— Hur kan alla dessa band ha skivkontrakt?
— Jag trodde inte att det fanns någon svensk hårdrock längre. Har inte TREAT, 220 VOLT och de där lagt av?
Sa YNGWIE MALMSTEEN, 30, inför uppgiften att efter elva år utomlands recensera sina landsmäns senaste plattor inom genren. Omdömena kom att skifta mellan “jävligt bra” och “fruktansvärt dåligt”.
I det sistnämnda fallet åkte fogsvansen fram.

ELECTRIC BOYS

Groover” (Från albumet “Freewheelin’)
Efter en vers:
— Jag får bra intryck av sångaren. Om gitarrljudet, gitarrspelet och riffet kan jag bara säga en sak: det suger skit
Jag berättar att det är Electric Boys.
— Ojdå, dem känner ju jag.
Yngwie lyssnar mer, och säger sedan:
— Det är ingen vidare låt, sånär som på ett par snygga grejer.

SNAKE CHARMER

Heart On Hold” (Från albumet “Smoke And Mirrors”)
Hajar till när trummisen kommer in:
— Balla trumlick!
Lyssnar vidare på denna AOR-låt.
— Klen sång. Gitarriffet har gjorts många gånger förr. På det hela taget är det här klichéäckel! Men trummisen kan sin sak.
Yngwie får veta att det är Anders Johansson, hans förre trumslagare.
— Jag visste väl att det var en bra trummis! Mig lurar ni inte, skiner han upp.
Lyssna på orgelspelet, uppmanar jag.
— Kan det vara Jens (Johansson, Anders bror och Yngwies första keyboardist)? Jag älskar Jens.
Tittar på omslaget:
— Kan jag behålla den?

CLAWFINGER

Nigger” (Från albumet “Deaf Dumb Blind”)
— Bra groove, tycker Yngwie inledningsvis. Lite Red Hot Chili Pepper.
Han sitter och diggar tills rappande Zak Tell kommer in:
— Rappen kan gå och ruttna!
Skrattar åt refängens hetsande “nigger-nigger-nigger!”.
— Haha! Jag har också gjort en sådan här nigger-låt en gång.
Han börjar sjunga på sin egen version. Den låter inte anti-rasistisk, till skillnad mot Clawfingers låt.
— Clawfinger, sa du? Bra, men lite för mycket Chili Pepper.

IT’S ALIVE

Give Us (A Place)” (Från albumet “Earthquake Visions”)
Samma första kommentar som senast:
— Bra groove.
Hummar ackordsföljden:
— Fantasilöst. De här ackorden har spelats 350 miljoner gånger förr. Det här är ingen riktig hårdrock och inget jag vanligtvis lyssnar på. Är det Electric Boys igen?
Han får veta att det är It’s Alive, vilket inte säger honom någonting.
— Platt sång, opersonlig gitarrist. Inget band som kommer gå långt.

TALISMAN

Time After Time” (Från albumet ‘Genesis’)
Det tar inte många sekunder:
— Marre! Talisman! Mig lurar ni inte, sa jag ju.
Lyssnar lite till på sin första basist Marcel “Marre” Jacob och tillika sin gamle sångare Jeff Scott Soto:
— Det här e’ bra, asså. Jeff har en egen profil och Marre är talangfull.
— Men du, du påstår att JAG upprepar mig hela tiden, säger Yngwie och spänner ögonen i Metal Zones utsände.
Han är inte helt nöjd med min recension av sitt album “The Seventh Sign” i förra numret.
— Vad säger du då om Marre?! Han gör ofta samma saker om igen. Som här.

SKINTRADE

Sick As A Dog” (Från albumet “Skintrade”)
— Intressant intro, säger vår gästrecensent under den pulserande inledningen med diverse gitarroväsen. Yngwie diggar lite. Sedan kommer en rappande Matti Alfonzetti in. Då ler han uppgivet:
— Jag klarar bara inte av rap. Det är lite Red Hot Chili Pepper över det här också. Men det finns bara ett band som klarar att blanda rock och rap på ett läckert sätt, och det är Faith No more.

