Han kan titulera sig som chefredaktör, envåldshärskare över den mäktiga inrättning som går under namnet Azure plus att han överlag är en allround trevlig kille och hängiven kinderäggs-fanatiker. Vi ger er här nu chansen att följa med oss på en fascinerande resa genom den intrigfyllda värld som kallas Robban “Amorth Bredlave” Kanto och hans Azure, välkomna!

Eftersom jag själv fått en förstahandsinblick i denna mans strävan efter att komplettera sin växande kinderäggs-samling så var min första prioritet i denna intervju att försäkra mig om att hans stora chokladäggs-passion inte har stagnerat utan fortfarande fortskrider utan problem.
— Jo tack, det går ganska bra med kinderäggs samlingen, håller just nu på att samla på neandertalare som hugger med yxor… har dock bara 3 st. + 4 andra som jag inte klarat av att bygga eftersom ritningarna försvunnit under chokladätningsprocessen…
Efter detta betryggande svar så känner jag mig redo att gå vidare i intervjun och kolla hur det egentligen ligger till med hans Azure. Har det alltid varit ett enmansband som vid varje inspelning använder sig av olika session musiker eller började Azure som ett helt band som gick skilda vägar och efter en psykiskt och fysiskt påfrestande rättegång gick namnrättigheterna till dig?
— Azure startade som en trio när jag fick för mig att jag ville ge mig in på den lite tuffare skolan… Vi fortsatte som en trio enda tills jag fick för mig att jag skulle klara mig mycket bättre själv, vilket var efter inspelningen av demon “The Eroican”. Anledningen till hela prylen var väl att de andra medlemmarna strulade en hel del och absolut inte delade mitt intresse för bandet… Sedan tyckte de nog inte heller om mina diktatoriska metoder i replokalen, men vad fan, det är väl inte mitt fel att inte de kunde skriva musik som lät bra! Nu är jag helt själv i bandet… Men jag har Mattias Holmgren (Embracing/Ex. Naglfar) som står bakom mig om jag behöver hjälp med trummor på inspelningar, vilket jag självklart behöver eftersom jag ungefär är lika tight som än Ozzy Osbornes handklappningar!
Kan det också vara så att du har valt att vara ensam för att bibehålla total låtskrivarfrihet och inte vill ha kritik från andra?
— Det stämmer nog att jag har svårt att ta kritik och order från andra när det gäller musik. Jag har alltid räknat Azure som mitt band eftersom jag startade det och jag bestämde vad som skulle spelas, så varför skall andra lägga sig i om de inte ens orkar komma ihåg låtarna mellan repningarna? Jag menar, jag la ner kanske 5 dagar i veckan på att skriva låtar, repa för mig själv osv… Vad gjorde de andra? Spelade 3 timmar 2 gånger i veckan när vi repade… Vem fick lägga ut alla pengar vid inspelning osv.? Vem fick sköta utskick, fixa spelningar och kontakter? Jo det var jag… Vem kom och ville ha pengar för sålda demos osv. (Pengar som inte ens existerade), jo det var de andra medlemmarna, klart man blev sur och sket i dem! Men det kan nog vara så att jag är svår att jobba med, jag blir lätt sur och talar gärna om för andra hur usla deras riff är… det är inte alltid så uppskattat!
Live då? Vilken sättning sliter du ihop då?
— Just nu har jag faktiskt repat en del med den gamla sättningen, förutom att jag lånat in en annan polare på bas också, eftersom det var tänkt att jag skulle fixa ett release party, men det rann ut i sanden. Om det nu blir någon Tysklandsturné som det är tänkt så lär det bli jag, Matte Holmgren, Andre (Embracing) och antingen Tyr (Mortum) eller Micke (Embracing) som lira. Men tills jag vet om det blir någon jävla turné tänker jag inte ödsla tid på att repa… det är så jävla tråkigt!
Det låter som om det inte har blivit så många framträdanden under åren?
— Haha, vi har fan inte spelat många gånger live, tror det är 5 gånger allt som allt på 3,5 år. Det beror mycket på att jag inte riktigt gillar att spela live, vet inte varför men det bara är så!
Men under dom gångerna måste du ha dragit på dig något riktigt misär liveminne?
— Coolaste live minne jag har var när vi spelade i Örebro för ca 5 pers. Basisten hade hög feber, jag sjöng som en kratta och det fanns absolut ingen medhörning på scen… + att vi var nervösa som bara den, har nog inte kunnat gått sämre!? Blir det en riktig turné så skall jag dock skriva en dagbok till Metal-wire där jag beskriver alla sliskiga möten med groupies och fans… + att jag skall notera alla spyorna under hela turnén! Det blir något att se fram emot det!

