Den här artikeln ska handla om rätten till musik. Artikeln kan verka ganska svårläst. I synnerhet om man inte vet något om ämnet sedan tidigare. Men om man själv spelar och gör låtar är det viktigt att man vet lite om de frågor som finns kring rätten till musik, så att man kan ta ställning. Därför kan det vara värt att läsa denna artikel. Den som gör låtar kallas upphovsman (jo, det heter sa även om det är en kvinna) och följaktligen kallas rätten kring låtarna upphovsrätt. En av de stora föreningarna inom det här området är STIM en lite mindre är Förlag Rosa Honung. Den har artikeln skall berätta lite om STIM och lite om Förlag Rosa Honung och försöka förklara några skillnader.

STIM heter egentligen Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå. En vanlig missuppfattning är att STIM skulle vara någon form av statlig myndighet. Så är det inte. Däremot finns det en viss form av statlig kontroll. Bland annat finns det representanter för staten i STIMs styrelse.
En annan vanlig missuppfattning är att STIM skulle vara någon form av “Låtskrivarnas fackförbund”. Så är det inte heller, de anslutna upphovsmännen har ingen rösträtt och över huvud taget inget att säga till om. STIM är varken någon form av demokratisk eller facklig förening.
Vilka är det då som styr STIM? I STIMs styrelse ingår i första hand representanter för musikförläggarföreningen SMFF, dessutom finns representanter för FST (Föreningen Svenska Tonsättare) och SKAP (Föreningen Svenska PopulärAuktorer) och som tidigare nämnts representanter för staten. I praktiken styrs STIM av de stora ofta multinationella musikförlagen och deras intresse är att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt samt att undvika att få konkurrens. STIM är således en förening för att i första hand tillvarata dom multinationella musikförlagens intresse och se till att dessa kan tjäna pengar.
En tredje vanlig missuppfattning är att STIM skulle skydda din rätt till just din låt. Skyddet för musik är något som är reglerat i lag och inget som STIM har hittat på. I den mån du har något skydd så är det alltså lagen och inte STIM som ger dig det skyddet. Innan vi går vidare måste några begrepp förklaras.
Rätten till en låt är indelad i två delar, den ekonomiska rätten och ideella rätten. Den ekonomiska rätten till en låt kan överlåtas och köpas och säljas ungefär som en vara. Det är alltså något som kan ägas ungefär som man äger ett hus. Precis som ett hus kan ägas av någon annan än den som byggt det kan den ekonomiska rätten till en låt ägas av någon annan än den som gjort den. Precis som ett hus kan hyras eller lånas ut kan rätten till en låt upplåtas av ägaren.
Den så kallade ideella rätten säger bland annat att man inte får påstå att man har gjort en låt som man egentligen inte har gjort utan som gjorts av någon annan. Den ideella rätten säger vidare att en låt inte får missbrukas på ett för upphovsmannen kränkande sett. Vad som kan betraktas som till exempel kränkande eller annan form av missbruk finns reglerat i lagen. Den ideella rätten är, till skillnad från den ekonomiska, personligt kopplad till upphovsmannen och kan inte överlåtas, säljas, lånas eller hyras.
I och med att man skriver på ett anslutningsavtal med STIM så övertar STIM äganderätten till all musik som du tidigare ägde. Hädanefter är det således STIM som bestämmer om, när, var och under vilka villkor din musik får spelas eller kopieras, inte du. STIM skyddar alltså inte din äganderätt, dom tar den ifrån dig, även om STIM själva nog skulle uttrycka det som att dom tillvaratar rätten åt dig.
När det gäller den ideella rätten så är det något som STIM över huvud taget inte har att göra med eller ägnar sig åt. Den ideella rätten kan man inte förlora på något lagligt vis. Det enda sättet du kan förlora din ideella rätt är genom bedrägeri eller liknande och här måste du alltid själv bevaka och kunna bevisa din rätt. Vem som har rätt avgörs av domstol. STIM kan i och för sig som alla andra ha en åsikt i sådana här konflikter men har ingen rätt att bestämma något eller skydda någon part, det är domstolens sak och bevisbördan är din. STIM skyddar således ingen av dina rättigheter.

