Människan har ingen respekt för djuren, andra människor eller ens sig själv.
TALISMAN har tittat sig runt i världen och kommit fram till att de är besvikna på det egna släktet. Nu gör de upp med detta på nya albumet “Humanimal”.
– Det är kul att syssla med något så djuriskt som hårdrock och ändå använda hjärnan, säger gruppen.

Zeppelingalan för några månader sedan: Talismens basist och meste chef berättar för MTV:s Vanessa Warwick att han tror att sitt band kommer att framstå som mycket olikt alla andra grupper i kväll.

Har får rätt. Inre bara för att de är barfota, har en körsångerska och för att sångaren Jett Scott Sotos kläder är att jämställa med en luffares; deras låt, melodiösa och mjuka “If You Would Only Be My Friend” är miljontals mil ifrån brutalare tongångar som Skintrade, Entombed och Dismember och de övriga artisterna minus funkrockande It’s Alive, vräker över publiken på Palladium i Stockholm.

Typiskt Talisman. De går alltid sina egna vägar. Kombinera dessa punkter och du får ett band som är unikt på den svenska hårdrockscenen 1994:
1) En amerikansk sångare.
2) Medlemmar med ett långt och ofta ärorikt förflutet hos Europe, Eyes, Treat, Yngwie Malmsteen och John Norum.
3) Förmågan att alltid vara sig själva, vilka trender eller imageideal än må råda.

Svenska hårdrocksmusiker är rädda för att vara utanför. De förstår inte att det är bättre att söka i sig själv, än i trender som skapats av andra.

Marcel Jacob, aldrig rädd för att sticka ut hakan, menar att svenska thrash-, death- och grungeband inte är ärliga:
– Thrash- och deathbanden har anammat en stil vad det gäller musik och kläder som gör dem otalt oskiljaktiga från något annat band i samma genre.
Han avfyrar den ena salvan efter den andra:
– För att inte tala om grungetramset med flanellskjorta, en viss frisyr och ett litet löjligt skägg – det handlar mer om en påklistrad image än personlighet.
– Svenska hårdrocksmusiker är rädda för att vara utanför. De förstår inte att det är bättre att söka i sig själv, än i trender som skapats av andra. Nu lovar de att “det är DET HÄR jag vill göra, det jag gjort tidigare har bara varit en transportsträcka”. Säger man så nu, vill man förmodligen göra något annat inom en relativt snar framtid. Om tre–fyra år kommer många band få svårt att titta på bilder på sig själva från 1994.

Varför är då inte Talisman rädda för att hamna utanför, vilket de på sätt och vis redan är genom att vägra forma sig efter rådande ideal?
– Vi är lugna och trygga i oss själva, svarar trummisen Jamie “Jompa” Borger.
– Det har med personlig utveckling att göra, anser sångaren Jeff Scott Soto.
Har då ingen i Talisman någonsin varit en så kallad vindflöjel och bara försökt hänga på stilen för dagen?
– När jag var 16 år hade jag tre nitbälten och bågejacka, erkänner “Marre”, som han alltid kallas. Men jag har aldrig någonsin spelat något jag inte gillat.

De övriga Talisman-medlemmarna nickar instämmande. De menar att de alltid stått på en bas av hårdrock men med drag åt ett visst specialintresse: Jeff Scott Soto låter ofta sin passion för soul färga rösten, Jamie Borger är AOR-diggare och gitarristen Fredrik “Kulle” Åkesson metallfreaket med Gary Moore, George Lynch och Michael Schenker som husgudar.
– Själv gillar jag allt det där, säger Marcel som på både det och alla andra sätt varit gruppens sammanhållande länk sedan starten 1989.

När gruppen spelade in nya albumet “Humanimal” i Soundtrade-studion tillsammans med medproducenten Ronny Lahti, visste ingen om det var en, två eller tre CD-skivor man gjorde.
– Vi ville spela in så många låtar som möjligt, helst 25 stycken, berättar Fredrik Åkesson. Nu blev det 22 och ett tag hade vi en idé om att släppa två CD samtidigt. Men då hade skivornas speltid blivit i kortaste laget, så vi fick nöja oss med ett album och en massa extraspår på singlar.

Vi är bara en av många miljoner typer av varelser vi delar livsutrymme med

Titellåten med sin geniala kombination av orden “human” (mänsklig) och “animal” (djurisk) är den första text Marcel Jacob skrivit själv. Han skruvar lite plågat på sig när jag ber honom närmare gå in på dess innebörd:
– Hmm… Som vanligt är jag inte så pigg på att bokstavera ut exakt vad jag tänker. Jag tycker att lyssnarna ska skapa sin egen uppfattning.
– Men jag kan säga att det finns vissa element i att vara människa som folk glömmer bort. Till exempel att vi inte är ensamma. Vi är bara en av många miljoner typer av varelser som vi delar livsutrymme på jorden med. Bara för att vi kan prata och klä våra tankar i ord och dela dem med andra människor, så betyder det tyvärr inte att vi utför så värst många mänskliga handlingar. Mycket går på rutin och instinkt.

Hur kom Marcel Jacob fram till detta?
– Inte svårt, jag såg mig omkring. Det viktigaste man kan göra som människa är att bry sig om något annat än sig själv. Det är inte så ofta det händer. Därför gör vi upp med människan på det här albumet.

Efter en debutplatta, “Talisman” (1990), med överraskande bra försäljning, 35.000 exemplar, stannade den uppföljande och förra skivan “Genesis” på 15.000. Helt okej med tanke på landets dåliga ekonomi, höga CD-priser samt att några av dagens största svenska hårdrockband faktiskt bara har sålt 3.000 ex.
– Logiskt sätt borde den här plattan sälja mer än den förra, då vi gjort en bättre skiva den här gången. Själv har jag lagt ner hela min själ i musiken, vilket inte minst märks på texterna, tycker Jeff Scott Soto.

Marcel Jacob:
– Alla inblandade har som målsättning att fortsätta att leva på musik som känns bra att spela. Sedan skulle jag inte ha något emot att tjäna väldigt mycket pengar, men det är inte nödvändigt. Det huvudsakliga är att leva och må bra.

En humanimalistisk tanke, antar jag.

FYRA FAKTA DU INTE VILL VETA OM TALISMAN
  • Jeff Scott Soto (sång) är så tankspridd att han ibland kallar sin tjej vid sin ex-frus namn, och därmed ställer till ruskiga svartsjukedraman.
  • Fredrik Åkesson (gitarr) är den svenska rockens nye Raskenstam – han har tjejer över hela landet som tror att de är den enda för honom.
  • Jamie Borger (trummor) är så ogin att när han hittar en bra platta säger han åt alla att den är usel – bara för att få behålla den för sig själv.
  • Marcel Jacob (bas) är så extremt högerhänt att han inte klarar att masturbera med vänsterhanden.