ENTOMBED

Blood Song” (Från albumet “Wolverine Blues”)
— Är det här svenskt? undrar Yngwie Malmsteen när dödmetallen når hans öron.
— Är det Candlemass? lyder en snabb gissning. Sedan kommer den ångestladdade sången in, och då får den svenske gitarrhjälten spader:
— Jag förstår inte hur man kan gilla sån här jävla DYNGA! “Pyramid Of Cheops” på min platta är precis lika tung men med riktig, bra sång. Men det är kanske jag som börjar bli gammal. Det här klarar jag i alla fall inte av.
— AaaaAARRRRGH! skriker Yngwie i ett försök att härma Entombed. Sedan vill han inte höra mer. Det lär han dock få göra, för hans fru Amber gillar överraskande nog plattan, och får den.

MENTAL HIPPIE BLOOD

Law Breaks Law” (Från albumet “Mental Hippie Blood”)
Yngwie ser genast mindre plågad ut än under förra låten.
— Tungt, och den här gången lyssningsbart. Här finns det i alla fall någon slags melodi. Sångaren är inget geni, men sjunger åtminstone inte falskt.
Frugan diggar hela tiden. Säger att bandet har en framtid i USA. Blir jätteglad när hon får behålla CD:n. Yngwie rör inte en min.

CANDLEMASS

Bullfest” (Från EP:n “Candlemass sjunger Sigge Först”)
— Nu är det Candlemass. Det vet jag, för den här plattan fick jag nyligen.
— Så onödigt. Sånt här har jag aldrig tid med, säger han om hyllningen till Sigge Först, den avlidne och komiske sångaren.

EUROPE

Sweet Love Child” (Enda singeln de släppte 1993)
Här tar det bara två sekunder:
— Europe! Jocke Larsson!
— Förstår du? säger han vänd till sin fru. Jag får aldrig veta vilket band det är, men mig lurar de inte (ler brett).
— Är det Kjelle (Lövbom, alias Kee Marcello) på gitarr? Jävligt bra alltså, vi har jammat ihop.
Lyssnar koncentrerat.
— Det här är skitbra! utbrister Yngwie och är ordentligt entusiastisk för första gången. Efter låten lugnar han sig lite:
— Det är inte originellt, utan bara bra. Förstår du skillnaden? Jocke (alltså Joey Tempest) har en egen identitet, man hör att det är han. Men låten blir tråkig i längden. Kjelle är svinbra. Kan man få skivan?

GLORY

Vodka And lce” (Från albumet “Positive Buoyant'”)
Flinar när man just innan låten hör en en flaska öppnas, och en drink hällas upp.
— Jag gillar inledningen!
Vilket är träffande, eftersom låten är en känga åt Yngwie, skriven av hans förre och besvikne sångare Göran Edman som sjöng på Yngwies förra skiva “Fire And Ice”. Därav titeln. Men det har Yngwie inte förstått riktigt ännu.
—Göran Edman, ropar han tre sekunder efter att sången kommit in. Jag ber honom lyssna på texten.
—Den här låten handlar om mig, säger han vänd till Amber efter en vers. Diggar lite. Blir sammanbiten när han hör raden om att han skulle stjäla pengar.
— Vem spelar gitarr?
Janne Granwick.
—Jävligt bra, ler Yngwie godkännande. Skrattar åt vissa ord. Fortsätter att digga.
— Det var väl ingen nid-text? Det är ju en BRA text! utbrister han oväntat. Chockerande nog tolkar Yngwie den kritiska lyriken som en HYLLNING till honom.
— Ja, en jäkligt hängiven snubbe som lever för sin gitarr!
Hm, det där om att du stjäl då?
— Det är ju inte JAG som behållit hans pengar, det var min förra manager Nigel som hade kontrakt med Göran.
Raden om att du hämtar alla råd ur en vodkaflaska då?
— Äh, inget fyllo kan göra plattor som mina.
— Får jag behålla skivan?

TEDDYBEARS

Silicon Sally” (Från albumet “You Are Teddybears”)
Ruskar oförstående på huvudet inför det hetsiga tempot och en sångare som sprutar ur sig orden.
— Helt fruktansvärt dåligt! Det här SUGER ANAL!
Nu lider vår recensent alla helvetes kval.
— POLKATAKT på trummorna! En sångare som MÖKAR i micken!! Fy fan vad jag AVSKYR sånt här!
— De tror att de är tuffa, men det här är bara fjös. Jag saknar ord… Det räcker. TA BORT!!!