Vad är då Förlag Rosa Honung som nämndes i början av denna artikel och vad är skillnaden mellan STIM och Förlag Rosa Honung? Hur fungerar STIM och hur fungerar Förlag Rosa Honung?

Förlag Rosa Honung är en del av Kulturföreningen Rosa Honung och syftet är bland annat att vara ett alternativ till STIM. Kulturföreningen och förlaget har idag gemensam styrelse, men har tidigare haft skilda styrelser. Vid behov kan skilda styrelser väljas igen.
Vad är det då för fel på STIM? Varför behövs det alternativ? STIMs och Förlag Rosa Honungs synsätt skiljer sig på tre väsentliga punkter, som alla på sitt sätt är kopplade till frågan om yttrandefrihet och en annorlunda syn på yttrandefrihet mellan STIM och Rosa Honung. De tre punkterna eller frågorna är;

  1. När man skall ta betalt för musik och när skall den få användas fritt?
  2. Ska upphovsmannen ha rätt att fritt framföra sina egna låtar eller ej?
  3. Är monopol eftersträvansvärt eller ej?

Om man tar den första frågan så är de flesta överens om att om man sitter och plinkar på pianot eller gitarren för sig själv hemma hos sig själv så ska man inte behöva betala något för det. Medan om man till exempel använder en låt i en reklamfilm så är det rimligt att man betalar en slant för det till ägaren av låten. Mellan dessa klara fall så finns det fall som inte är lika klara där åsikterna oftare gå isär om man skall få använda musiken fritt eller om man skall behöva betala för det. Innan vi går in på skillnaden i inställning mellan STIM och Förlag Rosa Honung så skall konstateras att lagen faktiskt påbjuder att viss användning ska vara fri, medan ägaren har möjlighet att ta betalt i andra sammanhang. Ägaren kan i många sammanhang också välja att förbjuda användningen istället för att ta betalt.
När är det enligt lagen fritt att använda musik? Till att börja med är all privat användning av musik fri. Du kan alltså fritt spela vilken musik du vill för dig själv och dina nära vänner. Du har också rätt att göra kassettkopior av till exempel CD-skivor för personligt bruk. Men du har inte rätt att fritt börja sälja eller masskopiera kassetter. Musik får vidare användas fritt vid musik-undervisning, gudstjänster. Vid vissa typer av ideella framföranden där grovt sätt följande måste vara uppfyllt. Musiken får inte vara huvudsaken. Man får inte försöka tjäna pengar, varken direkt eller indirekt. Det måste vara ett gratisevenemang eller om man samlar in pengar på något sätt så måste dels alla som spelar ställa upp gratis och alla insamlade pengar måste gå till ett syfte som i lagens mening är allmännyttigt.
Om man anordnar en gratis debattdag om försvaret med ett antal föredragshållare och debattörer och låter någon spela en låt i en paus så är det inget man enligt lagen ska behöva betala för. Att ordna en musikfest för nedrustning är däremot lite mera tveksamt. På en musikfest är det ju musiken som är huvudsaken, evenemanget bör alltså ha ett annat huvudinnehåll till exempel föredrag. Att arbeta för att stärka det svenska för svaret är ett i lagens mening helt godtagbart syfte och en debatt om försvaret kan nog till nöds passera men ett rent nedrustningsevenemang kan nog vara mera tveksamt. Jag skall inte vara alltför tvärsäker på var gränsen går men vad jag vill få fram är att lagen är ganska strikt eller restriktiv.
Vidare har man rätt att citera korta snuttar för att illustrera ett reportage.
Slutligen är det helt fritt att använda all musik efter att upphovsmannen har varit död i minst 50 år, ty då upphör all äganderätt.
Redan i vår inställning till lagen och vårt sätt att läsa den skiljer sig STIM och Förlag Rosa Honung. STIM tycker inte om den nuvarande lagstiftningen som man ser som ett hinder för sin verksamhet. STIM vill minska rätten till privat användning och privat kopiering. Man har verkat för att gudstjänstmusik inte skall vara fri (mer om det längre fram) och man vill att det ska dröja minst 70 år efter upphovsmannens död innan man får använda musiken fritt. Dessutom läser STIM lagen som fan läser bibeln. Rosa Honung å sin sida tycker att lagen ger något för liten frihet och skulle vilja se en del smärre förändringar i andra riktningen.
STIMs inställning är att man ska ta betalt för, alternativt förbjuda användning i alla sammanhang där inte lagen förhindrar detta och dessutom så försöker man ogenerat förhindra användning även i en del fall när lagen tillåter det. Det som skiljer Förlag Rosa Honung från STIM är helt enkelt att Rosa Honung vill att musiken ska kunna användas friare. Förlag Rosa Honung har en tolkning av begreppet ideell användning som är generösare än lagen. Dessutom skiljer sig Rosa Honungs syn på vad som skall betraktas som privat. Vad skall då betraktas som ideellt och vad skall anses som kommersiellt? Mellan de klara exempel där alla är eniga finns en stor gråzon där det inte är så lätt att avgöra vad som är vad. Förlag Rosa Honung drar gränsen tämligen generöst, några exempel på hur STIM och Förlag Rosa Honung bedömer olika situationer får illustrera det hela.

