Redaktör Boström rapporterar från ett möte med Uppsalas stolthet Crawley. Ett band som sent ifjol släppte en produktion vilken lovar mycket för framtiden och visar att återväxten är god i svensk hårdrock.

Det kan väl inte ha undgått någon att svensk hårdrock är starkare än någonsin. Trots Europes kräftgång, osäkerheten kring Electric Boys framtid och det ständiga strulet för Yngwie Malmsteen.
Bakom storheterna finns en rad duktiga band som pockar på uppmärksamhet.
Crawley från Uppsala är ett av dem.
Förhoppningsvis har de när detta läses nått ut till TV-tittarna med videon till titelspåret “Addiction”.
Träffar gruppens kärna Joel Andersson och Lawrence West tillsammans med en skivbolagsrepresentant på Hotel Continental i Stockholm.
Öppnar diskussionen genom att påstå att Crawley låter en del Hendrix. Inte så mycket för att de gör en cover på “Freedom” som att de likt Hendrix på ett spännande och mycket musikaliskt sätt omdanar traditionell, bluesbaserad rock. Ger musiken en annorlunda vinkel.
— Låter vi Hendrix är det kanske för att influenserna vi har är influerade av Hendrix. Våra influenser är Van Halen, King’s X, nya Metallica och Schenker på solobitarna, menar sångaren Joel Andersson.

TURER TILL STATERNA

Joel Andersson och gitarristen Lawrence West har spelat ihop sedan september 1986 då de medverkade i Rock-SM och kom till en delfinal.
—Jag hade under flera år bott i norra delarna av USA och 1987 åkte jag över igen och övertalade Lawrence att följa med för att starta ett band.
— Men det var mycket strul och svårt att hitta några amerikaner man riktigt kunde lita på, säger Joel.
— Av visumskäl kunde jag bo där bara sex månader åt gången. Åkte fram och tillbaka fem gånger, inflikar Lawrence.
Att det inte var en dans på rosor förstår man ganska snart.
— Jag ledsnade och drog hem 1990 efter att ha levt på bröd, smör och makaroner och bott i pannrum och sovit på soffor, berättar Lawrence.
— Och då åkte jag också tillbaka! utropar Joel.
— Men det funkade inget vidare i Sverige heller så jag och brorsan åkte tillbaka till USA. Vi hamnade i Florida när en dag Matte (Järnil, bas) kom över med en tejp.
— Då tändes det igen! Jag kände att det bara inte kunde gå fel! utropar Joel igen.

TILLBAKA TILL SVERIGE

I februari förra året kom Joel tillbaka till Sverige och redan i juni gick man in i studion med nytt material och arrade om gamla låtar som vuxit fram sedan 1988.
— Grabbarna hörde av sej till mej och ville spela in en demo, börjar Kjell Sandberg från skivbolaget Soundfront.
— Inspelningen gjordes i Uppsala Musikfabrik och de sade att de hade kontakt med ett annat skivbolag.
— Vi gjorde klar mixen men då visade det sej att skivbolaget Crawley haft kontakt med inte riktigt stod för vad de lovat. Så vi släppte den på Soundfront, berättar Kjell.
Efter att debuten spelats in har sättningen decimerats med en gitarrist.
— Alla sättningar som bara har en gitarr blir mycket luftigare. Med två gitarrister blir det stelare.
— Jag har också börjat skriva låtar på ett annat sätt för en gitarr, förklarar Lawrence.
Den naturliga frågan är då i vilken riktning det nya materialet går.
— Vi har påverkats av Seattlevågen, menar Lawrence.
— Men även äldre prylar som påminner om Zeppelin. Gammalt och tungt fast på ett nytt 90-talssätt. Det låter inte Zeppelin men det är tyngden från den tiden, förtydligar Joel.
Vi håller andan.