Cosa Nostra har spelat in ytterligare en skiva. Och det kommer faktiskt att komma två stycken under hösten; Först en ensidig bild maxi!!!, från de gamla inspelningarna, och sedan en vanlig skiva med nio låtar.
KAKAFONI’s utslängde reporter besökte studion under inspelningarna.
Redan på långt håll utanför Airplay’s studio så hördes det ljud. Men det var inga instrument som hördes, det var som klatschar. Förundrad gick jag närmare och gick in i studion. Då fick ljuden sin förklaring; Dessa klatschar var ljudet av perfekt genomförda fliptops, som bandmedlemmarna utdelade på varandra. Hela den mycket svåra Fliptop konsten kommer det att finnas utförliga instruktioner till på textbladet till den nya skivan. KAKAFONI’s utslängde reporter blev genast ett lovligt byte för fliptops, men sedan Cosa Nostra’s medlemmar konstaterat att den nyanlände hade träskalle, och alltså kunde orsaka svåra skador i form av stickor i deras handflator, så fick undertecknad vara i fred.

Av någon märklig orsak, så skulle varje inspelad låt lyssnas på i bilen, på bilstereon. Kanske har Cosa Nostra försökt att göra “Trucking tunes” den här gången?
De nio låtarna var enormt bra! Två av dom var lite lugnare. “Kampen” spelades in förra gången de var i studio, men nu gjorde man en ny, ännu bättre version. Bonta la på en tolvsträngad gitarr som verkligen satte krydda på låten.
De andra snabbare låtarna var i, jag höll på att säga, gammal, god stil. Men Cosa Nostra är ju ett nytt band, som inte har hållit på så länge.
Ni som har sett Cosa Nostra live har hört låtarna;
“Frihet”, “Alla våra barn”, “Cosa Nostra”, ja, man skulle kunna räkna upp allihopa som blivande klassiker.
Och på bild maxin, då. Vilken låt kommer det att vara där? Jo, givetvis “1000 dB”, hitlåten!
Som vanligt är inspelningen gjord av Björn Andersson. Och som vanligt har han skött uppgiften perfekt.

Precis när jag skulle gå, så fick jag se att det var någon som satt i den mörkaste hörnan av studion, alldeles ensam. Ingen pratade med personen i fråga, men de skickade ibland en orolig blick åt hans håll. Han hade en hatt nerdragen i pannan så man såg inte hans ansikte och han hade en stor, grå rock på sig med uppfällda slag, fast det var så varmt i studion. Händerna hade han djupt nerkörda i fickorna.
Först efteråt förstod jag att jag hade mött Don Marte själv!

PS. Vadå part i målet? Jag ljuger väl aldrig? Säger jag att Cosa Nostra är Sveriges bästa punkband så är det så. Så det så. DS