STIM tar betalt för alla offentliga konserter. Man ger rabatt till stora arrangörer som EMA-Telstar som endast betalar någon enstaka procent på omsättningen, medan små arrangörer får betala extra mycket, ofta hela omsättningen eller mer. STIMs princip är att ta från dom fattiga och vara generös mot dom rika.
Förlag Rosa Honung betraktar alla konserter med en bruttoomsättning på mindre än 7000:- som ideella. Vid större konserter får saken avgöras från fall till fall. Förlag Rosa Honungs princip är att vara generös mot dom fattiga, ta från dom rika.

När det gäller CD, kassetter etcetera så skiljer sig inte synsättet mellan STIM och Förlag Rosa Honung särskilt mycket.
STIMs n©b-avdelning tar ut en avgift på 9,3 % på försäljningspriset för en normal CD. Mindre gratisupplagor för till exempel promotionbruk tar man inte betalt för. Större upplagor för gratis utdelning tar man betalt för men beloppet är mindre än om upplagan hade sålts.
Förlag Rosa Honung har en avgiftspolitik som är snarlik den som STIMs n©b-avdelning har. CD:n som säljs med vinst betraktas alltid som kommersiella, för övriga CD:n avgöras saken från fall till fall. En skillnad är att Förlag Rosa Honung anser att det så kallade konvolutavdraget generellt borde vara större. En annan skillnad är att Rosa Honung är motståndare till den så kallade kassettskatten eller motsvarande avgifter.

Radio- och TVspelningar är något som Rosa Honung ser som en gråzon, men någon stans ska gränsen sättas. Icke reklamfinansierad närradio betraktas som ideell. Övriga radiosändningar vill vi i princip ha betalt för och är något vi arbetar för men ännu inte lyckats med. För att våra upphovsmän inte skall gå lottlösa tar vi de pengar vi får för radiospelningar via IFPI och vidareförmedlar oavkortat till våra upphovsmän. De faktorer som bör avgöra hur mycket olika radiostationer skall betala är hur stor omsättning de har samt hur stora utgifter för löner och andra arvoden och ersättningar man har. Sedan tar man betalt efter den av dessa två faktorer som ger mest pengar.
STIM tar betalt för alla radiospelningar. Avgiftens storlek baserar sig på sändarstyrka och antalet potentiella lyssnare. I praktiken leder detta till att STIM får makt att lägga ner ideella närradiosändningar, något som man också har gjort i stor omfattning. Här är ett exempel på hur STIM kör över och allvarligt stympar yttrandefriheten. Än så länge har STIM nöjt sig med att lägga ner mindre radiostationer, men det är otäckt att man i kraft av sin nära nog monopolartade ställning i princip kan lägga ner vilka radiostationer man vill. Ingen bör ha sådan makt över yttrandefriheten. Ska man prioritera är dessutom rätten till det talade ordet viktigare än rätten till det skrivna eftersom betydligt fler människor har svårt att på ett begripligt sätt framföra sina åsikter i skrift men lättare för att göra det i tal. Det är också fullständigt orimligt att de som arbetar med närradioprogram ofta ställer upp gratis med just upphovsmän som enda grupp skall få betalt.

