Kassetter byter ägare till självkostnadspris. Många av fansen, som går på konserter har egna grupper som dom sliter med i skitiga replokaler. Knappt någon är över 20 år. KAKAFONI’s lite äldre läsare tror att det är en nostalgi tripp tillbaka till svensk Punk anno 1979, eller svensk Hardcore anno 1984. Nej, nej, vi pratar om 1992 och Death Metal.

När Entombed spelade nere i Hultsfred, så mullrade det. Väggarna skakade, taket bågnade, marken skälvde, jag tror att själva luften var nedtyngd av ljud. Dom sparade inte på effekterna; Röken vällde fram över scenen i stora ogenomträngliga dimmor. Där medlemmarna stundtals bara skymtade fram. Som du ser på korten så är effekten slående, i flera bemärkelser. Man kan inte bedöma Entombed med så enkla begrepp som bra eller dåligt. Musikaliskt sett så sitter varje slag och varje ton exakt där den ska. Man kan ju inte påstå att det är en vacker musik, men mycket imponerande. Varje musikstil sedan punken har tagit råheten, farten och tyngden ännu ett steg framåt. Först Punkrock, sedan Hardcore, och nu Death Metal.

Entombed’s debut LP, Left hand path, tog cirka en vecka att spela in. Hittills har den sålt över 100.000 exemplar, varav 15.000 i Sverige.

Den andra LP:n, Clandestine, med sångaren Johnny Dordevic, tog två veckor att spela in.

Intervjun är gjord med Nicke. Vi kommer in på att Dismember eventuellt ska bli åtalade för sina texters skull i Stor Britannien.
– Vad sjukt det är! Man får inte göra nånting längre. Jag trodde att det bara var i USA som dom höll på så där.
Nu håller Entombed på med att skriva låtar till sin tredje LP.
– Det kommer att bli lite annan stil på nya plattan. Långsammare. Det går inte fort längre, men det kommer att vara argare! Gap och skrik. Lite mer punk, kanske. Lite samplingar och såna där grejer. Vi hade ju det på förra skivan, lite grann. Men det ska vara mycket mer sånt nu. Vi kanske ska ha en kille som gör det live, också.
Nu är L-G tillbaka som sångare. Ännu en USA-turné planeras. 15 platser är inbokade. Eventuellt ska nya LP:n spelas in i New York.

Nicke tycker att Death Metal har mer med punk att göra än med hårdrock.
– Jag tycker inte att vi låter som nåt annat Death Metal band. Jag vet inte om jag ens vill kalla det Death Metal. Jag tycker att vi spelar Death Metal så som jag tycker att Death Metal ska låta.
Jag frågar hur det gick på USA turnen.
– Det var cirka 500 på de olika ställena. Som mest var det 700. Jag tycker det var bra, vi var “headline”.
– Hultsfred var skitroligt. Och Roskilde var det värsta jag har varit med om! Det var så stort. Vi sa att här kan vi inte spela, det är för stort. Vi kommer aldrig att fylla, det blir bara pinsamt. Och sedan kom mellan 10.000 och 15.000 som kollade på oss.
Jag frågar om han tror att Death Metal kan komma att bli för stort, att det kommer att bli en “dinosaur effekt”. Att ju större det blir, desto större risk är det att det dör ut. Att många börjar spela det som inte har rätta känslan, så att det blir urvattnat. Att det går med Death Metal som det en gång gjorde med punken.
– Vi vill inte spela för mycket i Sverige. Om vem som helst lyssnar på oss, tycker jag inte att det är nåt skojigt längre.
– Det där att folk tycker om oss, det går nog över om ett halvår. Det har väl redan gått över lite. Nästa år kanske alla lyssnar på Suzie Beats Them All.
– Det kanske går att styra det själv, men vi vill ju samtidigt inte ändra på oss.