I flera år har Sverige varit ett U-land när det gäller hardcore. Nu när genren har vuxit lavinartat har det även här hemma börjat komma en del bra hardcoreband. Än så länge är det mest band från Stockholm och Norrland som gjort väsen av sig, men jag är övertygad om att göteborgska Mary Beats Jane snart befinner sig bland de riktigt stora.

Det är i mitten av april som Mary Beats Jane släpper sin första fullängdare. Skivan heter “Mary Beats Jane” helt enkelt, och det jag hört hittills av den har varit mycket bra.
– Vi är grymt nöjda med resultatet, säger bandets sångare Peter Dolving. Den är mixad av Stefan Glaumann som tidigare jobbat med band som Popsicle.
De övriga medlemmarna i bandet är Urban Olsson (gitarr), Magnus “Nypon” Nyberg (gitarr), Peter Asp (trummor) och nya medlemmen Bjarne Olsson (bas). Samtliga medlemmar är rutinerade musiker och flera av dem har meriter från bra göteborgsband. Vad som är värt att nämnas är att Nypon tidigare varit med i Psychotic Youth, Peter Asp i Stillborn och Bjarne i Sonic Walthers.

NORRLANDSURPRUNG

Det var hösten ’91 som Mary Beats Jane bildades. Örnsköldsviksbon Urban flyttade då ned till Göteborg tillsammans med basisten Tommy Apelquist, och väl här började de repa tillsammans med Nypon. Peter Asp hängde på, och efter ett tag hittade de också Dolving och line-upen var komplett.
– Vi hade en hel del olika namnförslag, men Mary Beats Jane var det mest passande för oss, säger Peter.
Under första hälften av ’92 repade bandet intensivt, och ibland blev det hela kanske lite för intensivt.
– Det hände att jag svimmade under repen, säger Dolving. Jag tog i så mycket och fick en sådan energikick så det bara blev för mycket.
En demo spelades in, och den blev ganska uppmärksammad. Under resten av ’92 spelade de ganska mycket ute, och det var då de spelade till sig ett namn i Göteborg. I början av ’93 började de förhandla med House Of Kicks, och ett tag såg det ut som om allt var klart för ett skivsläpp. Så blev det av olika anledningar aldrig, men istället hamnade de på MVG Records.
– Det var det bästa som kunde hända oss, säger Peter. MVG är verkligen rätt bolag för oss. Nu i efterhand är vi bara glada att det inte blev något med House Of Kicks.
Det ligger nog en del i det att MVG är ett idealiskt bolag för Mary Beats Jane. Bolaget har hittat en nisch med ny svensk lite elakare musik, och Mary Beats Jane kan passa bra tillsammans med Clawfinger och Teddybears.

INGEN STANDARDHARDCORE

Det råder ingen tvekan om att det är hardcore som Mary Beats Jane spelar, men det är inte riktigt samma typ av hardcore som exempelvis Sick Of It All eller Biohazard spelar. Både musikaliskt och textmässigt är det ganska stor skillnad på Mary Beats Jane och standardharcore. Det är Dolving som skriver bandets alla texter, och hans stora förebild när det gäller texter är Henry Rollins.
– Det är en slags hatpoesi, förklarar Peter. Det är inte alls några politiska texter, utan mer filosofiska. Sådana texter blir aldrig omoderna.
Vidare förklarar Peter att alla hans texter bygger på personliga erfarenheter.
– Jag skulle aldrig kunna skriva en text om det hårda gatulivet i New York. Jag har erfarenheter från Sverige, och det får räcka för mig. Man måste gräva där man står.
Bandmedlemmarna kommer från ganska skilda delar av landet, men nu är de som sagt lokaliserade i Göteborg, och det är något de trivs bra med.
– Göteborg är en bra grogrund för nya band. Om man jämför med övriga svenska städer är Göteborg en kreativ stad, tycker Peter.
Låtarna på bandets debutplatta är delvis relativt gamla nu, och de har redan skrivit en hel del nya låtar till nästa platta.
– De nya låtarna blir lite annorlunda. Det blir inte lika snabbt, utan hårdare och mörkare. Låtarna blir lite mer groovy, så att säga.
Än så länge får vi hålla oss till godo med “Mary Beats Jane”-plattan, men det är inte det sämsta det heller.