Det händer ibland att man stöter på band med namn som direkt kan associeras med den musik som de spelar. Ibland händer det att bandnamnet och deras musik inte passar in i varandra. Också finns det band som har namn som vid en första anblick bara verkar märkliga, men som efterhand sätter sig och ter sig helt naturligt i förhållande till deras musik. Mustasch är ett sådant band, ett band som spelar flummig hård rock utan egentlig koppling till ansiktshår, men utstrålandes en attityd som gör det fullt naturligt.

Mustasch är en fyramannakombo från Göteborg bestående av Ralf Lennart (sång/gitarr), Hannes Hansson (gitarr), Stam Johansson (bas) och Mats Hansson (trummor), och deras historia sträcker sig ett år tillbaka i tiden, till tiden kring jul 1997. Egentligen är Mustaschs sammansättning inte en ny konstellation, eftersom alla i bandet till och från spelat med varandra tidigare, bland annat i bandet Grindstone. Ralf och Hannes har också i tiotalet år spelat ihop på mer eller mindre allvarlig basis. Efter en lite trevande start fann man sommaren 1998 bandets slutgiltiga sättning och intensifierade det musikaliska hantverket. Den mer målinriktade musikaliska banan anträddes med intensivare repetitioner och ett besök i en gäststuga i den göteborgska skärgården tillsammans med en 16-kanals bandspelare. Resultatet av detta besök har resulterat i en femspårs demoinspelning, som kan bli Mustaschs nyckel till den låsta dörren mot uppmärksamhet och berömmelse .
– Vår musik kan kanske vara svår att etikettera, säger Hannes Hansson. Speciellt när mycket av den hårda rocken delats upp i så många olika genrer att nästan varje band har sin egen musikaliska etikett. Dock skulle man nog kunna samla in Mustaschs musik inom en vid etikett som “flumrock” eller “psyk-rock”. Jag och Ralf har under hela den tid vi spelat tillsammans ofta suttit och lekt med Black Sabbath-riff, så det är väl det som ligger till grund för musiken. Vi har väl ofta hållit på med lite flumrock, men vi har väl avfärdat det, bara gjort det på skoj. Det är något vi alltid velat göra, men som vi känt att vi inte kunnat göra, åtminstone innan Kyuss och Fu Manchu blev stora. Det krävs nästan att något eller några band banar väg för en musikstil innan man själv kan anamma den på allvar.
– Och namnet är väl också lite speciellt. Det började egentligen när vi höll på efter att Grindstone lagt ned, och vi behövde ett nytt namn. Jag föreslog “Mustasch” mest på skämt, men efter ett tag kändes det rätt, så vi valde det. Det kanske inte är världens mest självklara namn på ett rockband, men det känns bra. Vi sjunger på engelska, men har en svensk stavning av namnet, eftersom när man talar om bandet så blir det svenskt uttal av det. Dessutom ser det väl lite tuffare ut än en engelsk stavning. Kanske det kan ge vissa associationer till annan musik än vad vi spelar, men det spelar ingen roll. Skulle man få raggarassociationer, så gör det inget – vi kanske springer och köper raggarbilar om vi skulle börja tjäna pengar på musiken.