DET ÄR EN sån där solig fredag då man inte kan tänka sig någon annan musik än reggae som soundtrack till dagens gärningar. I en park i närheten av producenten, skivbolagsbossen och Ital Skurk-medlemmen Pierre Lindsjöös studio på Södermalm blir stämningen SLÖ. Ganska passande faktiskt. För Ital Skurk i allmänhet och Joel Uhr i synnerhet har baktakten alltid funnits med. När Joel Uhr jobbade på ett ställe som gjorde samplings-cdskivor fick han betalt i instrument och samlade på sig med baktanken att starta ett reggaeband. Han och även Pierre Lindsjöö har tidigare spelat i bandet Fistfunk men nu är det åtta man stora Ital Skurk som gäller.
De är “nästan som ett band” även om de mest träffas för att spela in och inte för att harva i replokalen. Joel Uhr kläcker ur sig avskalade lägereldsversioner av låtarna på gitarr och sång och Pierre Lindsjöö formar dem senare till en musikalisk helhet. Allt börjar med en refräng i tvättstugan och sen föds verserna och melodin. Allt går snabbt och ursprunget finns kvar och han vill inte pilla i den första känslan.
Väl i studion delar Robert McAllister, Peter Lindberg och Joel Uhr på ansvaret att sjunga eller prat-sjunga. Mjukt och varsamt.

“Levererar en känga rakt i magen.
Den starke överlever. Sån är lagen.
En snygg förklaring. Bekväm teori.
Men maktens centrum skiftar. Det är historiens ironi.
Allt jag säger till er. Försvinn ur min åsyn”.

“UR MIN ÅSYN”

När man lyssnar på Det är nåt fel nånstans går det inte att bortse från det svenska arvet, inte minst det från den svenska proggen och punken. Dag Vags ande svävar över skivan även om varken Pierre eller Joel är några stora Dag Vag-fans. Då ligger Peps Persson närmare deras hjärtan.
Det visar sig också att Joels idé var att göra en proggskiva.
— Man måste säga nånting och kommentera samtiden. Annars känns det helt meningslöst. Jag vet inte om jag har skrivit någon bra låttext. Men jag är nöjd med Ur min åsyn. Jag gillar tydligheten. Men det var ju sent jag kom på att jag kunde skriva låtar, för bara ett par år sedan. Jag gillar Ola Magnell, han är fantastisk. Det är en sån tydlig svensk identitet och så känner man nog med oss också.
— Alla Ola Magnells texter är bra, säger Joel.
Pierre Lindsjöö och Joel Uhr kommer in på Ebba Grön och det är inte alls så långt bort som man kan tro. Punken och reggaen har alltid hört ihop. Lyssna bara på Ebba Gröns tolkning av Junior Byles sylvassa Fade Away. Samma tema som Ital Skurks Ur min åsyn och samma tanke. Någon gång vänder det. Snart!

“Stora män som leker med liv ska snart ta sitt sista kliv. De ska tyna bort. Folk som tror på silver och guld ska snart stil till skuld. De ska tyna bort. De stora blir större för varje dag. Den lille hunsas runt när han är svag. Folk som tror att pengar är allt och inte förstör jordens allt ska tyna bort. Musik som görs för att sälja och inte för din mentala hälsa ska tyna bort”.

“TYNA BORT”, B-SIDA PÅ EBBA GRÖNS “SCHEISSE” FRÅN 1981. COVER PÅ JUNIOR BYLES “FADE AWAY”.

— Reggaen har ju alltid medvetna texter och det passar ju bra till den rytmen. Antingen kan du banka in saker i huvudet på folk men då kanske man inte ska spela reggae. Det ska vara lugnt och metodiskt så det hinner sjunka in. Man ska få chansen att tänka efter, säger Joel Uhr.
I och med att Pierre Lindsjöö har eget skivbolag kan han bestämma själv vad som ska ges ut.
Det som känns bra ges ut utan tankar på marknaden eller skivförsäljning.
— För oss är ju livet så mycket mer än Ital Skurk men skivan är ett underbart kvitto på allt jobb vi har lagt ner. Jag tycker inte om att göra saker förgäves och det gör man så mycket annars. Sen skiter jag i vad folk tycker. Jag blir glad om någon bryr sig. Vi kan göra skivor utan stress och press. Det är okej att bara sälja 500 plattor. Då går vi runt och jag kan släppa nya skivor, säger Pierre Lindsjöö.