Nyligen släpptes Broder Daniel Forever, göteborgsbandets tredje album och titeln talar för sig själv.
– Blotta tanken på att Broder Daniel inte skulle finnas är helt absurd, säger Henrik Berggren, pojken som gett tonårsångesten ett stjärnprytt ansikte.

Det är två år sen sist, men nu är de tillbaka. Broder Daniel som skrällde till ordentligt i musiksverige med debuten Saturday Night Engine. Året var 1994 och musikscenen i landet var för tillfället ganska lam. I Göteborg gick rykten om ett roligt band där sångaren hade smink och inte kunde sjunga och i Stockholm hypades bandet effektivt av tidningen Expressen redan på demostadiet. Så kom singeln Cadillac och Broder Daniel blev bandet man antingen älskade eller hatade, men något tyckte man definitivt. Kortklippta flickor med hårspänne klistrade stjärnor i ansiktet och killar med kajal och pottfrisyr syntes plötsligt överallt och recensenterna var till sig över bandets ungdomliga energi och tonårsfrustration.
Sångaren Henrik Berggren var bandets självklara frontfigur, svartklädd med sorgsen kajalsotig uppsyn och självutlämnande texter om hur svårt det är att vara ung människa. 1996 kom uppföljaren Broder Daniel och hypen hade lagt sig men recensionerna var fortfarande positiva. Det nya albumet tog död på föreställningen att Broder Daniel skulle varit något slags plojband, men försäljningssiffrorna matchade knappast hypen.
Sedan dess har det hänt en del, ett och annat medlemsbyte, skivbolagsbyte från EMI till mindre bolaget Dolores och så nu i dagarna ett nytt album, Broder Daniel Forever. Den värsta frustrationen är borta, eller som Henrik Berggren själv uttrycker det; “det låter mindre hysteriskt”.
Henrik har flyttat från Göteborg till Stockholm där han har tillbringat de senaste två åren med att skriva låtar. Han är lite äldre, kanske lite mer harmonisk, säger han. Och kanske återspeglas detta till viss del i de nya texterna, men inte så att de blivit till glada små solskenshistorier.
– Även om inte texterna har samma frustration som tidigare präglas de av en viss uppgivenhet. Texterna handlar kanske om lite andra saker nu men de handlar om problem. Det är ju när man har problem man behöver uttrycka sig, säger Henrik Berggren som för övrigt ger intrycket av att vara ödmjukt blyg snarare än kaxig.
Flera av de nya texterna handlar om kärlek – men givetvis olycklig sådan. Och det är på djupaste allvar, det har det alltid varit om någon nu tvivlat.
– Jag tror denna skivan visar mer tydligt att det är allvar. Det är snyggare ljudbild och mer välproducerat. Men vi har verkligen aldrig menat att vara något plojband, säger Henrik.
Det finns en klar mediabild av Henrik Berggren som han själv tycker är förenklad och överdriven men ändå ganska cool. Han erkänner att han från början hade en klart medvetet image som sedan plötsligt fick eget liv. Att det finns Henrik Berggren lookalikes tar han som en stor komplimang.
– Det är så klart oerhört smickrande om någon vill se ut som jag. Vissa tror att jag är irriterad på det, det kan jag inte förstå. Det är klart man blir smickrad.
Under våren och sommaren väntar turné- och festivalspelningar. Att Broder Daniel skulle splittras har Henrik svårt att tänka sig. Bandet bildades när Henrik gick i åttan så det finns knappast något “före” Broder Daniel. Men Henrik Beggren har alltid skrivit texter på ett eller annat sätt; “Inte för att jag var bra på det utan för att jag hade ett behov”. Skulle han tröttna på att skriva låttexter finns det annat som hägrar.
– Om jag inte höll på med musik skulle jag nog skriva en bok, i alla fall skulle jag syssla med något kreativt. Men just nu är det musiken som gäller och inget annat.