Spelning av radio och CD med mera i butiker, frisersalonger, pubar, diskotek etcetera är ett annat område där STIMs och Förlag Rosa Honung inställning går isär. Förlag Rosa Honungs inställning är att man inte går in i till exempel en butik primärt för att kunna lyssna gratis på musik utan för att handla. Därför skall denna musikanvändning inte betraktas som kommersiell. Diskotek är naturligtvis mer diskutabelt men vi har valt att fria istället för att fälla. Det finns också en yttrandefrihetsaspekt på det hela. Skall vissa personalkategorier till exempel butiks- och baranställda hindras från att ta del av viktig samhällsinformation via radio bara för att de råkar arbeta i en offentlig miljö? Nej! Rosa Honungs inställning är att alla skall ha samma grundläggande rätt till information oavsett om man arbetar i en offentlig miljö eller ej.
STIM tar betalt i alla situationer som beskrivits ovan. Ett exempel på där STIM fick bakläxa är när man försökte förbjuda radiomottagare i taxibilar, så att taxiförare skulle tvingas arbeta i tystnad. Ett annat exempel är att man i många CD-butiker inte får provlyssna CD:n innan man köper den. En vanlig orsak till detta är att STIM tar betalt för provlyssningen. Många butiker har inte råd med detta, därför får du inte lyssna. STIM vill att du köper grisen i säcken.

När det gäller gamlas och sjukas rätt att lyssna på radio på sjukhus så skiljer sig Förlag Rosa Honungs inställning som mest ifrån STIMs. Denna enda fråga är fullt tillräcklig för att motivera Förlag Rosa Honungs existens. STIM försöker hindra gamla och sjuka från att lyssna på radio när de ligger på sjukhus. Orsaken till detta är att STIM inte längre betraktar gamla och sjuka som privatpersoner om de ligger på sjukhus vilket man betraktar som en offentlig miljö och där skall minsann STIM bestämma vem som får lyssna på radio eller ej. Det hela är fullständigt absurt och avslöjar en fruktansvärd människosyn. Att man inte betraktar sjukhuspatienter som privatpersoner som har samma rättigheter som alla andra är fruktansvärt och hemskt. Vistas man på sjukhus så är det knappast av fri vilja, utan för att man måste, för att man inte har något val. Att man då dessutom skall berövas rätten att bli betraktad som en privatperson, rätten till det lilla privatliv som trots allt kan upprätthållas, till exempel att lyssna på radio, är helt oacceptabelt. Tvärtom är det extra viktigt att gamla och sjuka har rätt att lyssna på radio eftersom det i denna grupp finns många som inte längre klarar av att läsa. Idag får man acceptera att ha det tyst eller betala till STIM, pengar som tas från den ekonomiskt redan hårt ansträngda vården. Nej! Rosa Honung tycker att man både skall ha rätt till sitt privatliv och sjukhusvård när man blir gammal och sjuk. Vi kan inte nog uttrycka vår avsky för STIMs människosyn.

Religionsfriheten är skyddad i grundlagen men även denna försöker STIM sedan några år tillbaka ge sig på. Enligt religionsfriheten skall man fritt kunna hålla gudstjänst. Detta har STIM nu försökt sätta stopp för. Sedan tidigare har man tagit betalt för kyrkokonserter men nu har man även försökt ge sig på själva gudstjänsten. På sätt och vis kan man väl förstå om kompositörer av kyrkomusik har svårt att försörja sig och vill ha mer betalt. Men är det pengar man är ute efter, ja då får man väl se till att komponera lättlyssnad kommersiell hitlistemusik som det går att tjäna pengar på istället för gudstjänstmusik. Man kan inte tjäna två gudar samtidigt, mammon och Gud, man får faktiskt välja. På något sett så känns det som om gudstjänsten är något privat mellan den troende och Gud snarare än något offentligt. Något man inte skall ge sig på. Hur det har gått vet jag inte ännu; huruvida STIM lyckats stoppa några gudstjänster eller ej? Någon större respekt för våra grundlagar har man hur som helst inte.

