Cosa Nostra är aktuella med en ny skiva, en CD som heter “Eldar”. Jag åkte ut till Airplay Studion när bandet höll på att slutmixa skivan, för att ställa några frågor. När teknikern Björn Andersson och Cosa Nostra-medlemmarna var klara för kvällen, så slog vi oss ner för en pratstund. Jag började med att fråga om bandets historia.

Namnet Cosa Nostra har faktiskt Bonta och Bjurren använt för länge sedan på “plojinspelningar” som dom gjorde tillsammans på den tiden när dom spelade i Asta Kask. För övrigt fick jag personligen höra talas om Cosa Nostra första gången vid en Asta Kask-spelning i Stockholm. Bonta såg väl slutet påAsta Kask-sagan och började prata om hans nästa projekt, ett band som skulle heta Cosa Nostra. Han hade stora planer och vida vyer. Men Asta Kask strävade på länge till. När så Asta Kask sprack för andra gången så var det ett tag tal om att ur Asta Kask’s aska och ruiner skulle ett nytt band stiga som en Fågel Fenix, ett band som skulle heta Cosa Nostra. Men dessa planer föll, och Bonta och Bjurren umgicks inte med varandra på två år. Sedan träffades dom igen och började spela med ett band i Mariestad, men det rann ut i sanden. Bonta provade att bilda ett band tillsammans med Micke ifrån Asta Kask.
– Vi skulle prova ett nytt koncept då, lite mer hårdrock, bara för att ta ut svängarna rejält, berättar Bonta. Men det gick inte många repningar förrän man kände att det här var inget att hålla igång.
– Det gick för sakta, inflikar Bjurren. Man bildade flera band, till exempel Harlequin, (ja, det är det Harlequin som idag har gett ut en CD). Ett tag spelade alla tre i Skaraborg kvarboende Asta Kaskar i Harlequin, Bjurren, Bonta och Micke. Alla tre lämnade snart det bandet och Bjurren började spela trummor ihop med sin kusin Nicke (Bas) och Svein (Gitarr). Dessutom var ytterligare en gitarrist med i bandet. När man repat i något halvår så stötte Bjurren ihop med Bonta och snart blev han tillfrågad om han hade lust att prova att sjunga med bandet.
– Och det hade jag lust med, och det var kul, men det fattades nåt. Det var svårt att sjunga utan gitarr. Så då undrade jag om jag nästa gång kunde ta med gitarren.
– Vi sa nej, men det gjorde han ändå, säger Svein.
Så det blev tre gitarrister. Och Bonta kunde inte låta bli att börja göra låtar. Den tredje gitarristen slutade så småningom. Alla låtar “skrotades”, (utom “Blind”, som, lite omgjord, är med på Tidningen Backstage’s samlings CD “Högtalarterror”). Man bytte från engelska texter till svenska. Dock är ju en engelsk låt med på debut EP:n, “Who’s innocent?”
– Det var en gammal text som jag hade skrivit för länge sedan och vi klarade helt enkelt inte av att översätta den, säger Bonta. Dom svenska versionerna var sämre än den engelska.
I början av Cosa Nostra’s karriär fanns det alltid några i publiken som vrålade efter någon låt med Asta Kask, eftersom två av medlemmarna i Cosa Nostra kom därifrån. Jag frågar varför debut EP:n heter “Rock mot tiden”. Det är ju ganska nära “Rock mot svinen!!” som stod som motto på Asta Kask’s skivor. Som svar fick jag en lång redogörelse om tiden. Till exempel: Tid är ett sätt att begränsa friheten utan att sätta på en handklovar. Vad du än ska göra, så får du först undra: Har du tid med det? Man har inte tid att leva längre.
– Jag, för min del, säger Bonta, står och spelar musik på scenen. Jag borde ha vuxit ifrån det här med punk, men det känns rätt bra för mig att kunna stå här och vara nästan 30 år fyllda och skratta åt dom som klappade mig på huvudet när jag vara fjorton år. När dom upptäckte att det inte räckte att ge mig utegångsförbud och skälla på mig. Då tog dom istället det med ett leende och klappade mig på huvudet och sa: “Det går över”. Och det gör det inte! Det bli värre! Det är väl många som gör revolt mot sina föräldrar, det gör väl alla. Och en del gör det genom punkrörelsen, men jag tycker att det är så mycket mer, det här ordet punk. Att vara ärlig mot sig själv, att inte bara gå och blunda. Är det nåt fel så vågar vi agera. Har dom rätt i att jag är för gammal för att hålla på i punkens anda? Jag är jag! Om det är punk så är jag punkare!
– Det är nu det är blodigt allvar, säger Bjurren.
– Vi måste också “rocka mot tiden”, Nicke och jag, säger Svein. Annars går det två, tre år och sedan dör dom ifrån oss och då blir det ju inget band!
– Det gäller ju allting med titlar och texter, säger Bjurre, vi pekar på… mänskligt beteende och saker och ting så att man får ta ställning till vad man tycker.
– Folk får tolka dom som dom vill, inflikar Svein.
– Naturligtvis har vi en åsikt med texten när vi skriver den, säger Nicke, men man kan ju linda in den på ett sånt sätt att var och en kan hitta sin tolkning. Bara det inte blir feltolkat så att dom tror att vi är nazi.
Han åsyftar texten till “Av samma blod” som är med på “Eldar”. Men jag kan inte tänka mig att någon människa kan feltolka textrader som:

