ATT HA VARIT MED i ett framgångsrikt band är inte alltid ett positivt bagage att bära när man ska solodebutera. Fråga Ana. Hennes förflutna i Popstars-pionjärerna Excellence gör sig ständigt påmind och hon erkänner utan omsvep att det är en stämpel som kan vara svår att tvätta bort. Däremot räcker det med en snabb lyssning på första singeln That’s The Way I Am för att konstatera att det här handlar om något helt annat än Herbie-producerad styling-r&b.
Själv beskriver Ana inriktningen på solodebuten som “hårdpop”, vilket sammanfattar det hela ganska bra. Men den viktigaste skillnaden för Ana är inte den musikaliska, utan att hon nu kan göra något hon står för fullt ut.
— Popstars-grejen var en oerhört nyttig skola, och jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och om branschen. Men den viktigaste erfarenheten var nog ändå att jag lärde mig att man måste säga ifrån, och att man måste våga vara och tro på sig själv.
Denna insikt är något som framgår av Anas texter. De handlar genomgående mycket om självständighet och just vikten av att ha en egen identitet i dagens utseendefixerade samhälle.
— Alla texterna är mer eller mindre en reaktion på min tid i Excellence och det jag lärde mig under den tiden. Jag trodde jag skulle tycka det var roligt bara att få jobba med musik, men det var så mycket annat som spelade in. Det var oerhört frustrerande att inte få vara sig själv, och att inte kunna vara med och påverka saker och ting. Jag har fått avreagera mig på den här plattan kan man säga…
Texterna tyder trots detta på ett gott självförtroende. Är det något hon skaffat sig under Excellence-tiden eller har det kommit i takt med att hon fått göra sin grej fullt ut?
— Jag har alltid varit ganska trygg som person. Faktum är att jag snarare fick sämre självförtroende under åren med Excellence, mest för att jag aldrig tilläts vara den jag är. Man var alltid var tvungen att ta hänsyn till en massa andra; ‘du kan ju inte ha de där baggy-pantsen, då passar du inte in i imagen…’. Hela den biten…
Ana säger sig överhuvudtaget vara ganska trött på hela dokusåpafenomenet och tror att mediaföreteelser som Fame Factory och Popstars i slutänden kommer att vara av ondo för musikbranschen.
— Det är naturligtvis ett bra tillfälle för unga talanger att synas och utvecklas, men samtidigt skapar det en stor omsättning på nya artister, det blir en slit-och-släng-mentalitet som är på väg att utarma hela branschen tyvärr.

ALBUMET ÄR PRODUCERAT av teamet Ghost, Johan Ekhé och Ulf Lindström, (som bland annat jobbat med Robyn) ihop med Marcus Black och Leif Larsson, men Ana har varit involverad i alla delar av processen. Bland annat har hon skrivit ihop med hitmakaren Jörgen Elofsson (andra singeln Life). Känner hon att hon har haft svårt att få sin röst hörd i sällskap med så celebra samarbetspartners?
— Inte alls. Både skivbolaget och de musiker och producenter och låtskrivare jag jobbat med har varit väldigt måna om min input och jag har godkänt alla steg, från produktion till omslag och pressbilder.
Första singeln That’s The Way I Am har spelats flitigt på radio och är på god väg att bli en hit. Ana beskriver känslan att höra sin egen låt spelas till skillnad från att sjunga något man inte har någon egentlig känslomässig relation till;
— Det är så totalt väsensskilt. I Excellence kunde jag inte ta åt mig av någonting, varken positiv eller negativ kritik, helt enkelt därför att jag inte kände mig delaktig. Jag har fortfarande inte hängt upp några guldskivor från den tiden för det känns inte som att det är jag som varit med och uppnått det. När jag hörde That’s The Way I Am på radio första gången var det en sån oerhörd kick. Jag bara hoppade upp och ner!
Nu återstår bara att se om det finns någon publik för en fd Popstar-gone-heavy-pop. Av albumet att döma finns det gott om material som borde funka både i radio och på dansgolven. Vilka tror Ana själv kommer att vara intresserade av hennes musik, var hon kommer att ha sin publik?
— Jag hoppas att plattan kommer att tilltala folk i min egen ålder, även om jag tror att det blir en väldigt blandad publik som kommer att gilla den. Många gamla Excellence-fans finns kvar, det vet jag redan… Men framför allt har jag gjort den här skivan för min egen skull. Och bara det är tillräckligt för att den ska vara en framgång…