Jag fångar en man i flykten. Han heter Magnus Bergqvist, kallar sig Embee och är alltid på språng. Han har precis släppt sin andra soloplatta, Tellings From Solitaria. Man tycker att han borde njuta segerns sötma. Ta det lugnt; ta emot folkets hyllningar. Men det finns ingen rast och ro för Sveriges finaste producent. Samma dag vi pratar håller han på med förberedelserna till sin releasefest som ska gå av stapeln senare under kvällen. Det låter ansträngt kaotiskt. Samtidigt håller han på med produktioner till LoopTroops kommande album. Och låter sig alltså intervjuas av La Musik. Man borde kanske vara orolig? Stressrelaterade sjukdomar är inte att leka med. Men inte då: bara några dagar efter den här intervjun så har han en tvåveckors solsemester inbokad i främmande land.
Det känns som att du sakta men säkert genom åren har rört dig mot en ljusare, lugnare och lite sorgsnare ljudbild?
— Jag vet inte. Det kanske är så. Jag tyckte ett tag när jag höll på med den här plattan att den var jäkligt moloken. Hälften av plattan är gladare; mer hoppfull. Men andra hälften var deppigare… så där har jag lagt in lite gladare element. Det fanns en period när allt lät väldigt instrumentalt och moloket och jag ville inte presentera mig på det viset. Jag är ingen sådan människa. Jag har sådana stunder, men jag ville presentera en rättvis bild och det är både en undanskymd människa som vill vara i bakgrunden och samtidigt en glad och hoppfull människa.
Du håller alltså inte helt och hållet med mig? Men om jag säger att det har skett en rörelse mot en annan sorts ljudbild? Hur denna sorts ljudbild nu än låter. Om man jämför de tidiga LoopTroop-tolvorna med dina saker på Casual Brothers släpp och nya plattan så är det rätt så tydligt…
— Det är möjligt. Men det kan lika gärna handla om att skickligheten blir tydligare. Jag har ju blivit bättre helt enkelt. Jag satt faktiskt och lyssnade på våra gamla prylar nyligen och det är stor skillnad i hur jag mixar och vilka ljud jag bestämmer mig för att använda. Det handlar mycket om grundljuden jag använder. Nu har jag en mycket högre tröskel för vilka ljud jag godkänner. Jag gillar fortfarande skitiga ljud, men det måste vara skitigt på rätt sätt. Det får inte vara en massa lågfrekvent fulbas i ljudet, hehehe… Man kan nog säga att jag skär mycket mer i basen. I de låga frekvenserna, alltså. För att få bort en massa rumble och skit som ligger därnere…
Allt det här låter väldigt tekniskt… Jag tror att du måste vara den mest tekniskt intresserade producenten i Sverige? Jag inbillar mig att exempelvis Break Mecanix aldrig skulle prata om lågfrekventa basljud…
— Nej, det har du nog rätt i. Men om man jämför mig med amerikanska producenter, exempelvis Premier… han har ju en hustekniker som mer eller mindre bildar hans sound. De flesta gånger man kollar på en amerikansk producents platta så är all credit till the engineer, inte till producenten. Det är ju sällan man ser att den är mixad av exempelvis Kanye West. Han har gjort låten, sen lämnar han det till mix. Det finns så många i USA som är duktiga på att mixa hiphop för de har en helt annan historik. I Sverige kan man inte hitta folk som är bra på att mixa hiphop, eller i alla fall mixa det som jag vill ha det. Det är svårt att mixa hip-hop bra; jag har fortfarande inte nått dit till det soundet jag egentligen vill ha. Men för mig är mixen som en form av skapande; det är där man sätter låten. Man tar bort en virvel eller tar bort ett djup någonstans. Det blir som att man målar på låten när man mixar.
Du mixar allting själv?
— Ja. Jag har en tekniker som assisterar mig. Men det är jag som mixar. Men nu till nya LoopTroop-plattan ska han faktiskt mixa den. Rakt av. På mina instruktioner. Så att jag kan sitta och göra låtar. För det är det jag vill göra. Jag vill inte vara nån studiotekniker. Men visst ska det bli lite nervöst att lämna bort mixningen…
Är du lite av en despot i din studio?
— Ja, men jag sitter ju oftast själv i studion när jag tar de mest avgörande besluten… så dödsstötsbesluten tar jag nästan alltid i ensamhet. Annars vid inspelningstillfället så lyssnar vi mycket på varandra. Försöker vara lyhörda. Och om någon känner något ordentligt så får de det genomfört. Det här är något nytt förresten: om Promoe spelar in så sköter Tommy datorn, så jag kan göra något annat under tiden. Jag har lärt upp dem så att de kan spela in själva! Jag, har släppt lite på tyglarna. Men det beror på att jag vill göra låtar, jag har en massa melodier i huvudet… det är det jag vill basera min tid på. Kanske är det så, i ett längre perspektiv, att jag inte vill vara med vid inspelningsprocessen… bara säga ‘så här vill jag ha det’, och sen lämna över det till någon jag litar på.
Det är annars mer sång än rapp på plattan…
— Ja, jag har fått mer utrymme att experimentera och hålla i dirigentpinnen när det gäller sång. Det är en jäkla push att spela in sång, tycker jag. Det är något jag mer eller mindre drömt om: att jobba med bra vokalister.