För tre år sen var han en alkoholiserad uteliggare som bodde i en buske.

Nu är han hela Karlskronas stolthet, tack vare en nionde plats på skivtoppen med sin första soloplatta, Gud Straffar Somliga Med En Gång (Pama), en rad bejublade konserter och en välgörenhets-EP för de hemlösa med ingen mindre än Lars Demian på gång. Caj Karlsson är en riktig karaktär, en hemvävd nyproggare med hjärtat på rätta stället och dessutom en låtskrivarbegåvning fullt i paritet med herrar Sundström och Winnerbäck.
— Jag har nog varit i ständigt livskris de senaste åren, säger Caj med ett snett leende över en kaffe (något annat är inte att tänka på) på ett fik i hemstaden Karlskrona.
— Att skriva låtarna till den här plattan var ren självterapi, ingenting annat. Texterna kom helt naturligt och jag kunde skriva helt förutsättningslöst utan någon djupare tanke bakom vilken form låtarna skulle ha. Jag skrev bara för att ha kul.
Och det är antagligen där mycket av bakgrunden till framgången ligger; låtarnas direkthet, och det, trots det emellanåt småproggiga anslaget, opretentiösa och livsbejakande budskapet. Plus det formidabla bandet, med det ödmjuka namnet Världens Bästa Band, förstås.
— Bandet är livsviktigt för mig — utan dem ingen Caj Karlsson. Vi är ju nio personer allt som allt och det ger en otrolig trygghet. Vi är som en liten familj som ringer varandra och kollar hur man mår.
Cajs vilda leverne och problem med alkoholen har tagit sig många uttryck. På skivan finns en låt, Som Att Sluta Med Napp, där han, via rader som “En liten smutt, inte mer, Ah, bara en stänkare då, men bara en tår / Satan så gott / Nu spelas det opp en vacker sång / Min själ har jag förrått ännu en gång” gör upp med spriten en gång för alla. En låt som fått vuxna män att gråta på vissa spelningar. Men Caj ångrar ingenting av sitt förflutna, även om han är glad att han är på väg uppåt, på alla plan.
— Det finns värre saker att fastna i än alkohol. Jag har polare som sitter fast i för mycket jobb och för mycket räkningar och för lite tid, och det kan vara svårare att ta sig ur. Men den där tiden har i alla fall givit mig mycket stoff till att skriva texter. Det jag kommer ihåg vill säga (skratt).
Texterna (och till viss del musiken) visar också upp en sida av Caj som, i brist på bättre jämförelser osökt för tankarna till Stefan Sundström och Lars Winnerbäck. Caj vill inte se sig som en del av Popvänstern, därtill tycker han att de politiska gränserna i Sverige är alldeles för luddiga, men han har klara åsikter om rätt och fel och ser ingen konflikt i om han nu plötsligt skulle börja tjäna mycket pengar på sin musik. Han har nämligen ett kontrakt. Med sig själv.
— Jag skrev ett kontrakt med mig själv för många år sen där jag skriver att jag om jag någon gång börjar tjäna pengar ska skänka minst 20% till välgörenhet. Så länge jag har så jag klarar mig och kan försörja min familj är jag nöjd. Eventuellt överflöd är det bättre att behövande får ta del av. Den nya EP:n är också ett sätt för mig att visa var mina lojaliteter ligger.
Under intervjuns gång avbryts vi ständigt av folk som kommer fram och vill gratulera Caj till framgången. Två tonårstjejer frågar om de inte kan få hans autograf på sina underarmar och de är märkbart lyckliga när de tackar och går därifrån med komplimangerna haglande. Caj tacklar det på sitt eget ödmjuka vis: “det är ju ni som är de riktiga hjältarna”, säger han och ser lite besvärad ut innan han tillägger: “det är ju helt galet sånt där, men samtidigt sånt som gör det värt att leva. Livet är ju egentligen inte. så jävla kul.”
Ta det från en som vet.

[ Caj Karlsson & Världens Bästa Band är aktuella med Gud Straffar Somliga Med En Gång som finns ute nu på Rama Records och alldeles snart med en ny EP. Ett tips till er som skaffar fullängdaren; efter sista läten ligger ett dolt spår, en förträfflig poplåt på engelska som ger en hint om hur ett framtida Caj Karlsson-projekt kan komma att låta. ]