Sitter här med en rejäl bunt fanzines framför mig; ett urval av det senaste årets inköp. Några har blivit bortgallrade, mest engelska. Faktum är att klassen på brittiska fanzines är förhållandevis låg i jämförelse med svenska. Förmodligen pga av konkurrensen från musikpressen, som är både bredare och mer utvecklad än här hemma. Men nu har jag kört igång en kassett med Iggy, Richard Lloyd, Violent Femmes och Saints för att komma i rätt stämning, pennan glöder…

Vi börjar med WHAT GOES ON, ett amerikanskt fanzine om The Velvet Underground. De båda första numren (båda tyvärr slutsålda, men nya ska ev tryckas upp) var utmärkta, men tunna och stencilerade. Det 3:e och senaste numret är däremot 52 sidor med späckat innehåll; ett måste både för redan inbitna Velvet-fans och intresserade oinvigda. Massor av fakta, intressanta intervjuer och naturligtvis en massa subjektivt tyckande.
Velvet Underground är som band mytomspunnet i överkant, det är därför glädjande att WGO koncentrerar sig på musiken och inte ger sig in i återvändsgränder. Redaktören Philip Milstein har också en befriande distans till Lou Reed som tiden efter gudomliga Velvet Underground mest varit en parodi på sig själv. Handen på hjärtat, han har på sin höjd gjort två, tre bra låtar under hela sin solokarriär. (“The Blue Mask” är hemsk…)
Skriv till: What Goes On, 15 Green St.(3), Cambrigde, MA 02139, USA. Skicka med en check på 7.50 dollar och ni får nr:3, samt nr:4 när den kommer ut. Jag har själv hjälpt Phil med distributionen genom att lämna tidningar till Musik&Konst (Malmö) och Gamla Stans Skivhandel (Sthlm). Kolla först där om ex finns kvar. Om ni vill komma i kontakt med nordiska Velvet-fans, så skriv till mig och jag skickar en lista på alla WGO-prenumeranter i Skandinavien. Till sist – den som påstår att Mo Tuckers LP är bra är inte frisk!

Över till Skottland och THE NEXT BIG THING, som är ett skolexempel på hur ett klassiskt fanzine ska se ut. För det första är tidningen rakt igenom handskriven. På ett sätt som trotsar all beskrivning. Layouten är precis lagom skräpig. Bara att bläddra i den ger en kick likvärdig Stooges tre LP-plattor. Artiklarna är korta och distinkta, lite fakta och mycket känslor. Redaktören Lindsay Hutton och resten av staben skriver uteslutande om TRASH, dvs Cramps (husbandet), Alan Vega, Roky Erikson, LA-punk, garagerock och annat inom samma genre.
Skriv till: The Next Big Thing, 10 Dochart Path, Grangemouth, Stirlingshire, FK3 OHJ, Scotland. Ett pund bör räcka för ett provexemplar. Fråga om gamla nummer finns kvar. I nr:12 börjar en OTROLIG Cramps-serie som fortsätter i dubbelnumret 13/14 och avslutas i nr:15 (som för närvarande är det senaste numret). Makalös intrig och fräckt tecknad. Redaktionen driver också Cramps brittiska fan-club, så be och få ett ex av “Rocking Bones”, som är föreningens medlemsblad.

Resan går vidare till Malmö och vi landar hos FEBER, det i särklass mest läsvärda fanzinet på marknaden just nu. Till skillnad från The Next Big Thing är det inte utseendet som däckar en (Feber ser väldigt snäll och prydlig ut) utan innehållet. Tidningen görs av forne LARM-redaktören Lennart Persson; Sveriges främste rockjournalist, både vad det gäller gedigen kunskap, smak och språk. Är man inte intresserad av de grupper som presenteras, så blir man det när man läst artiklarna. Första och hittills enda numret är slutsålt, men Gamla Stan har en del ex kvar. Nr:2 förhandsbeställes genom att sätta in 25 kr (tidningen är tjock) på postgiro 51 03 18 – 3991, Lennart Persson.

LARM är Sveriges äldsta och till upplagan största fanzine. Första numret utkom i Januari 1976 och på senaste omslaget står det nr:16. Men då drivkraften Lennart Persson lämnade Larm efter nr:11 (för att sedan starta Feber), så gick det sakta men säkert utför. Tidningen tappade sin profil pga av många underliga artiklar (Girlschool…). Från att ha präglats av kvalitet och god smak, blev det mest pannkaka av alltihop. I senaste numret finns en stor special om psykedelisk musik, där det skrivs positivt om vidrigheter som Cream och Mothers Of Invention… Lägre kan man knappast sjunka. Som helhet betraktad är dock Larm fortfarande en köpvärd tidning. Prenumerera genom att sätta in 60kr (4 nr) på postgiro: 373 99-3. Eller köp istället gamla nummer. Nr 7-11 (då Persson var kvar) rekomenderas varmt. Speciellt 11:an där Persson skriver om Stones rötter, helt livsnödvändig läsning. Ett paket med sex valfria gamla nummer kostar 50 kr. Samma postgiro. (Nr 1-6 är tyvärr slut.)

Det tredje Malmö-fanzinet som besöks är iD. Trots att det är ett ganska färskt fanzine är de redan uppe i 8 nummer. Tidningen belyser i första hand independent-scenen. Även om jag inte alltid delar redaktionens musiksmak (Cherry Red är ett grovt överskattat skivbolag) så är iD en mycket läsvärd tidning. Senaste numret innehåller b.la Richard Hell, Gun Club och en riktigt bra novell. Priset är bara 12 kr trots att man även får en gratis singel med Underjordiska Lyxorkestern. Postgiro 466 11 49-7, Norling.

