Jag minns inte riktigt hur gammal jag var, men jag minns att Tracks med Kaj Kindvall var en av höjdpunkterna varje vecka. NASAs tredje singel Point of View var under några veckor det bästa jag visste, och något år senare när min polare, som var medlem i NASAs fanclub, fick sitt namn tryckt på omslaget till en annan singel var jag oerhört avundsjuk.

Så försvann NASA, det kom en platta under namnet Henzel & Thors, och vi var nog många som vid det laget var övertygade om att de där gamla hittarna egentligen var tidstypisk smörja från mitten av åttiotalet, och att Patrik Henzel och Martin Thors inte gjorde mycket för att bevisa motsatsen.
Och sen blev det tyst. Tills nu, när det plötsligt ramlar ner en helt nyinspelad skiva med NASA, som dessutom visar sig vara helt lysande. Första tanken är: varför? Jag gräver fram min gamla vinylsjua med Point of View och konstaterar att det förutom en ganska otäck produktion fortfarande är en väldigt bra singel. Frågetecknet rätas ut: därför! Därför finns det all anledning för en återförening, åtminstone ur skivutgivningssynvinkel. Men för att få några ytterligare svar ringer jag upp Patrik Henzel, den enligt ryktet mer pratglade av de två.
— Vi blev kontaktade av Memento Materia i februari förra året, som ville ge ut en samlingsplatta med NASA. Den kom i början av förra sommaren och hette Echoes Down the Hall. Och så började vi diskutera att spela in något nytt. Då fick vi chansen att göra den här synthpop-plattan vi skulle ha gjort tidigare men inte hade konstnärliga resurser till.
— Egentligen ville Memento att vi skulle göra en ny låt till en återutgivning av första plattan Power of the Century. Så kom vårt gamla skivbolag Slick Records och sa att de skulle betala om vi gjorde en fullängdare istället. Då var det bara att köra på.
Tar den nya plattan Remembering the Future vid där ni la av för en massa år sedan?
— Melodiskt och harmoniskt är det nog ingen större skillnad mellan några av plattorna vi har gjort, inte heller Henzel & Thors-plattan. Om jag talar för mig själv så har jag, eftersom jag jobbar med musik dagligen, kommit så långt att jag kan styra mitt låtskrivande istället för att låta låtarna styra mig. Förut var vi tvungna att göra det som föll oss in för stunden. Vi har blivit mycket mer kunniga.
Patrik har sin egen studio i Stockholm, där nya plattan också är inspelad, och sitt eget förlag, GSF Publishing. Han jobbar med att producera och skriva låtar till andra svenska artister, och har bl a samarbetat med Rob’n’Raz, vilka också bidragit till Remembering the Future.
När man pratar med Patrik får man intrycket att han verkligen tycker om att arbeta med NASA-projektet. Så varför höll det bara några få år förra gången det begav sig? Framförallt hade det att göra med skivbolagstrassel. NASA började bli ganska stora i USA, och de turnerade även där. Men så fick den ansvarige på CBS sparken, och alla band han hade signat åkte ut på gatan. Senare började Henzel och Thors tröttna en aning på att arbeta så tätt ihop, efter att ha åkt hem och spelat in den mycket splittrade popplattan som släpptes under deras respektive efternamn.
— Sen höll vi på ett tag med att göra demos till en ny platta, men inget hände med det, och vi fastnade i att bara göra om nya versioner av samma låtar. Till slut tröttnar man. Det rann ut i sanden.
Singeln Back to Square One har gått en del på radio och TV, men hur det blir med uppföljning och marknadsföring framöver är svårt att säga. Plattan är släppt på ett litet bolag som givetvis kämpar i motvind.
— Det spelar ingen roll hur mycket man är på folk och följer upp utskick osv. När det kommer en platta från ett bolag som heter Memento Materia istället för Sony eller Warner så hamnar det i “senare-högen”. Sen kommer det femtio andra grejer varje dag, och senare-högen bara växer. Och när jag och Martin Thors ligger längst ner i högen kan vi inte göra så mycket. Vi kan bara förlita oss på att musiken vi skrivit är tillräckligt bra för att slå i sig själv.
— Tyvärr är det inte så längre. Du kan ha en världshit på ett litet bolag och då är det kört! Det krävs en hype och massor av PR, vilket inte är så konstigt eftersom utbudet är så stort. Men jag tycker att de svenska reklamfinansierade radio- och TV-bolagen är reklamhoror. Det här kortsiktiga formattänkandet, jag undrar vem de vänder sig till.
Som titeln på nya plattan avslöjar handlar alla texterna om gårdagens science fiction. Patrik, som har skrivit alla texterna, längtar till framtiden som den såg ut på 50- och 60-talen. Back to Square One handlar om att gå tillbaka och kolla upp vad det var som gick fel. Vad hände med alla fantastiska visioner? Nexterday är en mer direkt tilltro till att allt blir mycket bättre i övermorgon. Omslaget till skivan är en direkt pastisch på gammal Sovjetpropaganda, med två unga glada män som blickar ut i fjärran.
— Det där är grunden till allting, säger Patrik Henzel. Den ljusnande framtid är vår! Vi spanar ut i horisonten och tänker “vad fint det kommer att bli imorrn”. Folket åker omkring på rulltrottoarer, alla mår bra och ingen behöver tjäna pengar eftersom allting är gratis.
— Låten Newtopia handlar om samma sak. Vi kommer att ta infrared till nästa station med ljusets hastighet. Fraserna “took me beyond turning back” och “excuse me, is this the road to Newtopia” ifrågasätter nutiden — är detta verkligen den framtid vi ville ha? Är teknikens under hela poängen med mänsklighetens existens?
För första gången har NASA gjort en konceptplatta, och det märks att Patrik är stolt över resultatet. Han poängterar att det är många år av författande till mer banala poptexter som har givit honom insikt i vad som är skit och hur man skriver en “bra” text.
Huruvida NASA kommer att spela live med det här nya materialet är tveksamt. Patrik påpekar att det måste vara ekonomiskt försvarbart att ge sig ut på en turné, och att han faktiskt har till yrke att skriva låtar och arbeta i studion. Det är där han har sin inkomst, och att ge sig ut och gigga för tvåtusen per kväll lockar inte så mycket.
— Vi är inte tjugo år längre och står inte i en replokal och väntar på den stora succén. Vi gör inte det här ideellt. Jag har ett arbete där jag kan göra en reklamlåt på en dag som jag får in tjugofemtusen på, och när man är färdig för dagen vill man ju vandra hem till blodpuddingen.