Punkterna ovan har förhoppningsvis illustrerat att det finns en skillnad mellan STIMs och Förlag Rosa Honungs synsätt när det gäller användningen av musik.
Av dom pengar som STIM samlar in går en del vidare till upphovsmännen medan en del behålls av STIM och dess anslutna förlag. Hur mycket som går tillbaka till upphovsmännen och hur pengarna fördelas kan variera kraftigt beroende på omständigheterna. Vi skall inte gå in på detta här då tanken med denna artikel inte är att redovisa en massa sifferexercis, utan att diskutera principer och klarlägga begrepp. Måhända kan vi återkomma till sifferexercisen i något kommande nummer av Kakofoni. I sanningens namn skall sägas att det i en del sammanhang är en mycket stor del av pengarna som går vidare till den som har skrivit låten, detta gäller till exempel vid spelning i riksradion och vid utgivning av CD-skivor. Det är också dessa pengar som brukar utgöra det främsta motivet för att skriva på ett anslutningsavtal med STIM. Självklart vidarebefordrar också Förlag Rosa Honung pengar till upphovsmännen så den övergripande principen är den samma här för Förlag Rosa Honung och STIM även om synen på fördelningsprinciper skiljer sig en del. Detta får vi kanske återkomma till i senare artiklar.

Nu över till den andra frågan; Ska upphovsmannen ha rätt att fritt framföra sina egna låtar eller ej?

Tillsammans med synen på huruvida gamla och sjuka skall ha samma fria rätt att lyssna på radio och musik är denna fråga den som tydligast skiljer STIM från Förlag Rosa Honung.

STIM tar ingen hänsyn till om det är upphovsmannen själv eller någon annan som använder musiken. Det här betyder att om man är ansluten till STIM så måste man betala för eller kan förbjudas att använda sina egna låtar. I och med att man skrivit på ett anslutningsavtal med STIM så är låtarna inte längre din egendom utan STIMs.
Tecknar du ett förlagsavtal med Rosa Honung så är det inte på det viset. Du behåller din rätt att både själv använda dina låtar hur du vill samt att låta andra använda dem. Detta under villkor dels att Förlag Rosa Honung informerats, dels att användningen inte strider mot stadgarna. Detta ger dig som vill se än ännu friare användning än den Rosa Honung förespråkar möjlighet att tillåta detta. Man kan se det så att om man har avtal med Förlag Rosa Honung så är det både du och förlaget som äger låtarna. Du förlorar alltså inte din rätt.

Om man nu har skrivit på ett anslutningsavtal med STIM och ångrar sig, kan man gå ur STIM?
Ja, men det är lite krångligt. Anslutningsavtalet mellan dig och STIM löper på fem år i taget och förnyas automatiskt om det inte sägs upp och uppsägningstiden är ganska lång. Orsaken till att det är lite krångligt att lämna STIM är att annars skulle du kunna gå ur STIM när du vill använda din egen låt och sedan när du använt den gå med igen och det är precis det STIM inte vill. Du ska inte kunna använda dina egna låtar fritt. STIM vill inte att du både ska kunna ha kakan och äta upp den. Medan Rosa Honung vill just detta du ska både kunna ha kakan och äta upp den.
Hur är det? Kan man lämna Förlag Rosa Honung?
Ja, det kan man, det är inte krångligt alls och det finns några som har gjort det. Dessutom är det så att man under vissa villkor kan undanta låtar från avtalet. Efter att du lämnat Förlag Rosa Honung kan du om du vill skriva ett anslutningsavtal med STIM. De nya låtar du gör blir då STIMs egendom men dom låtar som en gång förlagts hos Förlag Rosa Honung förblir förlagda där och får enligt stadgan aldrig överlåtas till STIM.

