitt skivbolag att de bytt stil till heavy metal fick de spela in en ny demo.
— De tyckte inte att det var deras stil, men märkte att det var sjyssta låtar, så vi fick spela in, berättar Jesper.
Sedan har Afflicted tre plattor kvar att göra för Nuclear Blast, eftersom bolaget vägrar signa band för mindre än fem plattor.
— Vi håller faktiskt fortfarande på att förhandla, men det beror lite på att det är en seg advokat också. Vi har fått igenom många andra bra grejor. Det finns många band som skriver på utan att kolla kontraktet någonting. Det tycker jag verkar helt livsfarligt!

Skosgberg — igen!

“Dawn Of Glory” är, precis som första plattan, inspelad i Sunlight Studios, men Jesper tycker att det är mer Tomas Skogsberg än studion som de valt.
— Vi jobbar lätt ihop med honom, han driver en att spela på ett bra sätt.
Även omslagskonstnären är samma som förra gången.
— Det är en polare till oss som målat. Det föreställer, vad ska man säga, en smältande stålhjälte. Har du sett “Terminator 2”? Lite som gubben som smälter i slutet där…
När skivan kommer ska Afflicted försöka skaffa en turné, men tills dess, har Jesper något speciellt budskap till Metal Zones läsare?
— Jag tål inte den här nya hårdrocken inblandad i hip hop! Än har jag inte hört något bra resultat när man blandar metal med rap. Annars är det kul när man blandar musikstilar, men detta, suckar Jesper.