Vad får man om man sammanför fem grymma musiker?
Svar: Ett band som inte kan enas om huruvida en gitarrist ska spela si eller så eller om möjligtvis även basisten ska spela slingor och det ena med det andra.
Nåväl, At The Gates löste det hela genom att spela alla instrument olika och resultatet blev strålande.

ATG är troligtvis gruppen som startade den numera stora trenden att spela i olika stämmor, som ofta resulterar i en symfoni av dystra riff och atmosfäriska tongångar. ATG bildades 1990 och har sedan dess avlat av sig tre gånger i form av plattor som “Gardens Of Grief”, “The Red In The Sky Is Ours” och nu senast “With Fear I Kiss The Burning Darkness”. Men som om inte det räckte så har nu ATG än en gång äntrat studion för att spela in sitt fjärde album som kommer att heta “Terminal Spirit Disease”. Skivan väntas att ligga på skivdiskarna i början av juni. Jag ringde upp Jonas Björler (bas) för att få lite mer information.

Terminal Spirit Disease

– “Terminal…” är ju färdig nu så när som på omslaget, myser Jonas från andra ändan av luren. – Det kan ju alltid bli krångel med det. Ja, skivan innehåller fem nya låtar plus ett akustiskt stycke. Den kommer även att innehålla tre livelåtar som är tagna från tidigare utgivet material. Det här är ju inte en fullängdare, utan ett mellanting mellan en mini-LP och en hel skiva.

Om man jämför “Terminal…” med de tidigare släppen så märker man en avsevärd skillnad.

– Ja, jag kan säga att det är lite annorlunda nu eftersom Alf (Svensson, fd gitarrist) inte är med längre. Så nu är det Anders (Björler, gitarr), Martin (Larsson, gitarr) och jag som gör låtarna. Man kan nog säga att det är en ny musikstil som går mer åt hårdrockhållet, och det är nog ett naturligt steg för oss, tror jag. Sen är ljudet annorlunda för att vi inte spelade in skivan på Sunlight utan i en lokal studio som heter Fredman.

Ny gitarrist

Att byta medlemmar i ett band är ju alltid svårt, speciellt om personen i fråga bor i Eskilstuna och redan spelar i ett band (House Of Usher). Men utan minsta tanke på detta så snappade ATG åt sig honom. De hade funderat ett tag på vilka som skulle kunna passa, med på listan fanns även Jon Nödtveit från Dissection. Så, det fick bli Martin Larsson och vad jag vet så fungerar det bra. Det bör också tilläggas att Martin var med redan när  “With Fear…” kom, men han hade inget med inspelningen att göra.
– Det fungerar bra, ja. Fast vi kan ju inte repa så ofta eftersom han bor i Eskilstuna. Men det funkar bra, det måste det göra annars funkar det inte. (?? reds anm.) Han var ju ganska inne i gruppen redan innan han kom med, och nu har han gjort en helt egen låt på “Terminal…” så när som på ett riff.

Turnéer, spelningar etc.

För att vara ett så pass etablerat band som ATG så går skivförsäljningen trögt. Ca 20 000 sålda ex av alla tre plattorna tillsammans. Jonas har ingen förklaring till det, förutom att de är så dåliga att ingen vill köpa skivorna. Men det är nonsens, och jag tror att det beror på att mycket av det gamla materialet kan vara en aning svårlyssnat. Trots det dyker det av någon underlig anledning alltid upp mycket folk när ATG spelar live. Det kan nog bero på att de är jäkligt roliga att titta på. Tompa (Lindberg, sång) är en fantastisk frontman som kan få den dödaste publik att röja igång.
ATG spelar för övrigt ganska mycket live. De har så vitt jag vet varit ute på två turnéer där de spelat med band som MY DYING BRIDE och ANATHEMA. ATG har precis avslutat en Tysklandsturné tillsammans med just Anathema. Jonas berättar lite kort om hur det gick.
– Det gick ganska bra, men det var ett jäkla strul med att få ihop resepengar. Det var i snitt 2000 pers på varje spelning. Vissa ställen var bra och vissa var jävligt dåliga. Det var så att folk bara stod och glodde, tittade på klockan och gäspade. Dumma hårdrockare. I Frankfurt var det helt värdelöst. Stället var fullproppat med doomfantaster, alla iförda Anathema T-shirts och var med i Anathemas fan-club, He he. Det var ju inte så lyckat för oss kanske. Men bortsett från sådana små missöden så var det bra stämning under hela turnén.
Efter detta svar satt vi mest och dösnackade om saker som säkert inte intresserar Er läsare, men håll ögonen öppna efter “Terminal Spirit Disease” och försök att se dem spela live nångång. Det är värt inträdesbiljetten.