Trots att Robban är en mycket upptagen man (kinderägg tar sin lilla tid, så det så) så har han varit tämligen produktiv under åren, här följer en liten Azureografi:

* Demo 1 -96
* Demo 2 -96
* “Dark & Mysterious” (demo) -96
* “No Serenity tape” (Comp. Tape) -97
* “The Eroican” (demo) -97
* “A Vicious Age Lasting” (MCD) -98
“Under the Banner of Darkness” (Comp. CD) -98
“Moonlight Legend” (CD) -98
“The Book of death part 2” (Comp. CD) -98
“Chaos Magazine” (Comp. CD) -99
“Cadla Magazine” (Comp. CD) -99

Har han själv någon kommentar om utvecklingen?
— Musiken har ändrat sig en del genom åren, till det bättre hoppas jag!? Dock låter de nya låtarna som kommer att hamna på nästa platta ca 10 gånger bättre och välgjorda än något jag gjort tidigare. Beror kanske på mina erfarenheter utav Metal och musik över huvud taget? I alla fall så samlar jag inspiration från nästan all Metal och det kan resultera i ganska varierade låtar, det som karakteriserar en Azure-låt är väl det att det händer rätt mycket prylar i låtarna och att de oftast är över 6 minuter långa, vet inte varför men på nåt vis så känns inte en låt färdig förens den passerat 6 minuters-gränsen!
Var det många bolag som slog sig blodiga i kampen om att få signa Azure efter releasen av “A Vicious Age Lasting”?
— Nja, det kan man väl inte påstå, Solistitium som Azure nu ligger på blev intresserade av bandet efter att ha läst en intervju i Fantasies of Tragedy `zine och de ville höra material jag skickade allt vi hade och de nappade. Jag fick väl en ganska schysst deal men anledningen till jag är kvar på bolaget fortfarande, fast det har varit en del strul med förseningar osv. , är väl den att jag och Carsten (Mr. Skivbolags manager) har en jävligt bra kontakt och snackar med varandra minst 1 gång i veckan, då snackar vi inte bara musik utan vi har även härliga diskussioner om håriga tyska jäntor m.m. Dock har en del bolag hört av sig nu det senaste halvåret och varit intresserade, bl.a.: Napalm och Wounded Love rec. Får se hur den nya dealen med Solistitium blir, kanske söker jag reda på något nytt bolag, vi får se!
“Moonlight Legend” valde du att spela in i Umeå, du kunde inte välja en studio som var lite längre bort belägen eller?? Skämt åsido varför just Umeå?
— Hm, anledningen till att jag valde Umeå var att Matte bor där och att studion vi använde oss av var jävligt billig. Jag ville ju använda pengarna till annat än inspelningen ju, t.ex. Sprit, porrtidningar och horor! Nog för att ljudet på skivan suger men jag fick ju ha kul i alla fall, haha!
Låtarna på “Moonlight Legend” är dom i samma stil som på “A Vicious Age Lasting” eller?
— Nope, knappast! Jag har valt att ta med 2 av låtarna som var med på “The Eroican” demon. Dock ångrar jag en av låtarna väldigt mycket nu i efterhand, men det är väl oftast så!? Vet inte varför men hela skivan blev så in i helvete mycket snabbare än vad jag hade tänkt från början, de blev nog lite råare också. Det var nog mycket Mattes trumspel som gjorde det? Nästa platta kommer att vara mer som en blandning mellan de båda, fast mycket bättre!
Men nog måste ni ha haft ett par nämnvärda problem i studion, den inspelning som är helt felfri finns ju bara inte, strular inte utrustningen så skiter sig något annat t.ex. att gitarristens fötter ruttnar. Ingenting skoj/tragiskt du kan dela med dig av?
— Jag kommer inte ihåg så jävla mycket från tiden i Umeå, men jag kan dra en kul grej som hände på vägen upp dit! Jag var stressad som fan för att jag skulle hinna med planet på Arlanda, och när jag väl kommer fram till rätt gate så får farbror Robban i stället för att gå på planet, följa med vakterna till ett rum bredvid. Där sökte de igenom min väska innehållandes kalsonger, strumpor m.m. tills de hittade vad de letade efter… Mitt patronbälte i blänkande silver! Eftersom de inte gick på min historia om att jag var en Metal-kille som tycker om att hänga på mig diverse obskyra attiraljer, som de flesta Metal-killar gör, så ringde de vapenexperter i Stockholm för att kolla så jag inte skulle kunna använda patronerna för att kapa planet eller nåt liknande. Det hela slutade med mitt stackars bälte fick åka i en egen liten vit papplåda till Umeå! Och inte nog med det, planet hade fan de fulaste flygvärdinnorna jag skådat! Finns väl en del fyllegrejer att dra men de är lite dimmiga, och ganska standard. Spydde 5 timmar i ett badkar efter ca 1,5 timmars festande. Vi hade bråttom eftersom vi skulle ut på krogen och klockan var mycket, jag kom aldrig ut på krogen!
