Petar på döda saker med pinnar, kan ett hiphopalbum verkligen heta så? Ja, det kan det. Organism 12 tycker det är klockrent. Efter att ha lyssnat på hans nya album är Oskar Ponnert beredd att hålla med.

— Det är en så jävla schysst bild tycker jag! Alltså; man ser hur barnen står där med varsin kvist och petar på fågeln, liksom. Jag hade bara skrivit ner det i blocket och skulle ha det som en rad nånstans, men det passade aldrig riktigt in. Sen tyckte jag att det var en klockren titel på plattan: Organism 12 petar på döda saker med pinnar!
Det är en bra titel.
— Ja, tack så mycket. Jag har snöat på en massa konstiga titlar. Vi kommer att släppa en massa grejer… Jag och DJ Large har snackat om att släppa en EP som skulle heta “Vad gör hajarna när det stormar på havet?” Hahahaha! Vad gör de då egentligen? Jävligt konstigt…
Organism 12 är den gemensamma nämnaren i några av svensk hiphops mest skruvade band/projekt/kollektiv, eller vad man nu skall kalla dem: Retarderat Eleverade, Mobbade Barn Med Automatvapen, Ungdumshälsan, Smuts & C:o och Sedlighetsroteln. Han är Sveriges i särklass bästa rappare. Enligt honom själv och enligt alla hans rappande fans, som avundas honom så kärleksfullt att de har svårt att dölja sitt allra finaste smicker: hur de försöker rappa som sin förebild. Nu blir det tufft för dem igen! Tonen och stilen på nya plattan är delvis ny, men Organismen flyter över Flyphonics och DJ Larges experimentella beats — och han varvar alla wannabees igen.
— Jag vill bara vara bäst! Jag visar att jag är bättre än alla andra, det är bara det som ligger i grund och botten. All förbättring är bara för att visa att jag är bäst, haha!
På förra albumet Bakom kulisserna dränkte han lyssnaren i smarta skrytverser med rim så invecklade att din gamla svensklärare skulle tappat hakan. Det var sjuk våldsironi och självgod buffelattityd som gällde. Nu tycks det finnas en ny ingrediens i Organism 12:s musik. Jag vet inte vad det är han slängt in på nya plattan, men nånting är det; nånting som dök upp på förra tolvan Diamanttårar och som har etablerat sig här; någonting lite lätt vadderat som gör att man kan närma sig hans texter på ett annat sätt. Fortfarande skrattar jag halvt ihjäl mig, fortfarande är det helt förbluffande hypermodern lyrik han kommer med, men jag känner plötsligt också ett stort mått sympati. Och det känns bra.
— Jag har tröttnat på att musiken som är stor nu är så jävla glasklar och uppenbar. Jag är bara less på hur allting låter… Sen är det skrivet under en tid när jag varit pank och inte haft ett shit att göra; så har jag bara suttit och knåpat. I min ensamhet har jag skrivit och det hörs nog i texterna.
“Mognare”, är ett ord som Organism 12 inte vill ta i, ens med tång. Han spottar ut det med avsmak.
— Det är ett tråkigt ord att använda, men den här plattan är lite äldre, liksom, erkänner han ändå.
— Den är mycket ärligare också. Det är inte lika mycket bara skryt. Även om det är mycket sånt också så är det på ett annat sätt.
Du har länge hyllats som Sveriges bästa lyricist, är det ett ok eller en sporre?
— Aäe… man gör ju sitt bästa för att vara bäst. Jag bär kronan med stolthet, om jag nu har nån. Det enda som är lite jobbigt är att folk kan överanalysera och verkligen kan sitta och gnata in på grejer och vara helt insnöade…
Folk fabulerar friskt om dina texter?
— Ja, och vad saker kan betyda. Folk tar det på lite för blodigt allvar. Det behöver inte vara riktigt helt seriöst allt man säger. Det är musik och underhållning, och så skall folk spekulera. Nu när den här låten Utvandrarna kom ut så blev folk helt: “Det låter som ett avsked! Vad är det han tar avsked ifrån?” Men vafan! Folk spekulerar i allting. Jag vet inte varför folk hakar upp sig så mycket på vad jag säger. De verkar inte alls vara lika inne på vad andra säger.
Vad tänker du om alla de som bajtar din stil?
— Folk måste ju verkligen tycka om det om de vill låta likadana. Så det är skitroligt, det hade ju varit skittrist om ingen brydde sig om mig. Då hade det varit helt värdelöst otacksamt att göra musik.
Du har släppt mycket grejer på kassett. Berätta om ditt förhållande till det mediet.
— Jag tycker kassett är häftigt, jag tycker att det är jävligt ball. Men det verkar inte som folk vill ha band längre. Jag önskar att det var fler som köpte kassett, då hade jag fortsatt. Jag är säkert den ende som inte har en sån där jävla liten iPod, eller mini-disc eller cd-spelare. Jag har fortfarande en sån där trasig gammal walkman som jag går runt med. Det känns jävligt ÄKTA! Tar lång tid att spola fram och tillbaka… bökigt att spela in…
— Ja, skitjobbigt. Och man vet inte om man får med hela låtar på slutet heller. Det är helt värdelöst! Sen får man leta efter låtar som är lite kortare och så kanske man kan få in den på sista snutten och spela över den där sista halva låten.
Viktigare att de går in än att de är bra…
— Ja, ja, absolut! Man vill bara fylla bandet så att det blir så lite tomrum som möjligt!