“Man ska inte döma hunden efter håren är det sagt
Men runt din stamtavla, ren och obesudlad går du vakt
Du biter hårt, försvarar ditt, är lika dum som du är stor
Ty man blandar inte raser i den kennel där du bor.
Dina vassa tänder och skarpa klor tar du till till ditt försvar
För att slippa dela matskål med den som inget har
Du skvätter piss och skäller högt, markerar ditt revir
Men hundars liv i renad ras ett hundliv dock förblir”

Den kommande CD skivan har man valt att döpa till “Eldar”, en av låtarna på skivan. Bonta berättar:
– Låten handlar om en nära anhörig till mig som gick bort precis under dom premisserna, så låten är väl lite grand tillägnad till honom, men den är också tillägnad alla andra människor där ute som befinner sig i samma situation. Elden som finns i människor, men det är få förunnat att få visa sin eld, en del har den, men dom får inte chansen att visa den. Dom slängs in i gallerförsedda rum där eldar släcks ner. Ordet “Eldar” var också ett sånt här väldigt laddat ord. Det var bra som titel.
Vi fortsätter att diskutera texter, och hur dom kommer till.
– Vi vill ju gärna att folk ska kunna lägga sin egen tolkning på texterna, säger Svein. Vi vill inte peka direkt på saker och ting. Texten ska kunna fungera på egen hand, som en dikt.
Svein säger:
– Man får ofta höra: “Varför skriver ni bara så mycket ledsamt och argt om allting?” Men det är väl så att det är dom känslorna som är starkast och som man känner att man behöver göra sig av med. Är man glad så känner man väl inte att “Va fan, det här måste jag skriva av mig”.
– Man kan inte förändra världen genom att spela musik, säger Nicke.
– När man blir äldre blir man mer eftertänksam, funderar Bonta. När man var yngre så kanske man levde mer utanför samhället. Det är lätt att säga att man är röstvägrare när man inte har någon rösträtt.
Jag frågar Cosa Nostra om dom ska rösta.
– Jag har hittills aldrig röstat, svara Bonta. Det har inte känts viktigt för mig, men i år ska jag rösta. Och det kommer att vara en färg på röstsedeln. Inte blankt. Om det är en rösträtt, så måste jag ju få göra med den som jag vill. Alla partier står där och vill ha min röst.
– Jag får inte rösta, suckar Svein.
– Jag tycker att det är viktigt att markera sitt missnöje, säger Nicke. Jag röstar blankt därför att jag anser att dom partier som finns idag inte är något alternativ som tilltalar mig. Det finns inget parti som för min talan.
– Har dom inget att erbjuda så får dom inte min röst, säger Bjurren.
Åter till Cosa Nostra och bandets framtid. Man vill spela mer ute, man vill göra fler skivor och man vill göra video. Hur länge ska man hålla på?
– Så länge Cosa Nostra har nåt att ge, avslutar Bjurren, så länge man känner att publiken har varit där och haft en helkväll, ett jävla plöj. Men sen hoppas man när dom kommer hem, att man har väckt lite eftertanke.