ZINK är en norsk tidning som verkar inom samma område som iD, dvs dagens independentscen. Sätt in 10 svenska kronor på Postgiro 5 51 83 86, Arild Polden (fråga först på posten, men det går att skicka pengar Sverige-Norge på postgiro).
Annars var det ett par år sedan jag såg något annat norskt fanzine. Hör av er!

Zink och iD behandlar som sagt dagens independent-scen. Problemet är bara att denna stagnerat betydligt. Till skillnad mot för några år sedan, främst 78–79, kommer det i dag väldigt få bra plattor från de små, oberoende skivbolagen. För att spetsa till det hela är den entusiasm dessa fanzines visar inför allt det nya bara ett fall av kejsarens nya kläder. Det är delvis pga denna stagnation som Jörvars Gosskör i och med detta nummer ändrat sin profil.

Och det är pga detta som den stora underground-tidningen FUNTIME beslutat sig för att lägga ned verksamheten. Redan vid starten, tidigt 1978, hade Funtime en helt egen profil. Den har sedan tidningen bibehållit och vidareutvecklat för varje nummer. När man nu ser tillbaka på den svenska fanzine-vågen, som startade 77–78 och som idag mer eller mindre ebbat ut, framstår Funtime som den tveklöst främsta. Den enda egentliga konkurrenten är ANARKI OCH KAOS, som trots Jonas A:s väldiga egofixering alltid var huvudet högre än alla andra. Men det är länge sedan den tidningen tog farväl med sitt 10:e nummer (innehållande en suverän Stooges-artikel). Funtime fortsatte dock envist ända tills nr:22. Höjdpunkten kom i mitt tycke med nr:11, vars kombination av text och foto fortfarande är oöverträffad. Beställ sista numret genom att sätta in 10 kr på postgiro 452 20 76 -1, Lars Sundestrand. I det numret finns en förteckning över alla gamla nummer som finns kvar. Samtliga helt nödvändiga inköp. Och utan Funtime hade någon i Linköping aldrig kommit på tanken att starta ett fanzine…

Soulmusiken skiljer sig ifrån rock på så vis att den inte är lika dokumenterad, den har inte samma stora apparat bakom sig med tidningar etc. På både gott och ont. Men nu har jag i alla fall lyckats hitta två brittiska soulfanzines – NEW BLACKBEAT och THE DRIFTER. Båda domineras av diskografier och fakta for samlare. Tyvärr är det egentligen ganska lite att läsa, och det krävs att man ar mycket insatt i soul för att överhuvudtaget hänga med. Det bästa är att man som soulfan kan hitta många adresser och tips, ex om var man kan finna begagnade soulsinglar. Min favorit är The Drifter, trots att den är tunnast och innehåller minst text, men redaktören Gary Evans verkar vara mycket sympatisk. Skriv till: The Drifter, 7 Linstock Ave, Riverdale, Cockermouth, Cumbria, CA13 9ES, UK. New Blackbeat nås på adressen: Steve Guarnori, 101 Sevenacres, Orton, Peterboro, PE2 OXJ, UK. I båda fallen räcker ett pund till ett provexemplar.

Från engelsk soul till skånsk blues. PÅ SYDSIDAN görs av Staffan Solding (känd från Larm) och Jarl Olsson (ex Wilmer X). Tidningen domineras av skivrecensioner, vilket blir tråkigt i längden. Men ofta glimmar det till ordentligt i någon artikel. Som i nr:5 där Lennart Persson gästskriver om Elmore James, eller i nr:6 där Jarl sätter ihop en kassett med kvinnlig blues. 7.40 kr på postgiro 12 69 57-0, och ni får ett ex på posten.

Engelska BUCKETFUL OF BRAINS skriver mest om psykedelisk musik, såväl ny som gammal, samt en del garageprylar. Även om innehållet inte alltid berör mig, så läser jag den med nöje. Senas-te numret, nr:6, innehåller b.la en artikel om Londons nya garagescen, med Milkshakes, Sting-Rays och gamla goda Cannibals (kolla deras 3 första 45:or!). Nr:4 innehöll en mycket bra singel med Soft Boys. Numret är slutsålt, men singeln säljs separat för ett pund. Nr:5 (som finns kvar) innehöll en flexi med Misunderstood, mest skräp dock. 1.50 pund räcker för ett ex. Skriv till: BOB, 25b Ridge Road, London N8,UK.

BAM BALAM drivs av skotten Brian Hogg och behandlar uteslutande 60-talsmusik. Texterna är korta, sakliga och tidningen domineras av diskografier. Det krävs nästan att man redan tycker om gruppen det skrivs om för att få någon behållning. Nr:13 innehåller bl.a. Animals, Alexis Korner och Mayall’s Bluesbreakers. Nr:14 tar upp Velvet Underground, The Action, Alex Harvey Soul band och mycket annat. Övriga nummer är slut. Skriv till: Brian Hogg, Flat 1, Castellau, Dunbar, East Lothian, Scotland. Räkna med ett pund per ex. (Dennis Nelinder ska ha tack för tipset.)

Puh! Utrymmet tryter. Resten får jag väl skriva om någon annan gång…