Fan, vilken låt! Omslaget ingav inte några större förväntningar men när plattan började snurra, kändes det — WOW! Strawberry Boy heter låten och gruppen kallar sig William. Härlig, ljus sommarpop i rakt nedstigande led från Blondie. Det låter lite Bangles också om det: smart tjejpop, fast med en kille på gitarr. “Vi har aldrig tänkt att vi ska starta ett tjejband, det har helt enkelt bara blivit så”, säger Incka Ullén, sångerska.
William har funnits sedan november 1987, men det är inte förrän i år de släppt sin första singel. I september kommer nästa.
Går det att hålla på med pop mitt under house-vågen?
“Vi har blivit väl mottagna”, tycker Incka, “både av pressen och av vanliga tjejer och killar. Det kommer alltid att finnas pop så länge människan har något naivt kvar, det finns en glädje i det öppet barnsliga, i popmelodierna.”
Vill de komma in på “Listan”?
“Klart vi vill, TV är ett otroligt inflytelserikt medium om man ska lyckas. Sen är vi ju så snygga också, om vi syns i rutan går det säkert jättebra, hehehe…”
Hur pass viktigt är utseendet om man är tjej i rockbranschen?
“Skitviktigt, det är det faktiskt” intygar Incka. “Mycket viktigare för tjejer än för killar, tyvärr. Men i längden måste man ju vara BRA också.”
Vad finns det mer för skillnad mellan tjejband och killband? Spelar inte tjejer lite taffligt i största allmänhet?
“I början lät det förstås ganska tjejigt om oss” medger Incka, “och det fick vi också höra mycket kritik för, men nu blir folk snarare förvånade över att vi är så tajta — vår trummis är en av Göteborgs bästa fast hon är tjej. Men det är klart, det går kanske inte att jämföra oss med traditionella killband; de kan ju hålla på och öva och öva hela dagarna. Det gör inte vi, men vi blir ändå bättre och bättre. Henrik, som är gitarrist och ensam kille, tycker det är jätteskönt att vi inte är som killar. De är så inne i den här konkurrensprylen, att alla ska vara så förbannat duktiga på sin grej. Vi ÄR ju tjejer.” Incka flinar till. “Och tjejer är tjejer.”
Hur kan det komma sig att tjejer alltid slutar spela i band efter några år?
“Det är när dom träffar en kille och får barn, då blir mammarollen alldeles för uppslukande för de flesta, medan killarna kan hålla på som vanligt” förklarar Incka. “Men det behöver inte vara så, Linda har till exempel fått barn nyss och det går hur bra som helst att ta med honom på spelningar och så. Man ska inte underskatta barnen”.
William har överhuvudtaget inga funderingar på att lägga av om inte alla gick och dog, det skulle i så fall vara enda hotet mot gruppens fortsatta existens, försäkrar de. Nu är det järnet som gäller. Fler livespelningar, en LP, få visa sig i TV och höras på radio — allt det tillsammans bildar förhoppningsvis Det stora genombrottet. Och vem är inte hellre rockidol än löneslav? “Fast rika på vår musik tror jag förstås inte vi blir” avslutar Incka.
Hoppas vi får höra många fluffiga poprefränger från William innan alla går och dör.