Om två-tre år kommer dagens rockkritiker att få kasta in handduken. Då har dom som är 15-18 år blivit så köpstarka att hip-hop och house inte längre kan negligeras. Vi står inför en revolution! konstaterar Mats Nileskär, legendarisk programmakare bakom Soulcorner och nu mitt i den explosiva house-vågen med sitt nya Hip-House.
Inte mycket syns till av den nya svarta dansmusiken i Sverige. Visserligen börjar Titiyo så sakta sippra upp till folkhemmets ytlager. Men av råare house och hip-hop ur det sämre ställt. Mats Nileskär:
— Sverige ligger fem år efter. Dagens rockmusik hetsar inte upp mig alla fall.
— Vad tycker du då om den svenska scen som trots allt finns?
— Det som kommer från Göteborg är verkligen bra — Papa Dee, Rob’n’Raz, Leyla K. Speciellt Papa Dee, som står sig bra internationellt, eftersom han har en helt egen stil.
— Annars då?
— Allt som Magnus Frykberg gör är bra. Han är oerhört begåvad. Titiyo visar att Sverige återigen är något att räkna med när det gäller popmusik.
Åter till det internationella perspektivet: vad tror Mats om 90-talet?
— Det är dom svarta alltså. På 40-talet gav dom oss rhythm’n’blues, på 50-talet rocken, 60-talet soul och på 70-talet gav dom oss funk och disko. Nu inför 90-talet kommer det att bli en sammansmält mix av rappens innehåll och house-beat. Sen kommer vi att få vita kopior — inte som Beastie Boys utan riktigt duktiga. Det är ironiskt faktiskt, säger Mats och anspelar på 50-talets vita rockare — Elvis och så vidare.