Förutom Matte (som då lägger trummor, keyboards och lite sång) vilka sessionsmusiker har du lyckats skrapa ihop den här gången då?
— André från Embracing la några solon och sedan var det någon snubbe som kallas för Stuken som la ett solo, han var duktig, snabb men tondöv så vi fick sitta ca 3 timmar för ett jävla solo innan det lät ok! André la sina på en kvart utan att ha hört låtarna eller nåt innan, komp-gitarr, slingor, bas och sång fick jag roa mig med att lägga själv!
Till nästa skiva, om du fick välja och vraka bland världens band för den ultimata session-sättningen hur skulle den då se ut?
— Hm, Svår fråga som fan! Tror jag skulle vilja ha Chuck Schuldiner på gitarr, Hellhammer på trummor, Ishan på gura, Joey Demaio på bas och mig själv på sång… kunde även låta keyboardisten från Stratovarius vara med på ett hörn. Det skulle vara skapliga line-upen!
Det blev din otroligt överonda bror som målade omslaget även denna gång.
— Visst är det han som gjort omslaget till fullängdaren… Varför använda sig av någon annan när han är duktig och inte glömma, väldigt billig! Han har redan påbörjat med nästa omslag, denna gång har han lite mer tid på sig att göra det, och tro mig, ibland behöver han rätt mycket tid. Han är nämligen lite sen ibland eftersom han bara målar på sin fritid, där skall han även hinna få in fester, att kolla på Star Trek, köpa skivor, umgås med polare osv. Just nu håller han på att avsluta en supersnygg målning som HORNA skall använda som omslag.
Hur kan det komma sig att det är en omöjlighet att gå omkring på Hultsfred och inte träffa på honom en så där 17 gånger per dag?
— Hultsfred-prylen var rätt kul, han berättade om den. Han träffade er hela tiden enda tills då han fick för sig att han ville träffa er eftersom han var ensam, då hittade han inte er någonstans! Ha, ha.
Men säg att du skulle få en obegränsad omslagsbudget vilken omslagsmakare skulle du då välja?
— Jag har redan planer på att använda mig utav antingen Michael Whelan eller Keith Parkinson. Jag hade lite kontakt med Parkinson per email men efter ett tag slutade han höra av sig. Det var redan bestämt att jag skulle få köpa rättigheterna till en av hans målningar, vet inte varför han inte hörde av sig mer. Har försökt få tag på Whelan nu ett tag men utan att lyckas särskilt bra. Det finns så många duktiga konstnärer man skulle kunna använda sig av, det svåra är bara att välja en.
Det absolut fulaste omslaget du någonsin stött på då? Min personliga röst faller nog på Centinex “Subeonc ious Lobotomy”.
— Fulaste omslag? Hm, Svårt som fan, men jag hatar omslag som det inte finns nån speciell känsla över, det är rätt svårt att förklara men ett omslag skall passa musiken tycker jag! Beseech omslaget gillar jag inte alls i alla fall men det finns många sämre än det, kan bara inte komma på något just nu!
Artistnamn! Varför har du tagit dig ett artistnamn? Om du hade varit döpt till typ Dag-Peder Torstensson och velat spela blackmetal hade jag förstått det med “Robban Kanto” är väl ett lagom respektingivande namn att trycka t.ex. på en platta.
— Det var väl bara så att när jag startade Azure så såg jag ju hur tuffa alla andra pojkarna var som spelade black metal, så jag kunde ju inte vara mindre tuff och inte ha ett artistnamn… det bara blev så! Jag använder fortfarande artistnamnet på skivorna: och kommer nog att fortsätta så eftersom man kan vara lite mer anonym på det viset, och man slipper ha 40-åriga gamla tanter som trakasserar en med obskyra telefonsamtal på nätterna! Robban Kanto är ett namn man lätt får en massa mindre tuffa smeknamn på… Bobbis, Robbis osv, eller varför inte som de säger i Bollnäs… Robban can too!
Nu när vi fått klarhet i det kanske det vore på sin plats att ge en förklaring vad namnet “Amorth Bradlave” betyder. Var det kanske någon gammal sumerisk krigare som roade sig med att äta småbarn och strypa gäss eller har det kanske rötter i ditt stora intresse för fantasy?
— Amorth Bredlave är en filur jag skapade när jag försökte mig på att skriva fantasy själv. Jag har väl inte fått namnet från nåt speciellt men jag tycker det låter rätt fantasy, så det passade rätt bra. Nu med åren har väl namnet växt lite och Amorth är den som är den viktigaste snubben i mina berättelser även fast han aldrig omnämns! Nu när jag läst sagan om Ringen för 4 gången så har jag upptäckt att det finns en plats som heter Amroth, lite likt kanske men det är inte där jag fått namnet ifrån.

