Tycker att det är mer attityd än kunnande i hårdrock av idag. Det är getskägg och yllemössor och en massa aggressivitet som bara är ursäkter för att inte vilja lära sej spela.

Talisman slog igenom med dunder och brak genom Trackshiten “I’ll be waiting”. Och av bara farten sålde debutalbumet 30 000 exemplar i Sverige.
Tre år senare är Talisman aktuella med andra albumet “Genesis”. Ett album som går mot strömmen och bygger på traditionen med melodisk hårdrock.
Marcel Jacob och Jeff Scott Soto berättar om projektet och genren för Tony Balogh.

Med ett förflutet i en tidig upplaga av Europe och ett år i Yngwie Malmsteens Rising Force lyckades basisten Marcel Jacob fånga intresset hos svenska skivbolaget Elektra för sitt eget projekt Talisman.
Sent hösten 1989 gick dock Elektra i konkurs vilket innebar att Talismans album inte kunde släppas alls — den var fångad i konkursboet och räknades som en tillgång.
Utgivningen löstes genom att lilla Airplay Recordings gick in. Investeringen betalade sej omgående — mycket tack vare singeln “I’ll be waiting” sålde albumet 30 000 ex i Sverige.
Ändå var försäljningen ingen garanti för ännu ett album. Och samarbetet mellan bandet (läs: Marcel Jacob) och skivbolaget hade blivit sämre. Bolaget hade helt enkelt inte de resurser som behövdes för att ta Talisman vidare.
— Jag skrev på ett avtal med Warner Music. Samtidigt slutade plattan att sälja. Den bara “fastnade” på bolaget och kom ingen vart. Det var lika bra att bryta samarbetet, säger Marcel.

NYA PROJEKT

Det Talisman som turnerade i Sverige våren och sommaren 1990 gick skilda vägar. Sångaren Jeff Scott Soto och gitarristen Jason Bieter återvände till USA och banden Eyes och Saigon Kick.
En ny sångare hittade Marcel Jacob i Mani Alfonzetti (Jagged Edge). Ett samarbete utvecklades och skivbolag visade sitt intresse. Men den deal som var på gång föll samman i sista stund.
— Just detta är på något sätt typiskt för mej. Det händer alltid något som strular till ett projekt. Min karriär har varit full av falska starter, menar Marcel.
Kontakten med Jeff Scott Soto var dock inte bruten. De känner varandra ända sedan tiden som musiker i Yngwie Malmsteens Rising Force i mitten på 80-talet. De brukar ringa varandra och kolla läget.
Vid ett av dessa samtal i oktober förra året kom de att prata gamla minnen och då bland annat Talisman.
— Jag berättade hur mycket jag tyckte om att göra plattan med Talisman och att det skulle vara kul om det blev en fortsättning, berättar Jeff.
Efter samtalet tänkte Marcel till och ringde dagen efter upp folk på skivbolaget Dino Music i Stockholm. Dino hade tidigare inte varit så tända på ett album med Matti och Marcel, men med Jeff som sångare “var det bara att köra”.
— Jag var mycket förvånad men samtidigt också mycket glad när Marcel ringde nästan exakt 24 timmar efter vårt samtal och berättade att det var klart, minns Jeff.

HEKTISKT ARBETE

Den närmaste månaden blev mycket hektisk för Marcel. Han arbetade så gott som dag och natt med att få ihop alla trådar för att inspelningen skulle kunna ta sin början i december.
Arbetet innebar bland annat en inventering av alla de sånger som Marcel hunnit skriva sedan första albumet.
— Jag skriver konstant och hade väl hunnit samla på mej 60—70 låtar med varierande innehåll och sound.
Samarbetet mellan Marcel och Jeff är omfattande. Av albumets totalt tretton låtar har de skrivit alla utom tre. Och mest handlar det om relationer.
— Ingen av oss är ju egentligen några arga människor — det finns det nog med band som är ändå, säger Marcel.
— Dessutom tror jag inte det skulle vara särskilt trovärdigt om någon av oss — med tanke på våra respektive tidigare plattor — helt plötsligt skulle börja skriva låtar i stil med vad Warrior Soul och Corrosion of Conformity. Det skulle helt enkelt bli lite patetiskt, tror Marcel.
Marcel talar för båda när han säger att både han och Jeff bryr sej om sin omvärld.
— Men vi är på något sätt underhållare mer än politiker och jag personligen vill nog dra en gräns där. Något långsökt kan man säga att vi är som Mozart som på sin tid var en underhållare utan större ambitioner på att säga något on sin samtid.
— För mej är det en fråga om att försöka beskriva det jag själv upplever och vad som är verkligt för mej, säger Jeff.
Relationer och kärlek är måhända inte ett genomgående tema på nya albumet “Genesis” men ett ämne som ofta dyker upp. För Jeff är det inte så konstigt med tanke på att han låter en sångs stämning färga hans texter.
— Det är ingen idé att gräva ner sej och tänka på hur man skall skriva. Det är bättre att låta det naturliga flödet komma igång, säger Jeff som hellre ägnar tid åt att bearbeta det som nästan är färdigt.
— Marcel lägger grunderna till sångerna på samma sätt som en byggnadsarbetare bygger ett hus. Min uppgift är att måla huset.