Även om Förlag Rosa Honung har som målsättning att vara ett alternativ och en konkurrent till STIM, så är det så att Rosa Honung inte ensamma kan bryta STIMs starka ställning. Det behövs fler. Men det finns också fler upphovsrättsorganisationer utanför STIM bland annat inom filmmusikområdet.

Så över till den sista fråga;
Är monopol eftersträvansvärt eller ej?

En del av er som läst den här artikeln så här långt tycker säkert att STIM har haft rätt inställning andra har tyckt att Rosa Honung har en bättre inställning. En del kanske tycker att Rosa Honungs resonemang är delvis rätt och STIMs delvis. Andra tycker att varken STIM eller Rosa Honung har rätt inställning. Detta illustrerar bara att det finns olika sätt att se på saker och att det kan behövas och behövs flera alternativ. Det går inte i någon objektiv mening säga att det ena synsättet är det rätta, utan vi har olika åsikter och bör ha rätt både att ha och försöka utöva våra olika åsikter.

STIM har idag en nära nog monopolartad ställning när det gäller offentlig musik. Man eftersträvar också att förstärka sin monopolliknande ställning, ty detta ger en näst intill oinskränkt styrka i olika förhandlingar. Man försöker stärka sin ställning bland annat genom att i olika avtal tvinga användarna att betala för musik oavsett om det är STIMs egendom eller ej. På den här punkten ska STIM faktiskt ha en liten eloge, ett erkännande och ett tack, för att man har gått med på att inte försöka ta betalt för den musik som Förlag Rosa Honung äger. Det har man i och för sig gjort ibland ändå men det ska nog ses mera som ett olycksfall i arbetet, och det kan vi ha ett visst överseende med. Mot andra är man dock inte lika generös.

Mycket av den här artikeln har handlat om yttrandefrihet. Vi har sett hur STIM försöker hindra fri användning av musik. Att man lägger ner radiostationer och bestämmer vem som ska få lyssna fritt på radio och vem som inte får det. Att man förbjuder låtskrivare att spela sina egna låtar. Det bästa sättet att stoppa STIMs övergrepp på och hot mot yttrandefriheten är att bryta STIMs monopolliknande ställning. Det gör man enklast genom att inte skriva på anslutningsavtalen med STIM eller gå ur STIM om man redan är med. Genom att ha anslutningsavtal med STIM ger man dem styrka att genomföra sin politik. Min åsikt är att ingen borde ha en sådan kraftfull maktposition som STIM har, oavsett vad man har för åsikt eller vilken politik man för.

Rosa Honung ser det som ett självändamål att motverka monopol och likriktning.

Nu skall sägas att allt som STIM gör är inte dumt eller fel. STIM gör naturligtvis en hel del bra också. Precis som Förlag Rosa Honung har en egen skivetikett, Rosa Honung Records, så har STIM en skivetikett, Phono Suecia. Huvudorsaken till att Förlag Rosa Honung har en skivetikett är att det blir väldigt meningslöst att förlägga musik om den sedan inte har en chans att komma ut. Rosa Honung Records ger därför huvudsakligen ut STIM-fri musik. Men vi är inga kompromisslösa renläriga fanatiker, utan vi har genom åren även gett ut en del musik, som STIM äger även om det inte är lika mycket. Ty trots att musikjuridik och upphovsrättsfrågor är viktiga är det till sist viktigast att själva musiken är bra och har en funktion att fylla. Därför kan Rosa Honung Records även ge ut annan musik än den Förlag Rosa Honung förlagt. Phono Suecia å sin sida ger ut sådan musik som STIM äger som annars inte hade blivit utgiven. Precis som Kulturföreningen Rosa Honung är med och ger ut tidningen Kakofoni, så ger STIM ut en tidning och en del andra trycksaker. Den nyss nämnda verksamheten är exempel på bra saker som STIM gör och det finns fler som skulle kunna förtjänas att nämnas.