YNGWIE MALMSTEEN

Never Die” (Från albumet “The Seventh Sign'”)
En gitarr skjuter iväg en kaskad snabba toner. Yngwie lyfter leende en knuten näve.
— Vad ska jag säga? Det här är den slags musik jag gillar att spela. Det är bra sång och bra musiker, som jag tycker att det ska vara. Men det är ju upp till var och en.
— Hör på min sångare! Han låter aggressiv utan att vara någon gaphals som inte vet vad han håller på med.
— Lyssna på mitt solo. Här kommer det klassiska stycket in (börjar dirigera sig själv).
Många tycker att den här gitarristen spelar för mycket, försöker jag.
— En snabb låt ska ha ett snabbt gitarrsolo.
Sedan tar han sats:
— Jag vet att jag får rätt till slut i min uppfattning om hur riktig musik ska göras och låta. Men just nu känner jag mig som Galileo Galilei, han som sa att jorden var rund medan alla andra hävdade att den var platt.

Nähä, det var inte mycket av dagens svenska hårdrock som föll det senaste decenniets mest framgångsrike blågule hård-rockmusiker på läppen.
— Hur kan alla de här banden ha skivkontrakt? På min tid var det en omöjlighet att få ett sånt om man spelade hårdrock i Sverige.

Sedan blir han lite eftertänksam:
— Vad kommer alla de här banden att tycka om mig nu?

Se här nedan.

Conny Bloom, Electric Boys:
— Ingen kommentar!

Anders Johansson, Snake Charmer:
— Hm, det där han säger om klichéer… det vet väl Yngwie hur svårt det är att undvika sådana. Men han är en jävel på gitarr. Världens näst bäste blir löjlig i jämförelse.

Marcel Jacob, Talisman:
— Om Yngwies nya skiva vill jag bara säga, att med tanke på att han ännu en gång inte kommit upp med något nytt så är han fortfarande en av de bästa rockgitarristerna genom tiderna.

Nicke Andersson, Entombed:
— Yngwie Malmsteen undrar om han har blivit för gammal – Definitivt! säger vi. Själv har jag aldrig förstått mig på hans gitarrhjältemusik. Jag vill ha känsla, inte teknik. Han kanske har känsla, men den försvinner i så fall i en massa gitarrjidder. Men det kanske jag är för UNG för att förstå.

Leif Edling, Candlemass:
— Yngwie har varit banbrytande för gitarrspelet. Tyvärr har han och andra gitarrhjältar blivit överkörda i och med 90-talets nya musikaliska ideal. Skulle Yngwie dött den gången han körde in i trädet, hade han varit helgonförklarad likt Randy Rhoads idag.

Jocko, Teddybears:
— Jag kan förstå att han tycker så om Teddybears, han gillar ju inte vår typ av musik. Eftersom jag förut lyssnade mycket på Yngwie, och fortfarande har enorm respekt för honom, tycker jag det är tråkigt att han han är så hård i sitt omdöme. Yngwie har en stjärnkvalitet som jag saknar hos svenska artister.

Göran Edman, Glory:
— Yngwies musik har aldrig fallit mig i smaken. Att sjunga i hans band var bara ett jobb för mig. Att han tar min text som en hyllning fattar jag bara inte!

Micke Jansson, Mental Hippie Blood:
— Tja, det var väl en medelgod recension vi fick från en rätt speciell, udda och ganska missförstådd kille, om jag förstått saken rätt. Yngwie förstår sig inte på det vi gör. Vår grej handlar inte om att vara supermusiker.

Bård Torstensen, Clawfinger:
— Herregud! Han är inte klok, den där.

Mic Michaeli, Europe:
— En SNÄLL och BLYGSAM kille. Att döma av recensionen förstår han sig på god musik. Yngwie är oslagbar på det han gör, men jag tröttnar jämt efter att bara ha hört en eller två av hans låtar.