Varken Nathalie Barusta eller Carl Larsson vill säga för mycket. Båda håller med om att det är omöjligt att förutse var de befinner sig om ett år. En sak är säker, det händer mycket omkring Barusta just nu och förväntningarna är höga.
– Men det är mycket bättre att inte förvänta sig någonting, tycker Calle.

Efter omskrivna EP:n The Game från i våras och singeln Satellite är kvartetten Barusta från Göteborg aktuella med sitt första album, Evolution. De spelar rock. Skivan skiljer sig ganska rejält från EP:n som spelades in för två år sedan.
Vi har bestämt träff på ett litet kafé som Nathalie tror ska vara lugnt och bra. Vi är nästan ensamma men vid ett bord sitter fyra kvinnor. De diskuterar högljutt uppenbarelser, gudar och högre makter. Nathalie tycker att det blir svårt att tänka och jag tycker att det blir svårt att höra vad de tänker. Vi förflyttar oss och hamnar längst in på en pizzeria. Av de två är det mest hon som heter Barusta i efternamn som pratar.
Precis när det var på gång att hända stoppades Nathalie Barusta & the Sirens när Nathalie fångades av ett virus på balansnerven. Hon var sjuk i nästan ett år. Idag är hon frisk, bandet heter bara Barusta och nu släpper de sin första skiva. Nathalie sjunger, Calle är basist, Anders Göransson på trummor och Niklas Lövgren spelar gitarr. Anders och Nathalie har känt varandra längst. De spelade tillsammans i ett skolband. Det var ett partyband som spelade på fester och gjorde en demo. Men det blev för allvarligt och de lade av.
– Tanken med en demo var kul. Jag prövade själv att sitta hemma och jag lånade en fyrkanalig bandspelare och pulade lite. Då hade jag just lärt mig att spela gitarr. Jag försökte göra en enkel sättning med trummaskin, bas och gitarr, jag spelade bas på gitarren. Det var väldigt simpelt, tanken var enkel men bra.
Nathalie är sångerskan i bandet. Hon står oftast längst fram på alla kort med de andra lite suddigt i bakgrunden.
– Det är inte jag som väljer, alla fotografer tjatar om att jag ska stå längst fram. Det är inte så att jag vill vara längst fram och frontfigur. Det blir bara så automatiskt eftersom jag är sångerska.
Så fort det är en tjej med någonstans så syns hon. Gärna rock och en tjej. Nathalie tror att en tjej kanske “anses” sälja mer.
Från början skrev Nathalie alla låtarna.
– Jag hade en vision om hur det skulle låta. Sedan visade det sig att det fanns andra som delade den. Jag och Calle skriver nästan alla låtar tillsammans nu.
– Det var stressigt precis innan vi gick in i studion. Vi har aldrig färdiga låtar. Flera låtar hade inga färdiga slut, säger Calle.
– De uppkom sekunden vi spelade in, fyller Nathalie i.
Det fanns inte låtar i överflöd till nya skivan men risken för torka är inte stor. Jag frågar om hitpotential. Båda svarar Satellite, låten som släppts som singel.
– Alla låtar är lika bra, fortsätter Calle.
Live blir Barusta bättre och bättre. Det blev en del festivaler förra sommaren och förhoppningsvis fler nästa sommar. Än så länge är de klara för Hultsfred. Innan de väl kommer upp på scen är de lite tröga. Några gånger har det varit nervöst. Calle är rädd för hur det ska tas emot medan Nathalie mest vill få det överstökat
– Jag vill bara få det gjort, men i sista låten vill jag inte gå av alls, skrattar Nathalie.
Hade hon inte hållit på med musik hade hon satsat mer på det hon gör vid sidan av, nämligen grafisk formgivning. Eller kanske varit forskare. Calle leker med tesilen. Han skvätter först på Nathalie, sedan på sig själv.
– Jag skulle absolut kunna sitta i ett konstigt hus i öknen och studera konstiga signaler från rymden, avslutar Nathalie.