Det var den trettionionde juli 1997 på dansbanan Äspevik utanför Varberg som allt började. Det var Silvias namnsdag, solen strålade och den svenska flaggan vajade. Leksaksgitarrerna fick Dan och Gustav låna av Dan Fröbergs två små tvillingdöttrar, Rakel och Klara. Stycket Konsert för två små gitarrer och vissling uppfördes. Det bygger på ett disciplinerat härmande och återupprepande. Dan spelar, Gustav Söderström tittar, lyssnar och försöker återspela tonerna. Succén var ett faktum trots att publiken var obefintlig. Efter detta har mycket hänt.

Dan Fröberg och Gustav Söderström släpper i dagarna sin debutskiva 3 mot alla på lilla bolaget ART-IC Kultur-Media. Skivan består av en mängd små abstrakta ljud- och musikkompositioner där tal och rytm har en framträdande roll. Allt framförs i ett svep på 73 minuter. Det mesta är inspelat på en leksaksbandspelare med tillhörande mikrofon.
– Jag har alltid gillat lo-fi. Alla ljud som finns i rummet kommer med. De ringde från firman i Tyskland där cd:n pressas och undrade om det skulle låta så här – massa surr och brus. Hur skulle det annars låta? undrade jag.
Dan menar att skivan är gjord ganska lekfullt, inte alls för någon strömlinjeformad eller tilltänkt målgrupp.
– Många som gör musik idag tror att man måste göra på ett speciellt sätt för att bli accepterad. Jag tror inte på det. Gå in för att vara dig själv, ta ut svängarna och visa vem du är istället.
Dan och Gustav ligger utanför allt vad musikbranschen står för men de tror att de kan ramla in där när som helst. I deras värld är allt tillåtet och möjligheterna är obegränsade. Slumpen, men framförallt improvisationen, har en väldigt stor del i allt de gör, fast ibland är det väldigt strukturerat.
– Även om vi skapar något precist så händer alltid något längs vägen och då uppstår en nukänsla som jag verkligen gillar.
Duon arbetar på följande sätt: Gustav är helt ovetande om vad som kommer att hända. Dan kommer med en idé och instruerar Gustav om vad som ska göras. De två försöker alltså mentalt “fotografera” varandras agerande för att direkt återspela upp tonerna eller rörelserna. Deras framträdande är både visuella och musikaliska. Ibland tenderar det att gå över till det visuella, som när de spelar tennis med sina gitarrer och badbollar. Ett antal spelningar eller evenemang har det blivit, t ex på Edsviks konsthall utanför Stockholm, där Dan även satte upp en ljusshow.
– Vi spelade med leksaks-elgitarrer där ackorden framkallas av att man trycker på olika färger på gitarrhalsen. Jag instruerade Gustav vilket ackord han skulle ta genom att ropa ut olika färger. Efterhand byggs ett musikstycke upp i nuet med en viss förskjutning.
Dan har även gjort ett väldigt vackert verk för leksaks-elgitarr. Kompositionen är målad med en mängd olika färger på ett åttio meter långt papper.
Dan och Gustav tycker att det är bäst att vänta ett tag mellan varje framträdande.
– Vi gör små nedslag då och då – sedan kan det gå ganska lång tid till nästa grej – det är så legender skapas…
I samband med kulturhuvudstadsåret i Stockholm bjöds de in för att göra en stockholmsturné i olika busskurer. Som vanligt med leksaksgitarrerna och denna gång med hjälp av en äggklocka för att inte dra ut på tiden.
Dan och Gustav har också ett projekt som de kallar “Ring så spelar vi”. Det innebär att de slumpvis ringer upp medlemmar i deras fanclub och spelar live i telefonluren. Det tidigare uttalandet “Vi har fler strängar på gitarren än fans” gäller inte idag. Nu har vi fler fans än gitarrer, mest flickor, säger Dan.
På skivan 3 mot alla kan man höra delar av det rymdepos som de håller på med, Red Moon Sugar, en typ av spacerock för leksaksgitarrer. Nästa projekt är en greatest-hits skiva med covers på låtarna från 3 mot alla. Inget står stilla i Dan och Gustavs värld. Allt kommer från den fria tankens lekfullhet och som Dan säger:
– Ges inte tillfällena så skapar vi dom själva.