Mycket av dom tveksamma saker som STIM gör är av relativt sent datum. Kanske finns det någon av läsarna som har någon släkting som varit jazzmusiker och som varit ansluten till STIM ända sedan 50-talet och tycker att “– STIM har väl alltid varit bra?” och släktingen har i så fall delvis rätt. Ty STIM stod mycket närmare det Svenska musiklivet tidigare. Idag är det som om den kontakten försvunnit och ersatts med stelbent byråkrati och stenhårda affärsmetoder, som om man fullständigt tappat perspektivet. Idag behövs det alternativ till STIM.

Det ska sägas att man mycket väl kan ha ett anslutningsavtal med STIM utan att man egentligen märker av det. I varje fall utan att man märker några negativa konsekvenser. Men genom att ha ett anslutningsavtal så stöder man STIMs politik och strävanden som åtminstone långsiktigt har en negativ inverkan på yttrandefriheten och därigenom på samhället. Nu ska denna artikel inte tolkas som någon omedelbar uppmaning att bryta ett eventuellt avtal med STIM, utan snarare som en uppmaning att tänka efter. Att tänka efter och fundera är alltid bra oavsett vilken åsikt man har eller vad man kommer fram till, för då vet man att man kan stå för vad man tycker eller alternativt kan man i vart fall se saken med större klarhet.

Det har nämnts att Förlag Rosa Honung är en del av Kulturföreningen Rosa Honung. Har man ett avtal med Förlag Rosa Honung så bör man givetvis dela förlagets inställning i vart fall delvis. För att vara med i kulturföreningen behövs det inte alls. Där är det högt i tak och kulturföreningen sysslar med så mycket annat som inte direkt har med upphovsrätt att göra. Det finns gott om medlemmar i kulturföreningen som har anslutningsavtal med STIM och bland dessa finns det säkert en del som inte har någon förståelse för förlagets inställning. Kulturföreningen är alltså något mycket större och delvis annorlunda än själva förlaget även om frågor om yttrandefrihet och censur är något som även kulturföreningen engagerar sig i.

Ni som har läst Kakofoni tidigare vet att frågor om yttrandefrihet och censur förekommit flera gånger tidigare. Detta är något av grunden för både Kakofoni och Rosa Honung oavsett hur man ser på STIM och vi kommer säkert återkomma till ämnet även i framtiden.

En del av er som läst artikeln har kanske reagerat på den. Den kritiske läsaren har förmodligen insett att ovanstående artikel absolut inte är något försök att göra en objektiv beskrivning. Tvärtom, jag är part i målet och har varit Förlag Rosa Honungs ordförande tills ett par år sedan. Min avsikt har varit att ge en beskrivning som är den bästa sett ur min subjektiva synvinkel. Du som vill ta ställning kan därför med fördel ta del av andras syn på de här frågorna. Du kommer förmodligen i så fall upptäcka att vissa saker beskrivs på ett helt annat sätt. Det är ungefär som om ett skogsbolag beskriver det som att man förädlar skogen när man hugger upp ett kalhygge och gör giftig pappersmassa av det. Medan miljövännen beskriver det som att skogen skövlas, rara djur och växter hotas och naturen förgiftas. Om man beskriver det som “förädling” eller “skövling” beror alltså ur vilken synvinkel man ser det. Att man kan se det så olika visar bara att yttrandefriheten behövs. Ovan formulerade jag det som om STIM “tar” din rätt, men sa att STIM själva nog snarare hade valt beskrivningen “tillvaratar”. Flera andra saker i den här artikeln hade säkert beskrivits på ett annorlunda sätt av STIM.
Hur du än reagerat på den här artikeln, positivt, negativt eller med förundran så får du gärna skicka en insändare eller ett bidrag till Kakofoni. Tidningen förbehåller sig dock rätten att välja vilka bidrag som skall tas med samt att göra redaktionella förändringar.
Avslutningsvis så vill inte Kakofoni att skogen skövlas/förädlas och naturen förstörs i onödan, det är därför Kakofoni är tryckt på så tunt och sladdrigt papper.