Som jag nämnde i början kan Robban också titulera sig chefredaktör till det eminenta ‘zinet “Serenity Zine” en tidning som har lyckats med konststycket att bli uppskriven på Nuclear Blasts mailinglista, en ganska bra merit av ett underground ‘zine. Detta skulle alltså innebära att alla nya N.B releaser helt sonika skulle komma hemdimpande i den “Kanto” betitlade brevlådan, men saker och ting blev inte så jäkla bra som dom först såg ut att bli?
— Ja den historien är ju mindre rolig. Micke som sköter promotion-prylen på No Fashion var på Nuclear Blast och han sa till dem att jag ville ha plattor, det skulle inte vara några problem sa de, men efter 3 månader har det ännu inte trillat ner några plattor i mitt brevinkast! Han skulle även fixa så House of Kicks skickade hem alla sina nya plattor till mig, men jag har inte fått några plattor därifrån heller. Dock får jag en hel del plattor ändå, ca 75 skivor till nummer 4 blev det! Hoppas dock att jag åtminstone skall få 30 skivor som är bra till nästa gång, det lyckades inte till nummer 4, då det endast var 15 skivor som var värda att lyssna på, resten var bara skit! Men det är väl så när man har ett ‘zine i dagen läge, det får släppas alldeles för mycket musik på CD nu för tiden och som redaktör får man lida för det!
Du har även bestämt dig för att börja skriva på engelska, varför?
— Att jag började skriva på engelska var väl främst för att jag hoppades att jag skulle kunna sälja så mycket mer tidningar, men som vanligt hade jag fel! Dock har jag varit väldigt dålig med att ragga distributörer m.m. eftersom jag flyttat och haft fullt upp med annat, men jag skall väl ta tag i den saken nu. Språket blev väl inte så välskrivet eftersom jag gjorde allt själv men till nästa gång blir det en klar förbättring eftersom jag fixat mig en massa skribenter som behärskar det engelska språket mycket bättre än mig! Nästa gång blir ‘zinet även i A4 och kommer att se mycket proffsigare ut!
Att du får mycket skivor till tidningen har vi redan konstaterat så du borde ha en del obskyra skivor på lager, vilken är den mest skumma skiva du kan skryta med att du har i skivsamlingen. Alla är väl kanske inte så lyckligt lottade som jag så att dom har ett ex. av Alice Babs singeln “Tomten och Igelkotten” i sin ägo, men ändå.
— Puh… min mest värdelösa skiva i samlingen är en skiva min mor köpte åt mig precis när jag skaffat mig en CD spelare. Hollywood film themes, en instrumental skiva med låtar från bl.a. Ghost Buster, Indiana Jones och en massa andra sena 80-talsfilmer! Har faktiskt inte så mycket konstiga skivor i min samling eftersom jag köpt alla plattor själv, förutom de som jag fått till ‘zinet då! Absolut sämsta skivorna måste vara med Angazia, Veles och The Soil Bleeds Black!
Du är ju även en erkänd tyskofil som inte bangar på att ruska ditt huvud till band som Blind Guardian och Gamma Ray, vad vill du säga till dom som påstår att powermetal är cirkus musik med hockey refränger och vilka fem skivor vill du rekommendera att ska användas för att omvända dessa rosa aprövar som inte förstår tjusningen i en klämmig power trudelutt.
— Tyskt power metal är bäst i världen! Fast Italien börjar komma upp sig väldigt mycket på den fronten nu också, man blir helt enkelt jävligt glad utav att lyssna på power metal. Man kan ju för fan inte springa runt och vara sur jämt, men jag blir glad utav att lyssna på nästan all musik som jag tycker om. Fem skivor som bör införskaffas för att omvända en icke power metal lyssnande usling:

GAMMA RAY “Somewhere Out in Space”
BLIND GUARDIAN “Imaginations From the Other Side”
RAPHSODY “Symphomy of Enchanted Lands”
STRATOVARIUS “Visions”
HELLOWEEN “Keeper of the seven keys part 2”

Detta är plattor som inte orörda i något hörn hemma hos mig, de finns nästan alltid nära till hands bredvid stereon.
Angående sidoprojekt då? Har du något litet på sidan (då menar jag band) eller går du på Bolt Throwers Gavin Wards linje att sidoprojekt kan jämställas med otrohet.
— Eftersom Azure för mig bara är som nåt projekt så kan jag inte hålla med. Jag sitter och gör låtar när jag känner för det och när det är dags för inspelning så drar man ihop lite folk och repar som galningar. Men jag har absolut inte något emot att ha sidoband osv. det kan vara rätt nyttigt eftersom man då kan spela av sig alla konstiga idéer som inte riktigt passar in i huvud bandet, om du förstår vad jag menar?
Kan du dra några sidoprojekt du har och varit medlem i? Kanske finns det någon ny powermetal storsäljare i foajén, ett band som kan svabba banan med världens mest oförtjänt överhypade band, HammerFall.
— Ha, ha… I somras så fick jag och några polare för oss att vi skulle starta en massa jävla band och leka med när vi hade tråkigt, så vi startade ett black metal band med Immortal-influenser, ett power metal band, ett 70-tals hårdrocks band, vet inte varför för ingen av oss lyssnar på sådant och sedan var det nog ett power/doom band också! Det blev inte så mycket av nåt av banden men vi hade kul som fan när vi planerade allt! Dock repade vi några gånger med alla band och det som var roligast att spela var ju helt klart power metal! Fast jag har lite problem med power metal eftersom jag är så jävla dålig på att spela 2/4-takt, som du nog märkt! Fan HammerFall tyckte jag var rätt ok för att vara ett svenskt band, men när man lyssnat på nya skivan kan man ju börja undra över hur fan någon kan tycka de är bra över huvud taget… Absolut ingen känsla alls!

Jaha det var det, det och eftersom jag är slav under klichéer så kör vi en här: Ordet är fritt nu har du chansen att t.ex. ge din åsikt om mellan östern-krisen eller kanske kampen för att föra Sverige i ett agrokulturellt proletärt samhälle (det var fan alla svåra ord jag kunde), take it away Robban.
— Är trött som fan och orkar inte gå in på mina filosofiska funderingar på diverse saker och ting, men om nån jävel skulle råka vara intresserad utav Azure efter att ha läst detta så är det väl bara att höra av sig! Plattan finns att köpa i diverse affärer eller direkt genom Solistitium! Tröjor samt bild-LP lär ju finnas på åtminstone Heathendom när de kommer ut! Serenity ‘zine kan köpas utav mig för 20:- Ja, ja, knulla friskt och sup mer än ni gör nu så ordnar sig nog allt!
Eftersom jag saknar hatt så sliter jag mig det lilla hår jag har kvar och tackar mannen, myten, konceptet och legenden Robban för att tog sig tid för att svara på ett ödmjukt litet ‘zines frågor.
— Tackar Lindh-gubben och Metalwire teamet för intervjun också, kommer snart och gör Falun osäkert… mig blir ni inte av med i första taget!
Hail & Kill Amorth Bredlave-the Robban kopia.

Så om ni, liggandes hemma, har överblivna kinderäggs-ritningar skicka då in dom till oss på Metalwire så lovar vi att vidarebefordra dom till Robban, och glöm inte heller att ringa in dina bidrag till “Kinder Aid” som kommer att gå av stapeln i mitten av året, där inkomsterna går oavkortat (efter att vi på Metalwire har tagit våra 107% såklart) till Robban och hans kinderäggs-samlande. Och kom ihåg, ge generöst, grabben lider ju.