NYTT BAND

Talisman har nu vuxit med två medlemmar och är en kvartett. Trummisen Jakob återkom efter en tid i (det numera nedlagda) Totem medan gitarristen Fredrik Åkerberg är ett nytt fynd.
Jag påpekar att Fredriks sätt att spela gitarr påminner en del om Yngwie. Marcel ger mej rätt på den punkten.
— Fredrik har lärt sej spela fiol med hjälp av suzuki-metoden och började inte lira gitarr på allvar förrän han var femton år gammal. Och vid den tidpunkten var Yngwie stor, säger Marcel.
Vad gäller trumspelet har Talisman återigen spelat in med maskiner. Men trots att programmerandet ger möjligheter till nya mönster har Marcel valt att hålla trumspelet så enkelt som möjligt. Det har sina förklaringar.
— För det första tycker jag programmerandet är så jävla tråkigt. För det andra tycker jag det är svårt att få det att låta naturligt; risken är stor att det blir plastigt och konstigt. För det tredje gillar jag helt enkelt när trummorna är enkla. Cozy Powell (Rainbow, Whitesnake, ELP) är en stor favorit när det gäller att spela enkelt.

DUBBLA KARRIÄRER

Totalt tog inspelningen av “Genesis” drygt en månad i anspråk varav Jeffs insats kunde koncentreras till sammanlagt tio dagars intensivt arbete.
— För mej var det här kanon eftersom mitt andra band Slam just då skulle ta ett litet break för jul och nyår, berättar Jeff.
Jeff är sedan drygt tjugo år tillbaka bosatt i Los Angeles. Han gillar Los Angeles och det är också den stad som ger honom möjlighet att försörja sej på det han helst av allt vill göra — nämligen sjunga.
— Slam är mer rhythm & blues, mer svart musik. Jag är övertygad om att båda banden vinner på detta på samma sätt som jag tror att Phil Collins och Genesis vinner, menar Jeff som kring halsen bär ett smycke med Prince’ lovesexsymbol.

Det som var alternativt för bara några år sedan är vad den stora skivköpande publiken lyssnar på idag. För tre år sedan var det få som lyssnade på Red Hot Chili Peppers.

Jeff och Marcel tycker båda något överraskande att hårdrock idag är tråkig och förutsägbar.
— Jag tycker faktiskt att det är mer attityd än kunnande. Det är getskägg och yllemössor och en massa aggressivitet som för mej bara är ursäkter för att inte vilja lära sej att spela ett instrument, säger Marcel.
Marcel och Jeff har fått många frågor från journalister om vad de dels tycker om alla nya band från Seattle, dels om inte deras egen musik känns lite “gammaldags” och “passerad”.
— Men vi tycker inte det! Lyckligtvis har branschen förändrats så pass att det idag finns plats för fler än en sorts musik och det samtidigt. Jag tror inte att alla band från Seattle kommer att överleva. Alice in Chains och Soundgarden har säkert en framtid medan jag tvivlar på exempelvis Nirvana, säger Marcel som får medhåll av Jeff.
— Det som var alternativt för bara några år sedan är vad den stora skivköpande publiken lyssnar på idag. Ett bra exempel är Red Hot Chili Peppers. För tre år sedan var det få som lyssnade på dem. Idag är de hur stora som helst och då gör de ändå i grunden ungefär samma sak, tillägger Jeff.

TURNÉ

Talisman kommer att turnera på nya albumet några veckor i Sverige med start i slutet av mars. Den närmaste tiden är alltså fullbokad men i ett längre perspektiv är det mer osäkert.
Marcel säger att skivbolaget diskuterar med andra utländska bolag om distribution i ett antal europeiska länder. Men att det gäller att hålla huvudet kallt.
— Man kan skriva på för första bolag som kanske nöjer sej med att sälja 10000 plattor. Då har alla fått sitt och alla är nöjda och glada, säger Marcel.
— För vår del är det bättre att hamna på ett bolag som kan tycka det är intressant att sälja 150000 plattor.